Sverige har ett sjukt system!

Jag har funderat kring hur låst man egentligen är när man har sjukersättning och eventuelt LSS. Ska här nu räkna upp ett par punkter som vissa personer hamnar i kläm för konstiga regler.

1: Man får inte studera när man har sjukpension/sjukersättning eller aktivitetsersättning
2: Man får inte arbeta på dem arbetsplatser där man vill när man har LSS. Åtminstånde inte i Falkenberg.
3: Antingen stannar man i utvecklingen eller så går man bakåt eller i väldigt sälsynta fall även går väldigt små steg frammåt.
4: Vissa företag bör ta större ansvar för dem som jobbar i eller med funktionsnedsatta personer. Tro mig, även om personen gjort 1 timmes arbete per dag, så växer personen och då vill man komma tillbaka.

Jag har märkt att vissa personer blir låsta av stelbenta regler i vårt samhälle. Om man där med ska plugga exempel, så borde det finnas lite smidigare regler än att ”antingen eller….”. Nä vissa behöver få en andra chans och komma lättare ifrån detta träsk som det blir. Att möjligheten finns för andra arbetsuppgifter och att personen kan växa i dessa och ändå inte arbeta med dessa på grund av regler som inte ens finns. Meningsfull sysselsättning står det i LSS-lagen. Men vad är då en meingsfull sysselsättning. Utnyttjande och förvaring är vad jag kallar det. Om det finns 200 brukare som är inskrivna i LSS daglig verksamhet, så kan jag lova att ca 30-60 % är väl arbetsförda med stöd. Det vill säga att arbeta med riktig lön och med hjälp av olika instanser om personen inte kan jobba. Forskning visar på att de som jobbar 1 timme/dag efter en tid även jobbar över 50 %. Visst det kanske inte är 100 %, men det är 100 % av personens kapacitet.

Alla som både lider av psykisk olhälsa och andra funktionshinder växer om dem får komma ut på arbetsplatsen och känna sig behövd. I många sociala företag så finns det en viss nisch att hjälpa funktionsnedsatta personer av ett eller annat skäl inte kan arbeta exempel 7-16.

Om man vill studera eller göra något annat, så är det hela tiden upp till att man hela tiden hamnar mellan stolarna. Ta till exempel om det med att man inte får arbeta på vilken arbetsplats som helst. Enligt deras ”regler”. Det ska vara enligt vår verksamhet osv. Nä om det hade varit enligt deras verksamhet, så hade det nog bara varit på deras dagcenter-grupper och annat. Vissa kommer aldrig ut ur LSS-träsket. Då de inte får studera eller arbeta på dem platser som man själv vill för att växa i sin kunskap och självkänsla och självförtroende. Det blir svårt att utvecklas vidare om man bara står och trampar vatten.

Företagen bör ta mer ansvar kring att ta emot funktionshindrade i arbete. Det finns företag som gör allt och helt rätt. IKEA och ICA exempel. De försöker anställa folk som har exempel Down syndrom exempel och det låter helt underbart. Men då ska man ha LÖN och inte någon form av ersättning, så som vissa eller många kommuner ger. Exempel en så kallad ”habbiliteringsersättning” eller ”habben” i folkmun. Då ska det vara en skärlig inkomst för personen. Inte en usel inkomst bara för att chefen ser funktionshindret. Utan en sådan lön som går att leva av. Visst personen jobbar 100 % av sin förmåga, men kanske jobbar i själva verket 10 % i hastighet, men ändå kanske jobbar 4-5 timmar/dag.

Vissa kanske jobbar 25 % av sin förmåga och då är det 25 % av sin kapacitet. Vissa kanske har längre startstecka för arbetet, andra inte. Jag har sett olika former av just arbete, lön och ersättningar. Ja jag tycker det är helt konstigt. Vi får göra vissa saker, men inte andra när man har ersättningar. Man bromsas och man stannar i sin utveckling.

Meningsfull sysselsättning ska också innefatta inkomst. Men idag på många kommuner så ges inte ens en sådan. Min tanke är:
Du som är politiker, tjänsteman eller en vanlig anställd. Hur hade det kännts att jobba utan ersättning/lön? Visst vi får pension eller sjukersättning i botten. Men ändå. Tänk dig att du vanligt vis kanske tjänar 20 000 kr/månaden. Men helt plötsligt halverar summan till 10 000 kr/månaden. Eller kanske ännu lägre. Vi som lever med LSS daglig verskamhet har inte det så fet inkomst.

Jag tycker att detta borde ändras. Visst jag snackar inte om miljon-löner till var och en. Utan jag snackar om att grundinkomsten (sjukersättningar och pensioner) bör höjas avsevärt för dem som har Daglig verksamhet enligt LSS. Inte som en skattefri inkomst som hallas för ”habb”, utan en ”riktig” lön. Hur den formas och hur den ska ”lanseras” eller hur man gör, vet jag faktiskt inte. Men en sak är säker. När man har sjukersättning, så blir det svårt med lån och att man är låst vid just sin inkomst.

Jag hade gärna arbetat på en stressfri arbetsplats, en plats där man kan ta det i sin takt och utföra arbeten som man själv måste eller vill göra.

Idag är det en stor hets att få fram den varan att man ska tjäna pengar innan ens varan är skickad till kund.

Att få eller ha en inkomst som baseras på det index som var från början (med en standard-lön), så är det inte med sjukersättningar och pensioner. Ser varje dag för ålderspensioner att de lever väldigt knapert. Samma sak gäller alla som har en form av ersättning från Försäkringskassan.

Självklart är den bra att ha när man inte kan jobba, sjuk osv. Alla har sina begränsningar som är eller har en sjukdom eller ett funktionsnedsättning som gör att man inte kan jobba. Då är det ett bra sätt.

Jag tycker dock att systemet oavsett LSS, Försäkringskassan och kommun och region bör ändras till det bättre. När vi gör det och hur vi gör det vet jag inte. Att det ska ske är ett måste dock. Att utnyttja en funktionsnedsatt person på ett intergrerat dagcenterplats på ett företag är helt horribelt. Företaget i fråga blir överlycklig när brukaren gör arbetsuppgifte inte ens deras anställda gör och de kan syssla med sådant som att skapa nått som ger inkomst till företaget. Brukaren i många fall får inte ett öre i inkomst från företaget.

Hur sjukt låter inte det?

Det är därför det finns andra intresenter, så som kooperativa företag, så som sociala företag. Fungerar som ett vanligt företag, men dem anställer bara folk som har någon form av funktionsnedsättningar.

Vissa kanske klarar av att jobba 1 timme/dag. Andra kanske klarar av mer. Därför menar jag på att LSS daglig verksamhet bör göra en kombination av Socialt företag och LSS med riktig lön. Men tydligen går inte det.

Jag har funderat mycket i dessa banor länge. Utnyttjande av funktionsnedsatta personer som jobbar på olika arbetsplatser eller att dagcentergrupper får arbete av multinationella företag tjänar pengar på svaga och funktionsnedsatta personer är inte alls bra. Det är bedrägeri mot folk som gärna vill ha lite inkomst också.

Jag har inget emot mina gamla arbetsplatser och jag har inte emot att man har sysselsättning eller arbete, vad jag har emot är systemet.

Lämna en kommentar

css.php