LSS må vara bra, men inte tillräckligt bra, då det är så snäva regler. Tankarna går nu att överge vissa saker för att bli än mer friare. Vet inte hur det ska bli i framtiden dock än. Men att jobba inom vissa företag och organisationer, så krävs det vissa uppoffringar. Frågan är om jag ska göra dessa för att sedan i framtiden jobba med det jag vill. LSS och LOV/SOL krockar tydligen. Alla lagar är bra och ibland ser man mellan fingrarna. Men i mitt fall vet jag inte exakt hur och när och vad man ska göra för att det ska bli bra för alla parter. Hur jag än gör och tänker, så känns det fel. Vissa fall känns det rätt, så som att gå helt ut ur LSS. Någon sa att många med mig lever i en gråzon och ja jag tycker det känns konstigt. Man får en ersättning som är totalt krast. Jag har skrivit en hel del om just att jag vill ha någon form av mellanting mellan LSS och Lönebidragsanställning. Men med Lönebidragsanställning i första fönstret. Men själva stödet påminner om LSS med att personal hjälper till som stöd. Det stödet försvinner när man blir lönebidrag eller är anställd. Men detta ska också vara väldigt lång utfasning eller så lång utfasning som krävs eller en kort utfasning som vissa personer kanske klarar av. Många lever idag i ovisshet med sina arbeten genom inkomster. Att inte ha en fast plats eller inkomst är inte alls okej i vårt samhälle. Att avstå en viss procent av sin inkomst för just lön känns onekligen inte alls så okej, då man kan fölora på sitt bostadstillägg. Fick en Käftsmäll från Biståndsenheten om att Sociala företag, så som de företag vi har i Falkenberg inte leder till lönebidragsanställning. Idag får jag chocken av att väldigt många inte får lönebidrag även när de har eller har haft LSS daglig verksamhet. Tycker det är ett hårt slag mot sociala företagande och för de som arbetar inom brukarorganisationerna. Känner mig ”utstött”. Undrar vad och hur politiker tänkt sig göra för att alla eller många kunna göra sina arbetsuppgifter även i eller utanför de som har LSS? Min fråga är till politiker i vår stad är hur ska vi kunna som är som en sa i ”gråzonen” göra för att få en vettig sysselsättning? Att leva med funktionshinder och samtidigt ha tillgång till LSS, men inte får utföra vissa uppgifter på grund av vissa själ ger mig mer eller mindre horn på pannan av ilska. Jag menar, vi ska väl kunna leva och jobba precis som alla andra, det är väl tänkt att vi som jobbar också kan känna att vi gör något även om det inte leder till eller leder till lönebidragsanställning? Jag har märkt att mycket med just lönebidragsanställning oftast leder till att man får fast jobb. Men inte när det gäller daglig verksamhet enl. LSS. Vad är då vitsen med att ha LSS daglig verksamhet och intergrerad daglig verksamhet på företag? Jo många kommer inte ur detta träsk. Få lyckas och få vill komma ur detta. Jag har också märkt hur LSS och vissa andra saker ”krockar” för att man ska göra en ”överlåtelse” från en verksamhet till en annan. Det hade varit bättre med att få rätt hjälp på rätt plats. LSS må vara bra och att få rätt sorts hjälp. Jag är inte emot systemet i sådant skick. Utan jag är emot hur det egentligen fungerar i praktiken. Att få exempel 30-50% arbete och känna nyttan i det man gör ca 3-5 timmar/dag är helt underbart. Om man dessutom får lön i det man gör känns ännu bättre.
