Falkenberg är ett dåligt omdöme

Jag är inte alls glad över hur Falkenbergs kommun behandlar detta ärende, jag är djupt förgrymmad över hur förlikningen har blivit. Varför tar inte Falkenbergs kommun ansvar och tar tag i det sura hornet och visar framfötterna?

Särskolan må vara bra för de som har funktionshinder och allt detta. Samtidigt säger Mari-Louise Wernersson att detta är unikt och att det aldrig har hänt i Falkenberg. Egentligen har jag lust att säga att hon har fel, då det finns flera personer i Falkenberg som går omkring med obefintlig utbildning och vissa har flyttat ut ur kommunen och börjat att plugga på annat håll bara för att de tidigare har hamnat i Särskolan. Av det ena eller det andra skälet. Exempel en hörselnedsättning behöver inte betyda detta, men att man tycker att eleven är ”jobbig” eller inte kan få tillräckligt med stöd i den ”vanliga” skolan skickas där med till Särskolan. Jag tycker att kommuner och regioner bör tänka om och det både en och tre gånger. Jag kanske har blivit drabbad, jag vet inte, men jag har kompisar som har blivit drabbade och inte vågar tala om detta att dem blivit felbehandlade av sin kommun. Att Mari-Louise Wernersson talar ”osanning” eller försöker mörka vissa saker, så är det upp till henne. Hon kanske inte har den kunskapen som man bör ha för att personer med speciella behov ska kunna ha en riktig utbildning.

http://www.svt.se/nyheter/lokalt/halland/jurist-falkenberg-borde-ha-kompenserat?cmpid=del%3Apd%3Any%3A20160501%3Ajurist-falkenberg-borde-ha-kompenserat%3Anyh

LSS leder inte till lönebidrag – Eller?

LSS må vara bra, men inte tillräckligt bra, då det är så snäva regler. Tankarna går nu att överge vissa saker för att bli än mer friare. Vet inte hur det ska bli i framtiden dock än. Men att jobba inom vissa företag och organisationer, så krävs det vissa uppoffringar. Frågan är om jag ska göra dessa för att sedan i framtiden jobba med det jag vill. LSS och LOV/SOL krockar tydligen. Alla lagar är bra och ibland ser man mellan fingrarna. Men i mitt fall vet jag inte exakt hur och när och vad man ska göra för att det ska bli bra för alla parter. Hur jag än gör och tänker, så känns det fel. Vissa fall känns det rätt, så som att gå helt ut ur LSS. Någon sa att många med mig lever i en gråzon och ja jag tycker det känns konstigt. Man får en ersättning som är totalt krast. Jag har skrivit en hel del om just att jag vill ha någon form av mellanting mellan LSS och Lönebidragsanställning. Men med Lönebidragsanställning i första fönstret. Men själva stödet påminner om LSS med att personal hjälper till som stöd. Det stödet försvinner när man blir lönebidrag eller är anställd. Men detta ska också vara väldigt lång utfasning eller så lång utfasning som krävs eller en kort utfasning som vissa personer kanske klarar av. Många lever idag i ovisshet med sina arbeten genom inkomster. Att inte ha en fast plats eller inkomst är inte alls okej i vårt samhälle. Att avstå en viss procent av sin inkomst för just lön känns onekligen inte alls så okej, då man kan fölora på sitt bostadstillägg. Fick en Käftsmäll från Biståndsenheten om att Sociala företag, så som de företag vi har i Falkenberg inte leder till lönebidragsanställning. Idag får jag chocken av att väldigt många inte får lönebidrag även när de har eller har haft LSS daglig verksamhet. Tycker det är ett hårt slag mot sociala företagande och för de som arbetar inom brukarorganisationerna. Känner mig ”utstött”. Undrar vad och hur politiker tänkt sig göra för att alla eller många kunna göra sina arbetsuppgifter även i eller utanför de som har LSS? Min fråga är till politiker i vår stad är hur ska vi kunna som är som en sa i ”gråzonen” göra för att få en vettig sysselsättning? Att leva med funktionshinder och samtidigt ha tillgång till LSS, men inte får utföra vissa uppgifter på grund av vissa själ ger mig mer eller mindre horn på pannan av ilska. Jag menar, vi ska väl kunna leva och jobba precis som alla andra, det är väl tänkt att vi som jobbar också kan känna att vi gör något även om det inte leder till eller leder till lönebidragsanställning? Jag har märkt att mycket med just lönebidragsanställning oftast leder till att man får fast jobb. Men inte när det gäller daglig verksamhet enl. LSS. Vad är då vitsen med att ha LSS daglig verksamhet och intergrerad daglig verksamhet på företag? Jo många kommer inte ur detta träsk. Få lyckas och få vill komma ur detta. Jag har också märkt hur LSS och vissa andra saker ”krockar” för att man ska göra en ”överlåtelse” från en verksamhet till en annan. Det hade varit bättre med att få rätt hjälp på rätt plats. LSS må vara bra och att få rätt sorts hjälp. Jag är inte emot systemet i sådant skick. Utan jag är emot hur det egentligen fungerar i praktiken. Att få exempel 30-50% arbete och känna nyttan i det man gör ca 3-5 timmar/dag är helt underbart. Om man dessutom får lön i det man gör känns ännu bättre.

Paneldebatt i Falkhallen – mina synpunkter

 Jag var på paneldebatten i Falkhallen den 4:e Mars. Mellan 18:30 – 21:00.  Jag har funderat kring det med utnyttjande och hur vi gör med och mot funktionshindrade. Jag är arg över hur man behandlar dessa i arbetslivet. Jag är ute efter ett ”tredje steg”, Alltså ett steg som gör att personen som arbetar på daglig verksamhet också får en skälig lön oavsett hur lite eller hur mycket man arbetar. Inte en habiliteringsersättning på 37 kronor/dag. Utan en kombination av lön och bidrag och som gör att man kan få en skälig pension från 65 års ålder.

Men när jag ställde frågan om det tredje steget och att någon började eller ”försöka” svara, fick jag ändå inget vettigt svar. Men några inom FUB och några vänner höjde handen till high five. Tackar för det.

Jag har tidigare skrivit om detta och kommer att fortsätta att funktionshindrade ska få en skälig inkomst oavsett hur mycket/litet man arbetar. Det finns förhoppningsvis kommuner i vårt avlånga land som kanske gått i bräschen för detta. jag vet inte, men jag anser ändå att i detta fallet borde kanske vi vara först.

Jag snackar om här på bloggen:
1: Socialt företagande.
2: lönebidragsanställning via olika arbetsåtgärder.
3: Arbetsförmedlingens inkompetenta  sätt och behandla funktionshindrade.

Jag vill ha och för alla ett ”tredje steg”. Man har kvar nästan alla förmåner inom LSS när du arbetar. Men du får en skälig lön, så som ”avdrag” för pension m.m. Idag har vi som har pension redan antingen ingen möjlighet att spara eller får en skälig pension från 65 års ålder.

Vad är då en skälig lön? Den ska vara så skälig att du slipper andra bidrag, så som bostadstillägg eller bostadsbidrag. Du ska kunna betala dina mediciner Du ska kunna göra saker utan att behöva tänka och försaka andra saker bara för att man har ett visst intresse. Att kunna spara till mer än vad man kan idag.

Jag kan nämna mycket som kan hjälpa en funktionshindrad från 65 års ålder. Visst, inkomsterna idag är väldigt låga i jämförelse en som har ett ”riktigt arbete”.

Det finns ”förmåner” för de som har ett ”riktigt arbete” Facket, pensionsförsäkringar och massa annat. Men det finns också skyldigheter.

Vi snackar om diskriminering, främlingsfientlighet och allas lika värde. Jag tycker inte det ser så ut idag. Jag är inte glad för att vara svensk och inte glad för att bo i ett land som kränker allas rättigheter, oavsett om man är funktionshindrad eller ej.

Jag vill att Sverige ska bli bättre. Visst, det är bra, men inte tillräckligt.

Jag vill att vi ska försöka jobba fram till 4 saker som en funktionshindrad ska få mer sammarbete med och om bidrag för alla dessa områden när man är på en arbetsplats:

1: Staten
2: Landsting/region
3: Kommun 4: Företagare

Om arbetet sker på stat eller kommun eller region, så gäller bidraget fullt ut ändå. En skälig lön är idag över 12 000:- Idag i värsta fall ligger vi under en viss summa. Jag tycker det inte är skäligt inkomst för dem som vill ha olika intressen och även leva en skälig levnadsnivå. (Jag tror det står nått om det i LSS-lagen om skälig levnadsnivå m.m. Kan inte lagen på mina fem fingrar, det vet jag, men mina åsikter är mer viktigt än vad lagar och förordningar säger…)

Debatten eller paneldebatten som man vill uttrycka sig tyckte jag var ganska bra. Men än idag får vi inga svar på våra frågor.

En sak som kom upp som vi hela tiden har eftersträvat är valfrihet. Vi har ingen valfrihet idag. Vad finns den? Vad kan jag hitta min valfrihet genom detta?

Jag förstår inte Moderaternas och Alliansens diskussion om valfrihet. Visa mig den, så kanske jag ändrar min åsikt. Värst är det inom LSS och daglig verksamhet och för funktionshindrade..

Sedan en ytterligare en Pik till Sara-Lena Bjälkö: När hon läste upp från sin läsplatta/ipad, så lät det precis komma ifrån vilken hemsida som helst och att det lät statiskt. Jag minns nu inte i skrivande stund om exakt vad. Men jag böjde mig till en annan som satt bredvid och sa typ att det lät som det var taget från en webb-sida eller nått.

Jag anser och detta står jag för och detta har också med Sara-Lenas utspel och Sverigedemokraternas motion att ta bort ordet främlingsfientlighet i skolarbetet och att det mera ska vara orden ”värdegrundsarbete”.

Jag säger så här och det är en ytterligare en pik till Sara-Lena Bjälkö: Vi som lever som funktionshindrade lever med främlingsfientlighet, diskriminering och oförståelser för många av våra funktionsnedsättningar. Jag kan kalla också det för främlingsfientlighet.

Jag är inte alls glad för debatten som dykt upp i Kommunfullmäktige om att ta bort ord, så som jag skrivit i tidigare inlägg här på bloggen.

Det finns mycket i mina idéer som man modifieras och hur vi kan gå vidare med detta. Jag kommer att utveckla idéerna som jag har till beslutsfattare, politiker och andra organisationer. Jag anser att vi ligger ljusår bakåt i tiden för vissa sakfrågor.

Vid pennan: Christer Eklund – driver bloggen diggo.se och är medlem i olika brukarorganisationer.

 

 

Samhället lever med fördommar

Jag brinner för vissa samhällsfrågor just nu och jag har funderat hur vårt samhällssystem gör med oss. Systemet med Arbetsförmedling, Försäkringskassa m.fl. Båda myndigheterna vill att man ska jobba och den ena myndigheten säger att man är för sjuk för att jobba och den andra säger att man är inte är tillräckligt sjuk för att få sjukersättning. Om Arbetsförmedling, Försäkringskassan och LSS-handläggare med flera myndigheter och instruktioner sammarbeta mera och utvecklar lagar, så kanske alla kan få ett arbete oavsett funktionshinder eller sjukdom. Vissa klarar av att arbeta kanske 20%, men vill ha ut skälig inkomst. Vissa vill kanske jobba heltid. Men om personen blir sjuk, så ska inte karrensdagen hindra en att sjukskriva sig. Jag är oroad hur samhället blivit hårdare på svagare personer i vårt samhälle. Inte bara funktionshindrade, utan även uteliggare, tiggare, sjuka och andra utsatta i vårt samhälle som kämpar sig fram. Dessa personer ska inte behöva kämpa för sina rättigheter, då de redan antingen inte har någon bostad och/eller har sina svårigheter i livet. Man ska kunna få hjälp från dag ett. Oavsett vad det är för problem man har. Så fort man har ett ”dolt” handikapp eller ”dolda funktionshinder” eller annat smått, så måste man skrika i megafonen. Samtidigt har vi politiker, tjänstemän och andra företagare och aktieägare som tar hutlöst mycket med lön. Om man sänker deras löner och ger den sänkta procenten till välgörande ändamål, så som till handikappade och hemlösa med flera. Det behöver inte vara att ge pengar, utan ge nått som verkligen behövs för många av de hemlösa exempel. Bostad kort och gott. Eller för en funktionshindrad, kanske behöver något annat som de behöver. Men för att vi i vårt samhälle inte ska vara rädda för andra personer bara för att man är lite annorlunda, så måste vi riva murarna vi har inom oss när det gäller fördommar med mera. Anställ gärna funktionshindrade, anställ gärna personer som är lite udda. Jag har fått lite inspiration av exempel Zlatan Ibrahimovic och Pär Johansson. Att vi ska se människan och inte funktionshindret. Vi är så utseendefixerade och personlighetsfixerade idag, att man nästan skäms för att vara svensk. Vi snackar om främlingsfientlighet, vi snackar om att inte vi ska vara rasister och döma andra. Men vad gör vi själva?

Ta ett exempel:

En anställd talar om att något är fel. Exempel en Whiteboard. Att man inte ska sätta upp allt för mycket på den. Sedan får personen ”kalla handen” om att.. Du som har hjälp, ska väl inte jobba inom samma område? Personen i frågan menar att folk med vissa funktionshinder ska inte ha för mycket intryck och för mycket att titta på. Vem som jobbar och dagens datum och veckodag, det räcker menar personen. Personen själv har liknande diagnoser om det som personen jobbar med. Jag undrar en sak: Håller vi på att gå tillbaka när många av funktionshindrade satt på institution fram till slutet av 1970-80-talet? Jag vill att funktionshindrade har en begåvning, jag vill att alla ska kunna arbeta efter sin egen förmåga, men inte förlora på det. Idag gör många av dem det. Jag menar, det måste finnas något ”mellansteg” än lönebidrag och LSS daglig verksamhet. Men idag finns inte något sådant vad jag vet.

Idag lever vi i 2010-talet och vi har gått in i snart 3:e månaden i 2014. Vi har gjort mycket med LSS, vi har gjort mycket med allt annat för många funktionshindrade och allt annat, det finns också många eldsjälar i vårt samhälle som försöker jobba fram saker som ska göra det bra för en person.

Jag lever jämt eller nästan ofta med någon som har någon form av diagnos, jag ser saker och ting som många inte ser, men ändå försöker jag göra min röst hörd när det gäller detta ämne. Nu har jag bara skrivit om funktionshindrade, men när man är hemlös så anser jag att på sätt och vis är ”funktionshindrad”. Vad jag menar är att man kan inte göra det man vill på samma sätt än om man har en bostad. Man måste kämpa hårdare ute på gatan än om man har en trygghet osv. Samma sak gäller olika former av Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar  (NPF) och fysiska handikapp med mera. Det finns så många diagnoser, så jag tänker inte räkna upp alla diagnoser. Men jag vill ändå höja våra röster för att det ska bli en bättre värld. Jag står för denna text och jag står för vad vi behöver. Vissa behöver mindre hjälp, andra mer och hjälpen som man behöver får man inte. Det varierar en hel del. Det är det som jag tycker är fel beroende på vart man bor i vårt land.

Att vi bli utnyttjade stör mig mer än något annat. Därför tänker jag kämpa för varje person och varje ledig tid att vilja stötta alla som kommer i min väg. Det kan vara en gest, eller bara vara. Jag vill inte vara den person som folk ska komma ihåg att jag inte gjort någonting. Jag är djupt tacksam för att jag har min vassaste penna just nu. Den slipas och den filas varje gång. Jag kanske inte har någon bra talan, men min penna är desto större.

 

Förslag på bidrag och icke bidrag

Ska fatta mig kort angående funktionshindrade och den debatt jag har skrivit om här.

Vad jag försöker säga är: 1: Vi vill ha samma eller högre pension/lön/ersättning när vi hjälper till på företag

2: Vi vill att man inte ser funktionshindret som ett hinder, utan en möjlighet till att få hjälp

3: Vi vill att alla ska vara lika värda oavsett vad och vem man än är.

4: Att LSS och en ”vanlig” lön är skälig, oavsett hur lite eller hur mycket man arbetar, samt att en del av lönen hamnar i tjänstepension eller andra sparande för att få ett drägligt liv från 65 års ålder, då LSS upphör.

5: Att utnyttjande av funktionshindrade ska sättas stopp på alla arbetsplatser oavsett om det är en dagcentergrupp eller integrerad dagcenterverksamhet. Alltså att både stat, kommun och företagen ska ge skäliga löner och pensionsavtal oavsett hur lite eller hur mycket kapacitet den funktionshindrade arbetar.

Jag anser att det finns olika saker som kan göras: Staten/kommunerna/Företagen kan få mer bidrag för att ”anställa” funktionshindrade. Staten/kommunerna/Företagen i sin tur kan hjälpa personen att lägga undan till pension från 65 års ålder. En skälig ska vara så mycket att man slipper bostadstillägg eller bostadsbidrag, det tjänar både staten och övriga samhället på i slutändan.

Jag anser att bidragen ska minska, men samtidigt om man måste ha bidrag, så ska dessa vara såpas mycket mer än vad man får idag.

Sören Olsson har blivit drabbad av Försäkringskassan

Hej! Jag blir inte klok på försäkringskassans utlåtande. Hur kan man bli fri från Downs syndrom?  Inte visste jag att ett funktionshinder är en sjukdom. Det är bara det att samhället ser det så. Är man sjuk, så är man sjuk, är man funktionshindrad, så är man det. Visst man har svårt att ha ett riktigt arbete, men man ska kunna klara av att leva ett så normalt liv som möjligt. Jag själv lever i och med personer som har Downs syndrom och jag har inte själv det funktionshindret. Under hela min skolgång och under den tid jag levat, så har jag mött folk med just detta funktionshindret. Att sedan påstå saker som inte stämmer överrens med vad det egentligen är, gör mig förbannad. Det visar hur mycket folk egentligen har kunskap om. Det är inte bara ADHD eller CP-skada som gör att man tror att det är en sjukdom. så fort man tar mediciner, så ”klassas” det som sjukdom. Även om det är ett funktionshinder och KAN hindra mig i vardagen, så om man har ett funktionshinder som exempel en arm eller ett ben, så hindrar det mig att göra vissa saker. Samma sak gäller dolda, så som synliga funktionshinder. Att sedan Försäkringskassan sedan trycker på att folk ska jobba, men när arbetskapaciteten inte ett dugg har ändrats och att man känns sig kräva av samhället att jobba 100% är inte relevant när man har ett funktionshinder. Att man har en sådan person som Sören Olsson (som är författare bloggare) skriver i sin blogg om just detta med Downs Syndrom. Jag anser att det Sören har blivit drabbat av får inte förekomma. Min reaktion på hur försäkringskassan kan göra för att ”slippa” betala ut och i tron med att Downs syndrom är en sjukdom. Vilket det INTE är: http://sorenolsson.blogspot.se/2013/12/kara-forsakringskassan.html

Kommunen förbjuder skjutsar från och med 1:a januari 2014

Jag fick just reda på saker som kan försämra verksamheten i LSS och Daglig verksamhet. Det har med skjutsar att göra. Exempel om en brukare vill åka med och handla arbetskläder eller äta lunch med sin handledare eller nått annat inom daglig verksamhet och integrerad daglig sysselsättning. Så har det fungerat i hur länge som jag kan minnas. Men från och med 1:a Januari 2014, så är inte det tillåtet, då kommunen anser att man måste ha licens för detta ändamål.

Med taxi-verksamhet, så anser jag att det handlar om helt andra saker än just det LSS och Daglig verksamhet bedriver. Visst att man ska till och hem från jobbet och att man ska kunna försöka klara sig på sin egen hand eller färdtjänst. Det är jag helt överens om. Men när det gäller det sociala, så som att äta tillsammans, hjälpa brukaren med något i vardagen, så som att köpa skyddsskor eller nått som kräver annan hjälp med att använda bil eller annat sätt skjutsa, så får inte handledaren göra detta.

Jag räknade upp för mig själv vad som är vad en handledaren brukar göra:
1: Äta tillsammans (då krävs att man hämtar personen i fråga)
2: hjälpa till med vissa arbetskläder. Skjutsar till och från arbetet
3: Om det är USELT väder, så som storm, hagel eller annat otrevligt väder, så kan handledaren hjälpa mig med detta, om så är fallet. Den sista punkten (3), är yttersta nödfall.

Jag har påpekat några saker, men det finns flera och jag försäkrar er som läser denna blogg, att jag inte är lat på det viset. Visst jag kan cykla eller ta mopeden till vissa platser och det gör jag. Men det handlar om hur det ska vara lätt att arbeta med brukarna eller att man ska förenkla saker. Inte försvåra som Kommunen tycks göra nu. Nu vet jag inte hur svårigheterna är i Varbergs kommun, men jag anser ändå att mycket av arbetet som skett under dagliga verksamheten i Falkenberg har varit kanon i den sakens skull att det fanns grupper som även körde omkring och hjälpte vissa hjälporganisationer och då får brukarna följa med. Men inte nu i så fall.

Det känns som en fotbollsplan som bara krymper för oss funktionsnedsatta personer. Misshandel är vad man nästan kan jämföra det med. Sämre hjälp, sämre möjligheter att få arbetskläder, sämre möjlighet till att prata eller samarbeta med ett team som kallade sig för LSS-teamet som verkligen hjälpte brukaren och att brukaren alltid var i centrum och att om det var något speciellt, så visste alla problemet efter ett möte eller två. Idag fungerar det inte på det viset. Idag handlar det mer om individuella kontakter. Jag menar mest att det fungerar inte så. För att arbeta med brukare, så ska brukaren vara i centrum och kontakterna där efter. Inte myndigheten.

Jag anser också att det där med att förbjuda saker som är så självklara är för mig ett hån. Inte bara för mig. Utan för de personer som behöver hjälp och stöttning i vardagen.

Jag anser att Falkenberg inte håller måttet när det gäller LSS i många punkter. Jag tycker som jag sa innan i texten att det är ett hån och sedan säga… ”Ja det löser sig nog.” Men det gör inte alltid det och att man hela tiden får hitta på lösningar och kämpa sig igenom saker och ting gör inte funktionshindret bättre. Snarare tvärtom i många fall. Visst man växer när man kommer på nya lösningar, men att hela tiden kämpa för rättigheter är inte vad vi vill. Vi vill ha ett värdigt liv och med rätt hjälp och med rätt kunskap.

Det där med skjutsarna är bara en droppe i havet i jämförelse vad jag varit med om tidigare. Besparingar och massa annat som hela tiden man får kämpa för. Inte alls roligt och kämpa som sagt. Även om att kämpa för sitt lag är en helt annan sak.

 

Integration borde göras bättre

Jag blir inte klok även här i Sverige på människosynen som även disskuteras i Varberg. Nu skulle det byggas ett LSS-boende och nu efter grannarnas protester. Jag kan visst förstå detta med att grannarna protesterar för något som är okänt och som inte är speciellt farliga. Även om vissa kan vara utåtaggerande och ibland vara våldsamma, så oftast dem som har autism och downs symdrom m.fl. Så anser jag ändå att grannarna borde skämmas! Jag har skrivit om detta tidigare och jag blir upprörd över hur människosynen är i vårt land. Vi snackar om Anti-homo-lagar i Ryssland, men vi är inte ett dugg bättre i Sverige. Även om jag i tidigare inlägg har kritiserat Ryssland och dess uttalanden i Rysslands friidrotts-VM. Så anser jag ändå att Sverige borde göra det än mer bättre för funktionshindrade och alla som har olika funktionsnedsättningar och funktionsavikelser. Har du exempel ADHD eller Aspergers syndrom, så har man sina svårigheter och så vidare. Jag tycker att så fort man ser lite annorlunda ut, så är det typ ett B-lag att vara det. Det är många som gör en stor höna av en pytteliten fjäder. Jag tycker att dem som inte har en aning om Downs syndrom eller andra handikapp borde följa med och titta på våra underbara vuxna funktionsnedsatta personer som gör hejdundrande jubelföreställningar i Glada-Huddik-teatern i Huddiksvall. Vad jag anser är att dem lever precis som du och jag. Det enda som dom oftast behöver är lite mer hjälp i deras tillvaro och många är faktiskt mer eller mindre självständiga i många saker. Även om dem har personal som hjälper dessa till ett bra liv.

Jag anser också att man dömmer ut människor långt före man träffat och pratat med dem. Att alla gör så mot alla människor oavsett ras, religion och tillhörighet. Jag blir arg då när vi lever i år 2013. Jag kan förstå det på åren 1930 till ca 1980-talen. men även då var det mycket snack om att alla ska vara lika värda. Min värdegrund visar sig sedan att jag har levt med funktionshindrade och handikappade personer från skolan. Jag vet att jag även har funktionsnedsättningar, men jag anser ändå att jag är mer ”normal” än en normal männsika kan bli. Jag tycker också att normalstörda och utvecklingsstörda ska intergreras precis som invandringen. Vi är bra i vissa delar av Sverige och Europa att intergrera, men oftast är det mer snack än vad som syns i verkligheten och i statistiken, även om jag inte litar 100% på statistik.

Att man sedan nedvärderar handikappade och att många gör abort på grund av att dem får ett ”icke önskvärt barn” på grund av exempel Downs syndrom. Tycker jag är fel. Jag vill visa detta med att Sören Olssons son har Downs syndrom. Han säger själv att hans son lever som alla andra barn, dock med lite mer hjälp som många måste förstå.

Jag är vän med just Sören Olsson i och med att vi båda är medlemmar i FUB. Många av oss vill ju som sagt att dessa männsiskor ska leva så normalt det bara går. Jag har träffat underbara männskor på vägen och jag är glad för det. Även om jag själv är en ganska tyst i vissa debatter, så har jag när jag vill även en mycket vass ton till politiker och andra makthavare för att många ska få det bättre. Jag avskyr exempel orättvisor och segrigation. Jag gillar skarpt när kända skådespelare visar detta stark genom att exempel spela teater eller visas på film med funktionsnedsatta och handikappade personer. Att man intergrerar detta med ”normalstörda” och ”utvecklingsstörda” personer i en film och att det senare visar att dessa också är människor är mycket fint. Jag blir inte glad när man läser nyheter från Varbergs Kommun och andra kommuner om att grannarna tänker flytta eller överklaga om något som är så hemskt som har exempel downs syndrom och autism och/eller aspergers syndrom. Jag känner bara agg mot dessa männsiskor som inte har en aning om dessa människor och jag tycker att dessa människor ska gå på en föreläsning eller att dessa skulle gå på en Glada-huddik-teaterföreställning och inse att dessa människor inte alls är farliga, utan lever precis som du och jag. Även om dessa människor behöver lite mer hjälp.

Jag hoppas att jag fått någon att inse hur elak vår svenska samhälle är mot funktionsnedsatta personer. Jag har min talan och att jag kan prata för mig, det är jag glad för. Men många som vill utrycka sin åsikt har kanske lite svårt för just detta. Jag försöker vara deras röst till omvärden och att jag också inte vill att dessa människor ska ta skada av mångas förakt mot handikappade och funktionsnedsatta personer med exempel Downs syndrom. Jag blir bara mer och mer arg över allt detta. Låt människorna komma till er eller kom till dom om ni har några frågor. Det är det som jag kallar intergration.

Vi är också människor, även om vi ser annorlunda ut

Sitter och diskuterar om en artikel i Aftonbladet och om hur folk behandlar andra funktionshindrade som har Downs syndrom och autism. Argumenten om att bostäderna kommer att sjunka i pris osv. gör mig än mer förbannad. Att fördomar finns kvar om funktionshindrade gör mig än mer arg. Att påstå saker som här ovan känns som man kommer tillbaka på 80-talet eller ännu längre tillbaka i tiden. Vi lever på 2010-talet och alla borde inse att dessa människor med Downs syndrom inte är korkade människor, dem behöver bara lite mer stöd och hjälp för att klara av sin vardag i sitt hem. Vi kan ta exempel Pär Johansson i Glada huddik-teatern. Föräldrarna där tycks ha samma fördomar som grannarna till dessa utvecklingsstörda personer. Att man skyddar barnen/ungdomarna för att exponeras eller för att dessa inte ska bo i ett visst bostadsområde. När Pär sedan övertalade och argumenterade och pratade och diskuterade om detta, så till slut så var det: ”detta är min son” och ”det här är min dotter” och ”vad duktiga dom är”. Innan lät det som om föräldrarna att det dem får inte göra si och inte så. Det ska vara som det alltid varit och så vidare. Diskutera istället hur man ska hjälpa dessa funktionshindrade istället. Bjud ut dem på en fika, våga prata och eller gör något som att ni har något gemensamt. Mycket handlar om fördomar och okunskap. Att ha en funktionsnedsättning är inte alls lätt. Kolla på dem som använder glasögon, kryckor, rullstol, käpp m.m. Den enda skillnaden är att det syns på ett helt annat sätt eller att det märks att man har funktionsnedsättning. Dessa är inte farliga eller kriminella eller nått annat sätt stör omgivningen. Dom är mer snälla än en vanlig ”normalstörd”. Dem är också mer nyfikna och vågar mera att prata med okända personer. Vissa till och med bjuder in försäljare på kaffe. Godtrohet eller inte, det spelar ingen roll. Men man måste ha en annan synvinkel på detta. Jag är så förbannad över en sådan artikel att jag nästan spyr på dessa människor som säger något om dem som är utvecklingsstörda.

Allt stavas OKUNSKAP! FÖRDOMAR! OSÄKERHET! Och RÄDSLA!

Min tillsägelse till alla är: Att kolla inte på utseende och döm inte människan efter utseende, funktionshinder eller annat sätt göra dessa till åtlöje. Det är ni som gör er själva en otjänst att ha sådana människosyner att jag blir rädd för detta land. Det har varit hat mot folk med olika religioner och hudfärg m.m. Även för dem som ser annorlunda ut. Eller verkar annorlunda ut. Det påminner om rasism och diskriminering lång väg när man hör/ser nått sådant. Ni borde SKÄMMAS!

Källan till detta blogginlägg är:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17215381.ab

Tankar om musik och annat…

Att drömma sig bort när man lyssnar på talbok eller musik. Att känna att man håller i gitarren och drar ett solo till Deep Purple eller nån annan mycket känd artist eller grupp. Eller att helt plötsligt hamna i bråk med Annika Bengtzon med böckerna om henne som Liza Marklund skriver om. Eller att drömma sig igenom nått annat man lyssnar på med andra minnen. Dessa känslor är mycket härliga. Att exempel lyssna på Gyllene Tider eller annan grupp som man inte ens var med på den tidens spelningar känns ändå som man stod bland dessa. Nostalgikänslor. Även om man inte var med, så känns det ändå att man var med. Vissa låtar man lyssnar på oberoende artist eller grupp får man ”flashbacks” av hur det kunde se ut när man gick i en speciell stad eller plats.

Read moreTankar om musik och annat…

css.php