Barnlöshet

Jag kan förstå att många vill ha barn, även de som inte kan få barn. Jag är en sådan kille som gärna vill skaffa barn med en tjej på det naturliga sättet. Men jag och många med mig lever med en ofrivillig sterilisering och har antingen testiklar som är bortopererade eller lågt produktiva spermier. Jag har levt med detta sedan långt tillbaka i tiden. Jag lever med ”barnlöshet” hela dagarna och jag funderar på barn nästan varje dag. Men tack och lov att det finns barn i min närhet. Syskonbarnen som jag kan träffa då och då är helt underbara. Jag tycker också att man ska våga prata om detta med barnlöshet för både män och kvinnor som har svårt med att få barn. Framförallt att vi män måste våga prata om detta. Jag tycker vissa ämnen är svåra och det är många med mig som tycker så. Ett av dessa saker är sex och samlevnad och om just att ha svårt att skaffa barn och sterilitet. Jag har inte hört eller läst mycket om detta med manlig sterilitet och jag kan bara utgå ifrån mig själv och hur jag kan förstå hur andra kan ha det. Jag är inte erfaren av att försöka skaffa barn med provrör eller på det ”naturliga sättet”. Utan jag lever med att i min vetskap, om jag har sex med en tjej, att jag inte kommer att kunna göra barn med henne. Med andra ord så måste jag få hjälp med en donator eller att vi adopterar ett barn.

Jag skriver detta öppet till er läsare, då det togs upp i TV4:s Nyhetsmorgon. Den 12/10 2014. Fick då en känsla att vilja skriva detta till er läsare.

1: Jag är eller var inte tvingad till denna sterilitet, då många barn förr i tiden blev steriliserad.
2: testiklarna kom inte ner i pungen som normalt skall göra och risken med att rädda dessa var större än att ta bort dessa. Cancer-risken var för stor med andra ord.
3: Jag lever ständigt med att jag måste ta syntetisk Testosteron i sprut-form. Där av är jag mer eller mindre låst i att behöva ta sprutor resten av mitt liv. Dock är jag mindre ”låst” idag än vad jag var förr. Idag räcker det med en spruta var 14:e vecka ungefär. Nästan var 4:e månad ungefär.

Att leva med detta har man vant sig vid. Det är en livsstil och man lär sig. Jag lever ganska öppet med detta inom min närmsta krets. Mina arbetskamrater, vänner och familj. Jag är inte bitter, jag är inte arg och jag har alltid funderat kring detta. Visst har jag varit arg nån gång om att varför vi inte gjorde annorlunda och provade att opererade ner en av testiklarna. Men som sagt, riskerna var för stora och idag, med facit i hand, så kanske det hade varit bra att göra så som vi gjorde.

Jag är inte stolt med att vara steril, men jag är stolt för den jag är.

Lämna en kommentar

css.php