Ja jag håller faktiskt med om det där med att man klagar på det mesta och allt och inget.
Jag tycker folk klagar på saker som att man måste äta si och så för att må bra. Tror sig veta om att man har laktos eller andra allergier. Visst läkarna har inte all kunskap, men tillsammans ska vi kunna samverka med varandra. Det klagas på småsaker och stora saker. Det kommenteras om saker som man egentligen inte har en aning om. Det kommenteras precis vad som helst. Hör diskussioner ibland att man har lust att kväva deras snack om: ”Vad fan är det ni egentligen ni snackar om. Hör er själva för helvete!”.
Eller klaga för klagandets skull. Det måste vara konstruktiv kritik.
Jag tycker denna krönika är läsvärd och jag tog till mig lite av kritiken, då jag själv kan klaga på det ena och än det andra ibland i onödan, men den handlar egentligen om barnfamiljer som lever och klagar på precis allt inom barnomsorgen.
Vad jag menar. Även om man tror på att det kan vara laktos eller andra allergier, så måste man prova på vad man mår bäst av. Inte av alla rön som hela tiden florerar i vårt samhälle i både på sociala medier och i olika medier.
http://www.mama.nu/Kronikor/Annika-Leone-Lyxklagomalen-pa-forskolan-far-mig-att-skammas
