Märkligt att Jenny Alversjö med flera kända profiler inte fick mer rätt i rättsystemet om just näthat. Några av profilerna var ju även med i Uppdrag granskning om just dessa händelser om just Näthat. Nät-kärlek till alla kända och okända kvinnor där ute som blir mobbade och trakasserade på nätet. Har skrivit om detta tidigare och jag har även skrivit om just näthat. Till all heder till Jenny Alversjö om just det med näthat i podcasten i Expressen som heter Livshjulet. Att hon även kör program som Kalla Fakta och Nyhetsmorgon med flera, så är det en väldigt stark kvinna. Samma sak gäller alla andra kända och okända kvinnor som har styrkan i att vilja förändra nätets hat mot kvinnor. Min fråga är till alla som är där ute:
Varför?
För snygga?
För bra för att vara sant?
Eller varför triggas ni igång med att vilja hata dessa kvinnor?
Jag har själv under en viss period på nätet och utanför nätet, det som kallas för ”In real life” eller IRL blivit drabbad av just mobbing och trakasserier.
Mitt sätt är dock att försöka göra något åt detta och göra det jag är bra på. Idag har jag mer kunskap och erfarenhet kring just detta. Men jag får hela tiden frågan i mitt huvud: VARFÖR skadar man andra människor?!?!?!?!
Tack vare mitt intresse för att skriva, fotografera och mitt musikintresse, så kommer jag undan dessa saker som gör att jag vill fortsätta att sätta ner foten. När jag lyssnade på Livshjulet på Expressens podcast med Jenny Alversjö, så blev jag väldigt glad över att hon triggades igång med att jobba ännu mer. Jag är nästan tvärtemot. Alltså blir mer gapig, inåtvänd och orkar inte jobba och göra andra intressen. Men tack vare att jag har en någorlunda vass penna, så jag kan säga mina ord.
En lång händelse som skett ungefär från 7:e klass fram till jag slutade på Tullbroskolan i Falkenberg, så var jag hela tiden utsatt för just en form av trakasseriers, mobbning och psykningar. Alla säger då ”bry dig inte”. Visst ska man bry sig! Visst ska man säga ifrån när man inte mår bra av all skit. Jenny Alversjö är en fena på detta. Jag var visst bara inte så gammal, men idag klarar jag av att skriva och utrycka mig mer i skrift än i tal. Även om jag också har en vass tunga. Så kan jag även skrika rakt ut vad jag känner och vill ha uträttat.
För ca 10 år sedan så fick jag beröm om en händelse när jag var en av ansvariga för just en teaterlokal. Killen var mest med för att han var min vän. Då säger han i stil med att det är bra att de har dig, då du ser saker. Du kan detta. Det växte mig till en bättre människa. Varför inte säga positiva saker än att reta sig på saker och folk och trakassera dem???
Säg en glad sak, kan personen ge ett leende tillbaka så är dagen räddad. Ja jag har svårt att gå fram till okända personer och säga i stil med: ”Vad fina ögon du har”. Jag har väldigt svårt med öppenheten, men ändå är jag öppen. Vissa saker får en att bli insulten i saker som egentligen är självklara. Vet inte om det är ett ”svenskt fenomen” eller bara jag.
Att ändå säga men inte mena då? Jo en annan händelse när jag skulle åka bil med min mamma till sjukhuset. Bilen dog. Gick inte att köra. Jag utryckte mig ”typiskt”. Mamma hade då en vass tunga och sa att hon inte kunde hjälpa det. Självklart. Men det var mest till bilen. Inte till Mamma. Typiskt att allt ska krångla nu tänkte jag då. Saker och ting kan man egentligen inte bli arg på. Då det är döda ting. Men där emot människor som gör fel eller systemfel på regeringar och stat och kommun. Vi är människor och vi gör olika saker. Men vi måste tänka positivt och inte tänka på att skada eller trakassera någon. Även om vissa politiker bör få en rejäl känga av mig och många andra av deras rejäla misstag. Vi kan ta exempel Laila Freivalds med Tsunamikatastrofen och hur länge det tog med att få fram den hjälpen. Eller hennes korkade lägenhetsaffärer osv.
Vi reagerar att vissa saker är fel. Samtidigt så reagerar vi inte när någon exempel blir mobbad eller att någon uterliggare/tiggare ligger på gatan och tigger. När man försöker hjälpa till då, då blir man genast utskälld för att man FÖRSÖKER hjälpa!
Om vi tar exempel en känd person, så som Jenny Alversjö. Om hon hade legat på gatan och inte mått bra på av olika skäl, så hade jag varit den första som gått fram och frågat hur det var fatt.
Jag gjorde så exempel en gång vid en parkbänk vid stadshuset i Falkenberg. Fick beröm och han blev glad och jag efter det varma mottagandet. Så tycker jag att vi svenskar ska vara. Snälla, varma och på ren Göteborska ”Goa”.
Nu tog jag mest Jenny Alversjö som exempel för att dels fanns hon i mina tankar och dels för att hon nästan är huvudpersonen i mitt blogginlägg, så jag hoppas att hon inte tar illa upp. Hon är en av dem starkaste kvinnorna som vågar stå upp mot just näthat och mobbning.
Jag vill hjälpa andra som har blivit drabbad av mobbning, näthat och andra trakaserier. Det vill jag göra genom att skriva så ofta jag kan när det gäller dessa saker. Därför skriver jag detta inlägg. Om det sker ofta eller inte, så betyder det inte att jag glömmer att skriva om just mobbning och näthat. Jag startade en grupp på Facebook för några år sedan och tidigare även var det en sida på min första sajt. Cezone.net heter sidan och finns kvar än idag. Dock inte i den tappning som den fanns då. Sidan heter ”nej till våld och droger – NTVOD”, funderar starkt på att byta namnet till ”Nej till näthat och mobbning”. Då samlar man allt på ett och samma ställe.
Till alla journalister och alla andra där ute. Snälla läs min blogg lite då och då. Jag skriver så tangenterna bränns fast på mina fingrar. Med andra ord skriver så pennan glöder.
