Respekt av ett basketlag i HighSchool!

Blev så rörd av artikeln att jag har både delat den och gillat inlägget. Glädjetårar. Jag är glad över att spelarna tog ett bra beslut som dock många inte gör idag. Alla är vi olika och alla är vi lika. Ändå sker mobbningen. Förstår inte varför man ska mobbas. Respekt för både Dee och för spelarna och att hon dessutom fick vänner på kuppen blir det än mer större chans för integration. Här snackar vi om riktigt integration och då menar jag det också. Vi skulle gjort något liknande med invandringen också. Jag har själv blivit mobbad och ”hånad” och fått kaxiga saker emot mig genom skoltiden och jag blir faktiskt glad över att något sådant här händer. Att mobbas bara för att man inte dansar korrekt som cheerleader eller gör något annat ovanligt, så blir det ”krock” i den vardagliga tänket. Jag vet att man ska enligt sociala normer måste man passa in och så vidare. Man får inte eller KAN inte vara den man är. Jag anser att vi måste se människan och försöka inse att vi är människor vi umgås med.

Enligt skolans gymnastiklärare har folk tagit till sig namnet såpass mycket att man nu ska göra det officiellt och sätta upp en skyld med det nya namnet.  D’s house alltså.

http://www.metro.se/nyheter/cheerleader-hanades-for-sin-downs-syndrom-da-klev-spelarna-av-planen/EVHock!f6uiqga0aVWHU/

Jag skrev tidigare inlägg om mobbing och om utanförskap. Jag tycker detta är helt underbart gjort av basketlaget. Själv bad personer om ursäkt som jag råkade bli drabbad av under Tullbrotiden på Tullbroskolan.

 

 

Lämna en kommentar

css.php