hjälte

Jag blev mycket glad över att två ungdommar kring 20 års ålder går och söker upp personer som är ägare till de bilar som de har vandaliserat.
Jag tycker att ett ”straff” ska utmärka sig med att om ungdommar gör ett ”pojk-strek” så MÅSTE de i dommen be om ursäkt och betala självrisken!

Självklart att det är hedersvärt att be om usäkt om man råkat göra någon illa.

Det hände även mig, fast på ett annat sätt:
Jag och en kompis träffades för att testa biljard i den dåvarande biljardhall vi hade i stan. Vi frågade den kille som hade hand om det, om vi kunde stöta lite biljard. Det gick fint utan betalning. Jag vet då att det var tillåtet att röka där inne. Fastän jag har astma så gick jag in. Visseligen var det delvis självförvållat. Men inte det jag ska berätta nu.

Vi började spela. Både jag och min kompis har eller har haft astma. Sedan började ett gäng killar blåsa rök med flit i ansiktet på band annat mig. Jag försökte tala om att det inte var bra. Men till slut så bestämde vi för att gå där ifrån. Men de fortsatte med trakaserierna utanför Biljardhallen och där av började en av dem spotta i mitt hår. Sedan kommer en person ut ur ett hus och skriker att de ska sluta. Då sprang de iväg. Jag blev ”omplåstrad” och fick själv tvätta bort spott som jag hade i huvudet.

Jag minns att jag satt i klassrummet (om det var nästa dag eller om det var helgen efter vet jag inte idag.) och så ringde telefonen. Läraren sa att jag skulle upp till kuratorn. Jag gick dit, lite motvilligt och lite med ledsamhet i kroppen. Men samtidigt med trygghet. Jag har ju inte gjort något dumt.
Jag kommer dit upp och där satt två av de killar som gjorde mig illa. De bad om ursäkt och att en av killarna inte kunde komma på grund av något jag inte minns idag. Men jag blev glad. Samma eftermiddag eller dagen där på. Så kommer jag cyklande hem. Cyklar in på gatan och ser sedan just ett par av dem stå och prata med min mamma. Då säger de dem orden jag allrig kommer att glömma. ”Om detta händer dig en gång till så kommer vi att hjälpa dig”. Än idag vet jag inte vem och villka personer som gjorde det här. Men man blir glad när man tänker på denna händelse. Att be om ursäkt och sedan erkänna att man gjort fel är heder. INTE att säga att man mördar eller skadar för ”heder”.

Än idag vill jag veta villka personer som gjort mig illa och sedan bett om ursäkt. Jag minns inte vad de heter. Om du minns detta så är jag djupt tacksam om du kan maila mig.
Adressen finns på sidan till vänster.

Att göra fel är mänskligt. Att göra rätt är lika mänskligt som att göra fel och att göra fel är detsamma. Jag anser att det räcker att be om ursäkt och eventuellt betalar skadestånd om man gjort fel och att det är berättigad skadestånd. Jag hade turen att den personen som kom ut inte var vem som helst. Det var nämnligen en lärare från en helt annan skola än den jag gick på. Den lärare med respektive vill jag så hemskt tacka. Än idag händer det att jag träffar åtminstånde en av de två personer som ”räddade mig”.

Att i slutfasen av detta som har etsat sig fast hos mig så hårt gör mig både glad och ledsen över att folk kan göra varandra så olika.

 

 

bildbyline

Lämna en kommentar

css.php