Samhället bör ta ett större ansvar med personer med speciella behov inom daglig versksamhet

Daglig verksamhet har ett konstigt system. Det finns många som har en habiliteringsersättning på olika summor. Vissa kommuner ger inte denna ”flitpeng” eller ”habb-peng” eller vad det nu kallas. I Falkenberg för några år sedan, så ville politikerna slopa denna peng. Det börja höras röster om att vi vill ha mer pengar för de som arbetar på daglig verksamhet. Att det är ett systemfel behöver man nog inte diskutera mer än att det värkligen är det.

Jag skrev ett brev till kommunen om just detta med att jag nu delvis i det brevet har ändrat mig en del. I brevet skrev jag bland annat att höja habben, det kvarstår, men med att företagen som man jobbar för eller jobbar åt, ska skänka en del av summan själva. Eller åtminstone i framtiden även betala ut en summa som är över dagens habb och att företaget också ska se människan och individen mer än vad man gör idag. Framförallt mer när det gäller personer som har ett hinder i vardagen, så som psykiskt, som fysiskt. Jag anser att många stora företag, så som ICA har gjort framsteg. Men att ha LSS, så är lagen tydligen skriven på ett sådant sätt att man inte få ge någon ”lön” till brukarna.

Jag anser att företagen, stat och kommun bör ta ett större ansvar och i och med när många kommuner lägger ut vård och omsorg ut på vårdföretagen, så blir det än mer större ansvar på dessa och än mer på kommunerna. Men varför inser inte kommunerna att det är människor man har att göra med? Varför kan man inte göra ett mellanting och sammarbeta mer mellan företagen, kommunen och grupperna, så att personerna som arbetar med och för dessa arbetstagare lite med kred. Det handlar ibland om tusenlappar och ibland om hundralappar per månad EXTRA. Beroende på hur mycket och hur lite personen gör på företaget. Många säger ”Du är ovärderlig!”. Tomma ord? Varför inte ge lite mer cred med lite mer pengar till en funktionshindrad?

Jag tycker att jag själv har det någorlunda bra. Jag gnäller inte för egen vinning, utan för andras rätt och delvis min egen rätt också. Jag vill att ALLA ska få en bättre tillvaro både företagarna/arbetsgivarna blir vinnare, brukaren blir vinnare och inte minst kommunerna blir vinnare om alla hjälps åt.

Om vi tar exempel SCA som tjänar, ja jag vet inte hur mycket, men mycket är det per år som SCA lägger ut packningsarbete på vissa grupper inom daglig verksamhet och inte betalar något till dessa brukare. Dock tjänar vårdföretaget (kommunen tidigare) en viss summa till verksamheten. Men som jag nyss skrev inte till brukarna på det viset. Snacka om utnyttjande. Vi utnyttjar våra funktionshindrade personer, så pass mycket ibland så det är rena slaveriet. Jag vet att många kanske orkar att jobba 30% ena dagen och 120% nästa dag av sin kapacitet. Andra kanske sprider ut sin kapacitet under veckan och kanske orkar jobba ca 50% om dagen (men är på arbetet över 6 timmar/dag ändå). Vissa jobbar som om dem kunde ha en fullskalig lön från företaget och andra kanske inte jobbar lika mycket.

Vad jag försöker säga är att det är ett systemfel som vi lever idag och det är en form av slaveri som jag helst gärna inte vill ta ur min mun. Jag är arg på systemet, jag är inte arg på individerna. Jag är någorlunda lyckligt lottad, då man har familj som stöttar och andra som gärna hjälper till.

Jag anser att dessa personer som hjälper kanske inte är i livet om några år och då behöver vi samhällets hjälp. ÄNDÅ får vi inte det i samma utsträckning som förr. Allt ska sparas på. Vård, skola och omsorg. Jag tycker både företagare, kommunerna och staten bör ta ett större ansvar på detta ”slaveri” som förekommer.

Jag är arg och jag är ledsen över denna utvecklingen. Alla bör ta ett större ansvar för våra medmänniskor. Jag tycker att man borde göra något och det NU.

Tack för mina ord. Jag hoppas att ni förstår även om det är en stor text jag skriver, så vill jag bara ändå det lilla.

En reaktion på ”Samhället bör ta ett större ansvar med personer med speciella behov inom daglig versksamhet

Lämna en kommentar

css.php