Utveckling från föregående inlägg: Mår eleven dåligt….

Rubriken från HN:

Får böta för varje skolkdag

Eleven mår dåligt, får föräldern betala

Skollagen säger en sak, din hälsa säger en annan och eleven klarar kanske inte av skolmiljön. Ändå säger kommunen att föräldern ska se till att ens barn går i skolan, trots att eleven inte mår bra. Skolfrågan har varit uppe mycket på agendan på de platser jag varit på. Men det känns som att kommunen bara kör över elever som inte mår bra. Eller kör över föräldrar vars barn inte mår bra. Sedan kan man ställa sig till både kommunen och/eller skolans roll i det hela för att hjälpa eleven och elevens föräldrar till att få en utbildning. Har föräldrarna och eleven fått rätt form av hjälp?

Men det handlar om så mycket i vårt samhälle idag och  att eleven kan vara både psykiskt sjuk, mobbad eller på andra sätt inte må bra, som till exempel skolmiljön av olika slag. För många elever i samma klass eller rum, rummet har fel akustik (exempel ekar m.m.) och andra saker jag inte tänker ta upp här.

Det är förälderns skyldighet att vars barn går till skolan. Eleven kanske ”går till skolan”, men går då kanske till en annan plats för att ”slippa skolan”. Föräldern har gjort sitt jobb, men skolan har det inte.

Jag vet att många skolkar av olika skäl, det ena är att skolan inte stimulerar deras behov, eller att det är tråkigt eller också att eleven blir mobbad eller mår dåligt av andra skäl.

Jag själv har blivit mobbad och jag har många fall övervägt att mobbarna har vunnit genom att jag inte går till skolan. Så ibland har jag ”skolkat” också. Sagt till folk att jag inte mår bra (som delvis är sanning) och varit hemma. Nästa dag går jag till skolan och fick glåporden haglade, dock med ”förvrängning” av mitt namn, inte ”Christer” utan Krischter” eller nått liknande. Dock är det ”stj-ljudet” som läggs till än T:et som är det viktigaste i mitt namn. Jag har kallats för det ena och än det andra i skolan. Eller överdrivet lurat mig och det har jag hört med betoningen av rösten och hur de pratar. Än idag finns det personer som använder den speciella rösten för att överdrivet reta mig eller andra. Jag avskyr detta och mobbing ska inte få förekomma.

Att min mamma eller någon annan förälder ska få betala bara för att ens barn går hemma av att må dåligt bara för olika saker som skett eller inte skett och inte mår så bra gör mig arg. Om den aktuella elevens frånvaro skulle fortsätta beror det ju inte på eleven eller föräldern i detta fall, utan skolan.
Vad är det eleven behöver för hjälp?
Vad är det för stöd, så som hjälpmedel m.m.?
Och vilken väg ska vi gå?

Dessa frågor borde både eleven, föräldrarna och skolan tänka på. Inte böta bara för att eleven inte mår bra.

Gör om och gör rätt! Sparka inte på de som redan ligger!

http://diggo.se/2016/08/eleven-mar-daligt-da-far-foraldern-bota/

http://www.hn.se/nyheter/falkenberg/f%C3%A5r-b%C3%B6ta-f%C3%B6r-varje-skolkdag-1.3707900

www.triggerofmind.se

Eleven mår dåligt, då får föräldern böta

Nu är jag inte glad alls. Fick läsa denna som dök upp på Facebook idag. Någon sa att detta var en bra idé. Ja på så vis att den ska ge en ”morot” för dessa elever som är friska och kanske är skoltrötta. Men det finns elever med psykisk ohälsa eller psykisk hälsa och som har svårt med skolan och mår inte bra i den miljön. Då kommer Falkenbergs kommun att böta föräldern, vars barn inte mår bra. Läs mer i artikeln från Hallands Nyheter:

http://www.hn.se/nyheter/falkenberg/f%C3%A5r-b%C3%B6ta-f%C3%B6r-varje-skolkdag-1.3707900

Många lever med psykisk ohälsa

Många lever med psykisk ohälsa och må så pass dåligt att de vill ta sitt eget liv. För inte så länge sedan fick jag reda på att en av mina främsta vänner var nära att ta sitt liv. För ca 10 år sedan eller något sådant, så träffade jag på en vakt eller värd för en specifik restaurang i Falkenberg som just skämtade och vi hade roligt åt vissa saker, så som att jag ofta drack Zingo. Då frågade han jämt om jag blev berusad på detta och vi eller oftast han som skämtade om detta. Då jag nästan 9 av 10 drack alkoholfria drycker.

Sedan fick jag reda på att personen hade tagit sitt liv. Personen jag tyckte mycket om och som jag nästan varje gång gick ner till stan, var för denna kille. Dock har jag ingen aning om vad han heter eller vad han bodde eller vilka föräldrar eller syskon han hade. Alltså, det är oftast en skam över hur att man mår dåligt psykiskt. Men det behöver inte vara så. Jag lever i och kring med folk som har psykisk hälsa, samma sak gäller mig själv. Jag har oftast funderat på varför jag drabbats av detta. Jag har nog ”gått in i väggen-syndromet”. Jag har drabbats av panikångest och annat. Men jag vet att många idag som lever ständigt med exempel ADHD har ständiga problem eller möjligheter. Vi kan ta exempel Blondinbella som jag nämnt tidigare i bloggen, hon har ADHD och driver företag. Tack vare dessa drivande krafter som hon har, så har hon gjort detta till positiva saker. Många gnäller oftast om sin diagnos. Var det bra för personen att få sin diagnos? Eller var det bra? Det är oftast en bra fråga. Vissa lever med olika funktionsnedsättningar utan att ha en diagnos. Andra vill få det fixat, andra inte. Att leva med ovissheten av många, kan bli frustrerande. Då finns möjligheten till att bli diagnostiserad. Jag känner många inom min bekantskapskrets som har eller inte har diagnos. Det är inget fel med varken det ena eller det andra. Personerna jag är med tänker jag inte på att de har  ADHD eller Aspergers eller Down syndrom eller liknande. Utan där går Kalle Andersson eller Peter Hansson. Visst, det märks att personen har kanske ADHD. Men det är inte vad jag tänker på i första taget.-

Jag vill med detta inlägg att tala om för er att diagnoser är varken rätt eller fel. Men att man måste tänka på att vi kan tolka saker annorlunda. Vissa saker kan vara förstärkta och vissa kanske ”går in i väggen” bara för att det är roligt med just den saken. Jag har själv fått erfara detta och lever med det varje dag. Även om jag inte har en diagnos eller kanske har jag det?

Till alla som inte vet vad psykisk hälsa/psykisk ohälsa är, försök hitta information och försök förstå.

C E

Man blir även legalt mobbad av myndigheter

Jag upptäckte denna insändare idag via Facebook på en annan kompis tidslinje som var fotograferad på en Hallands Nyheter-sida som heter ”Ordet är fritt” idag. Jag känner denna killen och jag är djupt arg över hur sådana här personer drabbas av just krångel med myndigheter och blir trampad på.

Han skriver:

”Mobbad av myndigheterna

 

Ni känner till vad det får för följder i skolan om man inte är eller gör som andra, man blir mobbad.

 

Nu har jag upptäckt att det blir man även som vuxen, av myndigheter. För går man inte efter deras mallar, använder deras metoder och lösningar utan kommer med egna, då blir man motarbetad och utstött.

 

Skillnaden här är att myndigheter har ett regelverk som ger dem rätten att göra på detta sättet, att trycka ner den som vill göra på sitt eget sätt. Därför kan deras agerande med rätta kallas ”Legaliserad mobbning”!

 

En liggande som sparkas på”

Länken till hans insändare:

http://hn.se/asikter/ordetarfritt/1.4093645-mobbad-av-myndigheterna
Jag har pratat en del med kompisen om detta som är drabbad, men samtidigt så är det helt andra regler kring egenföretagare och vara sjukskriven. Man förlorar mer på att vara sjukskriven som egenföretagare än när man är anställd. Men varför ska det vara på det här viset? Många som lever med psykisk (o)hälsa har sina styrkor och svagheter och många använder sina svagheter till just att bli starkare. Jag tycker att myndigheterna i vissa fall bör tänka om för de som gärna vill göra något eget utanför ramarna. Jag känner själv i vissa fall att jag är drabbad av just ”myndigheterna krånglar”. Exempel att man inte får vara på en viss verksamhet för att ”reglerna säger så”.

Jag har länge funderat på att skriva när min kompis bad mig att skriva. Men när jag nu ser ett ”underlag” på hur jag själv också har blivit ”drabbad” på ett eller annat sätt, så är det helt perfekt tillfälle att skriva ner lite tankar om att reagera kring hur snårigt det egentligen är när man är ”normal”, men ännu krångligare blir det när man vill ”gå utanför boxen” och göra något annorlunda. Det fungerar inte på det här viset och det ska vara på vårt sätt, för så har det alltid varit. Varför måste det vara så?

Att man säger att man inte ska bli mobbad i skolan, på sitt arbete eller på fritiden är ju självklart. Ändå så håller myndigheterna på med ”legaliserad mobbing” som kompisen så perfekt utryckte sig. För att man ska vara annorlunda så måste man också rätta till sig i ledet och vara där. Men varför kan man inte gå utanför ledet istället och ha andra idéer hur man vill arbeta eller utföra olika uppdrag? Alla är vi olika och olika får vi vara. Jag tycker att vi måste tänka om och göra rätt och tänka på ett annorlunda sätt.

Jag har skrivit tidigare om mobbing och utsatthet. Nu blir mina vänner och kompisar detta varje dag. Inte bara jag, utan säkert 10-20 st. som jag nästan känner till. Jag känner också personer som befinner sig på daglig verksamhet och som mycket väl kan klara av ett ”riktigt arbete”, men kanske få arbeta mindre än 100%.

Livet har sina sidor

Som ni vet så har man haft funderingar kring psykisk (o)hälsa och att 1 av 4 drabbas av det och att man vet att det kan finnas någon i ens närhet som har eller haft psykisk (o)hälsa kring sig.

Det som exempel jag förmodligen drabbades av och har svårt med är att jag förmodligen hade nån form av ångest och nån form av psykisk ohälsa. Visst jag lever med det varje dag och idag mår jag bättre. Även om jag inte pratat med läkare och doktorer kring detta, så vet jag med erfarenhet av andra omkring som lever med detta samt att jag lär själv känna igen symtom med mera. Jag vet att många som lever med psykiska funktionsnedsättningar har sina starka och svaga sidor. Vissa andra har exempel svårigheter i att vara bland folk och andra yttrar det sig i andra problem. Ingen är dum eller korkad bara för att man har ett eller annat problem. Men samhället ryggar alltid tillbaka, så fort man nämner att man drabbas av en depression eller annan psykisk åkomma.

Med ett och flera inlägg så kommer jag att yttra mig om mina erfarenheter då och då. Jag har redan skrivit en del om detta tidigare inlägg. Var av ett är ett video-inlägg som ni bland annat kan se på Youtube som jag lade ut i november förra året.

Nedan beskriver jag att jag själv har kompisar som drabbas av detta och att jag själv tydligen levde själv delvis mer eller mindre med detta inom mig också. Ja jag har erkänt att jag har en form av nedsättningar m.m. Men jag tänker inte sätta mig och trycka ner folk för det. Alla är vi olika och det tycker jag man ska få vara, dock med vissa ramar inom hur vi är och hur vi ska vara och så vidare. Visst om vi alltid är glada eller bara sura och inte vill göra nått. Så får man göra det bästa av situationen. Jag vet att vissa i min närhet har till och med försökt att ta självmord eller andra självskadebeteende och jag blir lika rädd och oförstående om att varför gör man detta. När man sedan hör berättelser om detta, så förstår man lite, men den förståelsen är svårt att ta in riktigt. För man förstår inte alls. Men när man beskriver en känsla och hur dåligt man själv mår, så kanske det är några få som värkligen förstår. Sedan resten ryggar tillbaka och vill inte ha med psykiska personer med att göra. Jag vill likställa att psykisk (o)hälsa ska likställas med de som har exempel brutit sin arm eller liknande. Lyssna på klippet, även om det är några månader gammalt, så är det ändå i tiden.

 

Problem med mörka årstider med psykiska besvär

När det är mörkt och grått ute, så mår många än mer sämre. Många behöver sin närhet och många behöver en speciell ro. Att man där emot inte tar detta på allvar när många mår dåligt. Att man nekas till ambulans när man ringer efter det. Jag tycker också att personen i fråga som drabbas om exempel psykiska besvär ska likställas med ett sår eller brutet ben eller arm eller annan skada. Idag gör vi inte det på samma sätt. En person drabbades i min närhet av vanföreställningar och kände tydligen en trygghet att komma hem till mig. Jag tror det i alla fall. Jag är hemskt tacksam att man kan vara som en medmänniska och hjälpa andra i denna situation.

Att sedan bli nekade till hjälp och behöver hjälpen och sedan nekar är en helt annan sak. Men att sedan inte vara en medmänniska är något helt annat.

Sedan har jag sett på personen att det är inte personen som blir helt vrickad. Om man gör knasiga saker, så är det inte DU. Det är din eller personens sjukdom som gör saker som man inte är medveten om. Jag tycker att vi måste se skillnad, även om det är svårt att prata om detta. Sedan kan det vara skillnad från person till person. Det kan vara skillnad på vad det är osv.

Jag har erfarenhet inom funktionshinder, som en kompis och vän och som klasskamrat med mera.

En person söker en form av trygghet när personer söker en viss person under ”utbrottet”. Vissa andra gör det inte. Jag blir både glad och tacksam och rörd över att många vänder sig till mig.
Sedan kan jag säga mer om vad jag blir rörd på är:

Att något barn somnar i min famn eller knä.
Att någon ger mig en komplimang
Att någon gör något eller säger något fint.

Ja det kan vara mycket. Men när man måste ta i med rösten och skälla gör mig samtidigt orolig och arg över hur andra anser om mig. Jag är öppen om dessa saker, då jag själv i min närhet blev drabbad av saker som jag inte kan gå in på. Men vissa saker ger avtryck.

Jag vill att vård gäller till er alla. Så som psykiska personer till äldre friska. Till alla som behöver vård, oavsett om den är frivillig eller ej. alla har rätt till vård. Alla som är sjuka ska få rätt vård.

Som jag även säger i min videoblogg är att man ska se på en sjuk person med brutet ben till lika en psykisk akut problem. Men det gör vi inte idag.

Jag är inte rädd för personen, jag är bara rädd för sjukdomen.

css.php