”Modernt” slaveri?

Jag tycker det är helt uselt av sveriges kommuner och landsting och staten att utnyttja många utvecklingsstörda personer. Alla kan göra något. Dock så tycker jag att dessa blir till en sorts ”förvaring” på dagliga verksamheter runt om i vårt land. Visst det är ett underbart sätt att sådana personer kommer till verksamheter. Vissa verksamheter säljer till och med tjänster till olika stora eller mindre lokala företag. Men vad får dessa utvecklingsstörda personer för inkomst då? Utnyttjande av arbetskraft. En form av slaveri om man kan se det krast.

Många utvecklas självklart. Men vi måste se det nya i det hela. Jag är delvis för en form av ”Samhall”-form, men dock inte någon form av ”habiliteringsersättning” som idag vissa kommuner har kring 40 kr/heldag. Samtidigt får man inte tjäna för mycket ”vitt” för att det ska påverka pensionen. Dock så har kommunerna sagt blankt nej till form av lönebidrag.

Jag funderar kring detta och hur man ser intergrerad verksamhet där exempel utvecklingsstörda personer kan få jobb på ett företag. Jag tycker det är helt underbart att folk kan få en meningsfull sysselsättning MED riktig lön. Dock så måste alla sammarbeta mer och att det kanske få tillgång till lagändringar för det bästa för individen.

Jag tycker idag att många grupper inte har kvalificerad utveckling för utvecklingsstörda personer i dagverksamheten som det borde finnas. Jag tycker att man borde samarbeta mer med företagen runt om i vårt land och hjälpa dessa till en mer inkomstberikad tillvaro. Alltså vad lagen säger är att dem som lever med LSS ska leva ett så normalt liv som möjligt. Frågan är vad är normalt idag? Nytänkande får nästan ”skäll” för att man har andra idéer kring hur man vill förbättra detta. Skyller oftast på att det är för dyrt och det ena och än det andra. LSS-lagen måste förändras åtminstånde för dem som har daglig sysselsättning. Mycket bör vi ta mer ansvar för som företagare och som för arbetstagare. Men vad händer med alla utvecklingsstörda som gärna vill ha ett jobb? Men inte får det på grund av alla fördommar?

Vi har fördommar och okunskap mot:
invandrare
rullstolsbundna
har konstigt eller som många tycker ”konstigt utseende”
psykisk ohälsa
down syndrom och andra som är utvecklingsstörda
folk som går eller gått på särskola
och så vidare… Jag kan räkna upp flera, men då hade ni som läser min blogg inte orkat läsa mera.

Jag vet att många lever med mobbning på grund av sitt handikapp eller funktionsnedsättning. Jag vet också att många som lever med detta har lite dålig självkänsla och eller självförtroende. Det naggas än mer i kanten, då dessa blir drabbade av glåpord och trakaserier. Låt dessa vara. Hjälp dessa i stället. Alla personer behövs i vårt samhälle. Den högsta VD:n till den minsta gatusoparen. Vi måste ta ett större ansvar för att vi ska kunna leva ett så harmoniskt liv som möjligt i vårt land. Var vänlig och ställ upp.

Jag lever också med fördommar och jag är inte heller perfekt. Jag jobbar på min okunskap hela tiden. Jag säger inte att man ska göra på ett visst sätt. Men vi måste göra något och det nu. Alla brukarorganisationer måste ta ett större ansvar och tala om för våra beslutsfattare att något är helt galet i vårt samhälle. Vi måste göra något och det snarast. Mycket har vi gjort, men vi kan göra mycket mer och till det bättre än vad det är idag.

Paneldebatt i Falkhallen – mina synpunkter

 Jag var på paneldebatten i Falkhallen den 4:e Mars. Mellan 18:30 – 21:00.  Jag har funderat kring det med utnyttjande och hur vi gör med och mot funktionshindrade. Jag är arg över hur man behandlar dessa i arbetslivet. Jag är ute efter ett ”tredje steg”, Alltså ett steg som gör att personen som arbetar på daglig verksamhet också får en skälig lön oavsett hur lite eller hur mycket man arbetar. Inte en habiliteringsersättning på 37 kronor/dag. Utan en kombination av lön och bidrag och som gör att man kan få en skälig pension från 65 års ålder.

Men när jag ställde frågan om det tredje steget och att någon började eller ”försöka” svara, fick jag ändå inget vettigt svar. Men några inom FUB och några vänner höjde handen till high five. Tackar för det.

Jag har tidigare skrivit om detta och kommer att fortsätta att funktionshindrade ska få en skälig inkomst oavsett hur mycket/litet man arbetar. Det finns förhoppningsvis kommuner i vårt avlånga land som kanske gått i bräschen för detta. jag vet inte, men jag anser ändå att i detta fallet borde kanske vi vara först.

Jag snackar om här på bloggen:
1: Socialt företagande.
2: lönebidragsanställning via olika arbetsåtgärder.
3: Arbetsförmedlingens inkompetenta  sätt och behandla funktionshindrade.

Jag vill ha och för alla ett ”tredje steg”. Man har kvar nästan alla förmåner inom LSS när du arbetar. Men du får en skälig lön, så som ”avdrag” för pension m.m. Idag har vi som har pension redan antingen ingen möjlighet att spara eller får en skälig pension från 65 års ålder.

Vad är då en skälig lön? Den ska vara så skälig att du slipper andra bidrag, så som bostadstillägg eller bostadsbidrag. Du ska kunna betala dina mediciner Du ska kunna göra saker utan att behöva tänka och försaka andra saker bara för att man har ett visst intresse. Att kunna spara till mer än vad man kan idag.

Jag kan nämna mycket som kan hjälpa en funktionshindrad från 65 års ålder. Visst, inkomsterna idag är väldigt låga i jämförelse en som har ett ”riktigt arbete”.

Det finns ”förmåner” för de som har ett ”riktigt arbete” Facket, pensionsförsäkringar och massa annat. Men det finns också skyldigheter.

Vi snackar om diskriminering, främlingsfientlighet och allas lika värde. Jag tycker inte det ser så ut idag. Jag är inte glad för att vara svensk och inte glad för att bo i ett land som kränker allas rättigheter, oavsett om man är funktionshindrad eller ej.

Jag vill att Sverige ska bli bättre. Visst, det är bra, men inte tillräckligt.

Jag vill att vi ska försöka jobba fram till 4 saker som en funktionshindrad ska få mer sammarbete med och om bidrag för alla dessa områden när man är på en arbetsplats:

1: Staten
2: Landsting/region
3: Kommun 4: Företagare

Om arbetet sker på stat eller kommun eller region, så gäller bidraget fullt ut ändå. En skälig lön är idag över 12 000:- Idag i värsta fall ligger vi under en viss summa. Jag tycker det inte är skäligt inkomst för dem som vill ha olika intressen och även leva en skälig levnadsnivå. (Jag tror det står nått om det i LSS-lagen om skälig levnadsnivå m.m. Kan inte lagen på mina fem fingrar, det vet jag, men mina åsikter är mer viktigt än vad lagar och förordningar säger…)

Debatten eller paneldebatten som man vill uttrycka sig tyckte jag var ganska bra. Men än idag får vi inga svar på våra frågor.

En sak som kom upp som vi hela tiden har eftersträvat är valfrihet. Vi har ingen valfrihet idag. Vad finns den? Vad kan jag hitta min valfrihet genom detta?

Jag förstår inte Moderaternas och Alliansens diskussion om valfrihet. Visa mig den, så kanske jag ändrar min åsikt. Värst är det inom LSS och daglig verksamhet och för funktionshindrade..

Sedan en ytterligare en Pik till Sara-Lena Bjälkö: När hon läste upp från sin läsplatta/ipad, så lät det precis komma ifrån vilken hemsida som helst och att det lät statiskt. Jag minns nu inte i skrivande stund om exakt vad. Men jag böjde mig till en annan som satt bredvid och sa typ att det lät som det var taget från en webb-sida eller nått.

Jag anser och detta står jag för och detta har också med Sara-Lenas utspel och Sverigedemokraternas motion att ta bort ordet främlingsfientlighet i skolarbetet och att det mera ska vara orden ”värdegrundsarbete”.

Jag säger så här och det är en ytterligare en pik till Sara-Lena Bjälkö: Vi som lever som funktionshindrade lever med främlingsfientlighet, diskriminering och oförståelser för många av våra funktionsnedsättningar. Jag kan kalla också det för främlingsfientlighet.

Jag är inte alls glad för debatten som dykt upp i Kommunfullmäktige om att ta bort ord, så som jag skrivit i tidigare inlägg här på bloggen.

Det finns mycket i mina idéer som man modifieras och hur vi kan gå vidare med detta. Jag kommer att utveckla idéerna som jag har till beslutsfattare, politiker och andra organisationer. Jag anser att vi ligger ljusår bakåt i tiden för vissa sakfrågor.

Vid pennan: Christer Eklund – driver bloggen diggo.se och är medlem i olika brukarorganisationer.

 

 

Förslag på bidrag och icke bidrag

Ska fatta mig kort angående funktionshindrade och den debatt jag har skrivit om här.

Vad jag försöker säga är: 1: Vi vill ha samma eller högre pension/lön/ersättning när vi hjälper till på företag

2: Vi vill att man inte ser funktionshindret som ett hinder, utan en möjlighet till att få hjälp

3: Vi vill att alla ska vara lika värda oavsett vad och vem man än är.

4: Att LSS och en ”vanlig” lön är skälig, oavsett hur lite eller hur mycket man arbetar, samt att en del av lönen hamnar i tjänstepension eller andra sparande för att få ett drägligt liv från 65 års ålder, då LSS upphör.

5: Att utnyttjande av funktionshindrade ska sättas stopp på alla arbetsplatser oavsett om det är en dagcentergrupp eller integrerad dagcenterverksamhet. Alltså att både stat, kommun och företagen ska ge skäliga löner och pensionsavtal oavsett hur lite eller hur mycket kapacitet den funktionshindrade arbetar.

Jag anser att det finns olika saker som kan göras: Staten/kommunerna/Företagen kan få mer bidrag för att ”anställa” funktionshindrade. Staten/kommunerna/Företagen i sin tur kan hjälpa personen att lägga undan till pension från 65 års ålder. En skälig ska vara så mycket att man slipper bostadstillägg eller bostadsbidrag, det tjänar både staten och övriga samhället på i slutändan.

Jag anser att bidragen ska minska, men samtidigt om man måste ha bidrag, så ska dessa vara såpas mycket mer än vad man får idag.

Samhället bör ta ett större ansvar med personer med speciella behov inom daglig versksamhet

Daglig verksamhet har ett konstigt system. Det finns många som har en habiliteringsersättning på olika summor. Vissa kommuner ger inte denna ”flitpeng” eller ”habb-peng” eller vad det nu kallas. I Falkenberg för några år sedan, så ville politikerna slopa denna peng. Det börja höras röster om att vi vill ha mer pengar för de som arbetar på daglig verksamhet. Att det är ett systemfel behöver man nog inte diskutera mer än att det värkligen är det.

Jag skrev ett brev till kommunen om just detta med att jag nu delvis i det brevet har ändrat mig en del. I brevet skrev jag bland annat att höja habben, det kvarstår, men med att företagen som man jobbar för eller jobbar åt, ska skänka en del av summan själva. Eller åtminstone i framtiden även betala ut en summa som är över dagens habb och att företaget också ska se människan och individen mer än vad man gör idag. Framförallt mer när det gäller personer som har ett hinder i vardagen, så som psykiskt, som fysiskt. Jag anser att många stora företag, så som ICA har gjort framsteg. Men att ha LSS, så är lagen tydligen skriven på ett sådant sätt att man inte få ge någon ”lön” till brukarna.

Jag anser att företagen, stat och kommun bör ta ett större ansvar och i och med när många kommuner lägger ut vård och omsorg ut på vårdföretagen, så blir det än mer större ansvar på dessa och än mer på kommunerna. Men varför inser inte kommunerna att det är människor man har att göra med? Varför kan man inte göra ett mellanting och sammarbeta mer mellan företagen, kommunen och grupperna, så att personerna som arbetar med och för dessa arbetstagare lite med kred. Det handlar ibland om tusenlappar och ibland om hundralappar per månad EXTRA. Beroende på hur mycket och hur lite personen gör på företaget. Många säger ”Du är ovärderlig!”. Tomma ord? Varför inte ge lite mer cred med lite mer pengar till en funktionshindrad?

Jag tycker att jag själv har det någorlunda bra. Jag gnäller inte för egen vinning, utan för andras rätt och delvis min egen rätt också. Jag vill att ALLA ska få en bättre tillvaro både företagarna/arbetsgivarna blir vinnare, brukaren blir vinnare och inte minst kommunerna blir vinnare om alla hjälps åt.

Om vi tar exempel SCA som tjänar, ja jag vet inte hur mycket, men mycket är det per år som SCA lägger ut packningsarbete på vissa grupper inom daglig verksamhet och inte betalar något till dessa brukare. Dock tjänar vårdföretaget (kommunen tidigare) en viss summa till verksamheten. Men som jag nyss skrev inte till brukarna på det viset. Snacka om utnyttjande. Vi utnyttjar våra funktionshindrade personer, så pass mycket ibland så det är rena slaveriet. Jag vet att många kanske orkar att jobba 30% ena dagen och 120% nästa dag av sin kapacitet. Andra kanske sprider ut sin kapacitet under veckan och kanske orkar jobba ca 50% om dagen (men är på arbetet över 6 timmar/dag ändå). Vissa jobbar som om dem kunde ha en fullskalig lön från företaget och andra kanske inte jobbar lika mycket.

Vad jag försöker säga är att det är ett systemfel som vi lever idag och det är en form av slaveri som jag helst gärna inte vill ta ur min mun. Jag är arg på systemet, jag är inte arg på individerna. Jag är någorlunda lyckligt lottad, då man har familj som stöttar och andra som gärna hjälper till.

Jag anser att dessa personer som hjälper kanske inte är i livet om några år och då behöver vi samhällets hjälp. ÄNDÅ får vi inte det i samma utsträckning som förr. Allt ska sparas på. Vård, skola och omsorg. Jag tycker både företagare, kommunerna och staten bör ta ett större ansvar på detta ”slaveri” som förekommer.

Jag är arg och jag är ledsen över denna utvecklingen. Alla bör ta ett större ansvar för våra medmänniskor. Jag tycker att man borde göra något och det NU.

Tack för mina ord. Jag hoppas att ni förstår även om det är en stor text jag skriver, så vill jag bara ändå det lilla.

Sverige är mest jämnställt, ändå blir det debatt – Varför?

Jag blir mycket fundersam, i sverige ska vi vara jämnställda, men ändå blir det väldigt mycket debatt kring detta med att ministrar och andra blir gravida. Jag menar att idag får du inte vara föräldraledig när man är minister. Varför är det så föråldrat så högt upp i ”makten”?
Det är mycket annorlunda i andra länder, där exempel i Malta är fyrtio procent (40%!) hemmafruar och inte jobbar alls under småbarns-tiden.
Jag anser att alla i detta samhälle bör välja. Vill jag stanna hemma under 2-6 år för att barnet inte ska vara borta i 8-9 timmar om dagen för att föräldrarna har ett tufft arbete?
Jag anser att barnen även inte valt detta. Jag menar att föräldrarna har ett stort ansvar. Givet vis ska barnet träffa andra barn och leka och lära. Men jag vill också påpeka att barnen inte ska vara borta från sina föräldrar så länge som över 8 timmar. Åtminstånde inte de första 4-5 åren.
Sedan är det där med lönerna kring kvinnor och lika så männens löner. Jag menar att om vi ska ha ett jämnställt land, så ska lönerna höjas för kvinnorna som blir lika jämt som om det varit en man som gör samma arbete. Oavsett om hon ska skaffa barn eller ej!

Bonusar…..

Om ett företag går med vinst, så visst. De kan få en bonus, men om ett företag går med förlust. INGEN BONUS eller INGEN rörlig ersättning som stärker upp din fasta lön.
Jag tycker det är lite väl korkat av Wanja och/eller delar av AMF:s styrelse att det kan ta ut extra bonusar när de vet att företaget inte går plus!

Read moreBonusar…..

Till alla redaktörer, VD:ar och styrelsemedarbetare i olika stora som små företag.

Jag har läst en hel del tidningar och böcker om just detta med bonusar m.m. Inte minst de böckerna om Lisbeth Sallander och Mikael Blomqvist. I böckerna handlar det om en tidning som kallas ”draken”.

Read moreTill alla redaktörer, VD:ar och styrelsemedarbetare i olika stora som små företag.

css.php