LSS

”Modernt” slaveri?

av

Jag tycker det är helt uselt av sveriges kommuner och landsting och staten att utnyttja många utvecklingsstörda personer. Alla kan göra något. Dock så tycker jag att dessa blir till en sorts ”förvaring” på dagliga verksamheter runt om i vårt land. Visst det är ett underbart sätt att sådana personer kommer till verksamheter. Vissa verksamheter säljer till och med tjänster till olika stora eller mindre lokala företag. Men vad får dessa utvecklingsstörda personer för inkomst då? Utnyttjande av arbetskraft. En form av slaveri om man kan se det krast.

Många utvecklas självklart. Men vi måste se det nya i det hela. Jag är delvis för en form av ”Samhall”-form, men dock inte någon form av ”habiliteringsersättning” som idag vissa kommuner har kring 40 kr/heldag. Samtidigt får man inte tjäna för mycket ”vitt” för att det ska påverka pensionen. Dock så har kommunerna sagt blankt nej till form av lönebidrag.

Jag funderar kring detta och hur man ser intergrerad verksamhet där exempel utvecklingsstörda personer kan få jobb på ett företag. Jag tycker det är helt underbart att folk kan få en meningsfull sysselsättning MED riktig lön. Dock så måste alla sammarbeta mer och att det kanske få tillgång till lagändringar för det bästa för individen.

Jag tycker idag att många grupper inte har kvalificerad utveckling för utvecklingsstörda personer i dagverksamheten som det borde finnas. Jag tycker att man borde samarbeta mer med företagen runt om i vårt land och hjälpa dessa till en mer inkomstberikad tillvaro. Alltså vad lagen säger är att dem som lever med LSS ska leva ett så normalt liv som möjligt. Frågan är vad är normalt idag? Nytänkande får nästan ”skäll” för att man har andra idéer kring hur man vill förbättra detta. Skyller oftast på att det är för dyrt och det ena och än det andra. LSS-lagen måste förändras åtminstånde för dem som har daglig sysselsättning. Mycket bör vi ta mer ansvar för som företagare och som för arbetstagare. Men vad händer med alla utvecklingsstörda som gärna vill ha ett jobb? Men inte får det på grund av alla fördommar?

Vi har fördommar och okunskap mot:
invandrare
rullstolsbundna
har konstigt eller som många tycker ”konstigt utseende”
psykisk ohälsa
down syndrom och andra som är utvecklingsstörda
folk som går eller gått på särskola
och så vidare… Jag kan räkna upp flera, men då hade ni som läser min blogg inte orkat läsa mera.

Jag vet att många lever med mobbning på grund av sitt handikapp eller funktionsnedsättning. Jag vet också att många som lever med detta har lite dålig självkänsla och eller självförtroende. Det naggas än mer i kanten, då dessa blir drabbade av glåpord och trakaserier. Låt dessa vara. Hjälp dessa i stället. Alla personer behövs i vårt samhälle. Den högsta VD:n till den minsta gatusoparen. Vi måste ta ett större ansvar för att vi ska kunna leva ett så harmoniskt liv som möjligt i vårt land. Var vänlig och ställ upp.

Jag lever också med fördommar och jag är inte heller perfekt. Jag jobbar på min okunskap hela tiden. Jag säger inte att man ska göra på ett visst sätt. Men vi måste göra något och det nu. Alla brukarorganisationer måste ta ett större ansvar och tala om för våra beslutsfattare att något är helt galet i vårt samhälle. Vi måste göra något och det snarast. Mycket har vi gjort, men vi kan göra mycket mer och till det bättre än vad det är idag.

Kan ett vårdföretag hindra en i ens utveckling?

av

Jag har ställt en fråga: Kan ett ”vårdföretag” Eller ett företag som har hand om funktionshindrade på en daglig verksamhet enligt LSS hindra en person som vill utvecklas och arbeta med det personen vill. Enligt regler och lagar kan jag inte förstå detta och vad jag förstår så ska det även vara något som kallas för ”meningsfull sysselsättning”. Frågan jag ställde till flera personer svarar nej på den frågan. Dock finns det tydligen överenskommelse kring saker och ting som är i ”gråzonen”. Jag har reagerat på vissa personer att det INTE finns ”gråzoner” eller liknande. Jag har också funderat på kommentaren av en viss person: ”Det ska eller måste leda till lönebidrag i framtiden”. Frågan är bara för mig, står det så i LSS-lagen?

Vad jag förstår så står det inte så. Sedan har man hört att Socialtjänstlagen och LSS är liknande lagar och är en ram och rättighetslag (LSS = Rättighetslag).

Att ha en viss fråga och en viss arbete som man VET att det kan leda till exempel form av lönebidrag eller likande löne-anställning. Så får man tydligen inte gå utanför ramverket enligt regler. Min fråga är då till folk som förstå sig på reglerna, hur ska man då kunna utvecklas? Samma sak gäller frågor kring hur man ska kunna plugga och ändå ha inkomst. Så som Sjukersättning. Det är flera frågor i samma fråga som man måste jobba för och emot. Jag förstår inte hur systemet är direkt uppbyggt. Samtidigt säger man att man ska ha meningsfull sysselsättning. Hur går detta ihop?`

En stor önskan är att omvandla ”habbersättnigen” på 37 kr/dag till en form av lönebidrag eller liknande. Jag menar att det låter konstigt att folk ska behöva slita på exempel vissa grupper av sin kapacitet och BARA få exempel 37 kr. Varför inte höja den summan till det högre och med råge? Lönebidrag eller liknande hade varit det bästa. Just nu är det en form av förvaring och en form av placering. Det finns personer i min omgivning som klarar av kanske 10 % och andra kanske klarar av 60 % av att jobba på ett företag. Vissa vill jobba 100 % och andra vill hellre jobba ännu mer än dessa 100 %. Jo jag förstår folk att det är krångligt. Men den största frågan av dem alla. Kan ett enskilt företag som har tjänsten att placera daglig verksamhet hindra personer att utvecklas till det bättre? Mitt svar kan tyckas vara tydligt nog med ett rungande NEJ! Men så är det tydligen inte.

Jag har funderat mycket på denna frågan under några veckors tid.

Själv är jag på en arbetsplats där jag gör samma saker som på en annan arbetsplats. Men på den andra arbetsplatsen vet jag att jag har mer resurser än den jag befinner mig nu på. Inget ont om den arbetsplatsen som jag är på nu, utan det handlar bara om resurser.

Jag har skrivit tidigare om detta i min blogg och jag tycker det är helt orättvist om hur man kan behandla folk på detta viset och påstår saker som inte stämmer. Det känns så i alla fall.

Min fråga är: Är det någon som har fått lönebidrag tack vare att de befinner sig på en daglig verksamhetsgrupp? Mitt svar kan vara tydligt nog. Nej vad jag vet.

Sverige har ett sjukt system!

av

Jag har funderat kring hur låst man egentligen är när man har sjukersättning och eventuelt LSS. Ska här nu räkna upp ett par punkter som vissa personer hamnar i kläm för konstiga regler.

1: Man får inte studera när man har sjukpension/sjukersättning eller aktivitetsersättning
2: Man får inte arbeta på dem arbetsplatser där man vill när man har LSS. Åtminstånde inte i Falkenberg.
3: Antingen stannar man i utvecklingen eller så går man bakåt eller i väldigt sälsynta fall även går väldigt små steg frammåt.
4: Vissa företag bör ta större ansvar för dem som jobbar i eller med funktionsnedsatta personer. Tro mig, även om personen gjort 1 timmes arbete per dag, så växer personen och då vill man komma tillbaka.

Jag har märkt att vissa personer blir låsta av stelbenta regler i vårt samhälle. Om man där med ska plugga exempel, så borde det finnas lite smidigare regler än att ”antingen eller….”. Nä vissa behöver få en andra chans och komma lättare ifrån detta träsk som det blir. Att möjligheten finns för andra arbetsuppgifter och att personen kan växa i dessa och ändå inte arbeta med dessa på grund av regler som inte ens finns. Meningsfull sysselsättning står det i LSS-lagen. Men vad är då en meingsfull sysselsättning. Utnyttjande och förvaring är vad jag kallar det. Om det finns 200 brukare som är inskrivna i LSS daglig verksamhet, så kan jag lova att ca 30-60 % är väl arbetsförda med stöd. Det vill säga att arbeta med riktig lön och med hjälp av olika instanser om personen inte kan jobba. Forskning visar på att de som jobbar 1 timme/dag efter en tid även jobbar över 50 %. Visst det kanske inte är 100 %, men det är 100 % av personens kapacitet.

Alla som både lider av psykisk olhälsa och andra funktionshinder växer om dem får komma ut på arbetsplatsen och känna sig behövd. I många sociala företag så finns det en viss nisch att hjälpa funktionsnedsatta personer av ett eller annat skäl inte kan arbeta exempel 7-16.

Om man vill studera eller göra något annat, så är det hela tiden upp till att man hela tiden hamnar mellan stolarna. Ta till exempel om det med att man inte får arbeta på vilken arbetsplats som helst. Enligt deras ”regler”. Det ska vara enligt vår verksamhet osv. Nä om det hade varit enligt deras verksamhet, så hade det nog bara varit på deras dagcenter-grupper och annat. Vissa kommer aldrig ut ur LSS-träsket. Då de inte får studera eller arbeta på dem platser som man själv vill för att växa i sin kunskap och självkänsla och självförtroende. Det blir svårt att utvecklas vidare om man bara står och trampar vatten.

Företagen bör ta mer ansvar kring att ta emot funktionshindrade i arbete. Det finns företag som gör allt och helt rätt. IKEA och ICA exempel. De försöker anställa folk som har exempel Down syndrom exempel och det låter helt underbart. Men då ska man ha LÖN och inte någon form av ersättning, så som vissa eller många kommuner ger. Exempel en så kallad ”habbiliteringsersättning” eller ”habben” i folkmun. Då ska det vara en skärlig inkomst för personen. Inte en usel inkomst bara för att chefen ser funktionshindret. Utan en sådan lön som går att leva av. Visst personen jobbar 100 % av sin förmåga, men kanske jobbar i själva verket 10 % i hastighet, men ändå kanske jobbar 4-5 timmar/dag.

Vissa kanske jobbar 25 % av sin förmåga och då är det 25 % av sin kapacitet. Vissa kanske har längre startstecka för arbetet, andra inte. Jag har sett olika former av just arbete, lön och ersättningar. Ja jag tycker det är helt konstigt. Vi får göra vissa saker, men inte andra när man har ersättningar. Man bromsas och man stannar i sin utveckling.

Meningsfull sysselsättning ska också innefatta inkomst. Men idag på många kommuner så ges inte ens en sådan. Min tanke är:
Du som är politiker, tjänsteman eller en vanlig anställd. Hur hade det kännts att jobba utan ersättning/lön? Visst vi får pension eller sjukersättning i botten. Men ändå. Tänk dig att du vanligt vis kanske tjänar 20 000 kr/månaden. Men helt plötsligt halverar summan till 10 000 kr/månaden. Eller kanske ännu lägre. Vi som lever med LSS daglig verskamhet har inte det så fet inkomst.

Jag tycker att detta borde ändras. Visst jag snackar inte om miljon-löner till var och en. Utan jag snackar om att grundinkomsten (sjukersättningar och pensioner) bör höjas avsevärt för dem som har Daglig verksamhet enligt LSS. Inte som en skattefri inkomst som hallas för ”habb”, utan en ”riktig” lön. Hur den formas och hur den ska ”lanseras” eller hur man gör, vet jag faktiskt inte. Men en sak är säker. När man har sjukersättning, så blir det svårt med lån och att man är låst vid just sin inkomst.

Jag hade gärna arbetat på en stressfri arbetsplats, en plats där man kan ta det i sin takt och utföra arbeten som man själv måste eller vill göra.

Idag är det en stor hets att få fram den varan att man ska tjäna pengar innan ens varan är skickad till kund.

Att få eller ha en inkomst som baseras på det index som var från början (med en standard-lön), så är det inte med sjukersättningar och pensioner. Ser varje dag för ålderspensioner att de lever väldigt knapert. Samma sak gäller alla som har en form av ersättning från Försäkringskassan.

Självklart är den bra att ha när man inte kan jobba, sjuk osv. Alla har sina begränsningar som är eller har en sjukdom eller ett funktionsnedsättning som gör att man inte kan jobba. Då är det ett bra sätt.

Jag tycker dock att systemet oavsett LSS, Försäkringskassan och kommun och region bör ändras till det bättre. När vi gör det och hur vi gör det vet jag inte. Att det ska ske är ett måste dock. Att utnyttja en funktionsnedsatt person på ett intergrerat dagcenterplats på ett företag är helt horribelt. Företaget i fråga blir överlycklig när brukaren gör arbetsuppgifte inte ens deras anställda gör och de kan syssla med sådant som att skapa nått som ger inkomst till företaget. Brukaren i många fall får inte ett öre i inkomst från företaget.

Hur sjukt låter inte det?

Det är därför det finns andra intresenter, så som kooperativa företag, så som sociala företag. Fungerar som ett vanligt företag, men dem anställer bara folk som har någon form av funktionsnedsättningar.

Vissa kanske klarar av att jobba 1 timme/dag. Andra kanske klarar av mer. Därför menar jag på att LSS daglig verksamhet bör göra en kombination av Socialt företag och LSS med riktig lön. Men tydligen går inte det.

Jag har funderat mycket i dessa banor länge. Utnyttjande av funktionsnedsatta personer som jobbar på olika arbetsplatser eller att dagcentergrupper får arbete av multinationella företag tjänar pengar på svaga och funktionsnedsatta personer är inte alls bra. Det är bedrägeri mot folk som gärna vill ha lite inkomst också.

Jag har inget emot mina gamla arbetsplatser och jag har inte emot att man har sysselsättning eller arbete, vad jag har emot är systemet.

Vi snackar om integration men fungerar inte i verkligheten

av

Vi pratar om att integrera funktionshindrade och invandrare i arbetsplatserna. Dock så fungerar inte det i praktiken i många fall.
Jag har varit på minst 2-3 föreningar och jobbat med dessa och sedan har man fått sin så kallade ”habbersättning” och ”jobbat på som vanligt.

Tydligen sker det nya ”regler” i den ”gråa zonen” som någon utryckte sig. Det finns inga gråa zoner enligt andra. Men vad är vad osv? Regler är ibland stelbenta. Jag har tidigare skrivit om LSS och om Sociala företag. Jag gjorde ett exempel till en mycket kär person i min omgivning.

På pappret står det att jag är på Företag A, får försäkringar m.m. enligt företag A, men är på företag B alternativ lokal B. Lånar deras resurser för mitt arbete. Men enligt det som står på pappret så är min chef på företag A. Men personen är flexibel och är på företag B, då projektet förekommer där och att alla resurser är där också. När jag försökt förklara detta till mina närmsta vänner och bekanta och till en mycket kär släkting, så är det solklart. Men inte enligt vissa personer inom LSS.

Det här problemet är inte bara för mig, utan för även andra. Om dessa regler är tillämpade enbart för den ”gråa zonen” eller de som ”hamnat mellan stolarna” är det helt sjukt dåligt hur detta system fungerar. Jag har haft insatser för daglig verksamhet i över 15 år och arbetat både på föreningar och andra företag och organisationer genom LSS daglig verksamhet. Det har inte varit några som helst problem i och med detta, ändå så får jag kritik om att: ”Vi kan inte göra på detta viset, då det ska relatera till lönebidrag och då är det små och stora företag som gäller”. Då gäller inte Sociala företag eller andra föreningar.

Jag har funderat mycket kring den meningen som jag fått. Hur ska man då kunna integreras ut i samhället med funktionsnedsättningar?
Hur kan man påstå att sociala företag inte ger någon form av anställning i framtiden?
Hur vet man allt detta? Forskning eller bara okunskap?

Jag är riktigt upprörd över hur reglerna eller om det finns regler för huvudtaget tillämpas. Hur ska då det fungera med just integration när de är så stelbenta kring regler och inte ”gå utanför boxen”. Därför skriver jag detta inlägg som jag skrivit tidigare om just hur vissa konstiga ”lagar och regler” ser ut. ”ska leda till….”, ”måste vara inom vår verksamhet….” osv. Det är helt sjukt hur man kan påstå saker som inte är korrekt.

LSS leder inte till lönebidrag – Eller?

av

LSS må vara bra, men inte tillräckligt bra, då det är så snäva regler. Tankarna går nu att överge vissa saker för att bli än mer friare. Vet inte hur det ska bli i framtiden dock än. Men att jobba inom vissa företag och organisationer, så krävs det vissa uppoffringar. Frågan är om jag ska göra dessa för att sedan i framtiden jobba med det jag vill. LSS och LOV/SOL krockar tydligen. Alla lagar är bra och ibland ser man mellan fingrarna. Men i mitt fall vet jag inte exakt hur och när och vad man ska göra för att det ska bli bra för alla parter. Hur jag än gör och tänker, så känns det fel. Vissa fall känns det rätt, så som att gå helt ut ur LSS. Någon sa att många med mig lever i en gråzon och ja jag tycker det känns konstigt. Man får en ersättning som är totalt krast. Jag har skrivit en hel del om just att jag vill ha någon form av mellanting mellan LSS och Lönebidragsanställning. Men med Lönebidragsanställning i första fönstret. Men själva stödet påminner om LSS med att personal hjälper till som stöd. Det stödet försvinner när man blir lönebidrag eller är anställd. Men detta ska också vara väldigt lång utfasning eller så lång utfasning som krävs eller en kort utfasning som vissa personer kanske klarar av. Många lever idag i ovisshet med sina arbeten genom inkomster. Att inte ha en fast plats eller inkomst är inte alls okej i vårt samhälle. Att avstå en viss procent av sin inkomst för just lön känns onekligen inte alls så okej, då man kan fölora på sitt bostadstillägg. Fick en Käftsmäll från Biståndsenheten om att Sociala företag, så som de företag vi har i Falkenberg inte leder till lönebidragsanställning. Idag får jag chocken av att väldigt många inte får lönebidrag även när de har eller har haft LSS daglig verksamhet. Tycker det är ett hårt slag mot sociala företagande och för de som arbetar inom brukarorganisationerna. Känner mig ”utstött”. Undrar vad och hur politiker tänkt sig göra för att alla eller många kunna göra sina arbetsuppgifter även i eller utanför de som har LSS? Min fråga är till politiker i vår stad är hur ska vi kunna som är som en sa i ”gråzonen” göra för att få en vettig sysselsättning? Att leva med funktionshinder och samtidigt ha tillgång till LSS, men inte får utföra vissa uppgifter på grund av vissa själ ger mig mer eller mindre horn på pannan av ilska. Jag menar, vi ska väl kunna leva och jobba precis som alla andra, det är väl tänkt att vi som jobbar också kan känna att vi gör något även om det inte leder till eller leder till lönebidragsanställning? Jag har märkt att mycket med just lönebidragsanställning oftast leder till att man får fast jobb. Men inte när det gäller daglig verksamhet enl. LSS. Vad är då vitsen med att ha LSS daglig verksamhet och intergrerad daglig verksamhet på företag? Jo många kommer inte ur detta träsk. Få lyckas och få vill komma ur detta. Jag har också märkt hur LSS och vissa andra saker ”krockar” för att man ska göra en ”överlåtelse” från en verksamhet till en annan. Det hade varit bättre med att få rätt hjälp på rätt plats. LSS må vara bra och att få rätt sorts hjälp. Jag är inte emot systemet i sådant skick. Utan jag är emot hur det egentligen fungerar i praktiken. Att få exempel 30-50% arbete och känna nyttan i det man gör ca 3-5 timmar/dag är helt underbart. Om man dessutom får lön i det man gör känns ännu bättre.

Paneldebatt i Falkhallen – mina synpunkter

av

 Jag var på paneldebatten i Falkhallen den 4:e Mars. Mellan 18:30 – 21:00.  Jag har funderat kring det med utnyttjande och hur vi gör med och mot funktionshindrade. Jag är arg över hur man behandlar dessa i arbetslivet. Jag är ute efter ett ”tredje steg”, Alltså ett steg som gör att personen som arbetar på daglig verksamhet också får en skälig lön oavsett hur lite eller hur mycket man arbetar. Inte en habiliteringsersättning på 37 kronor/dag. Utan en kombination av lön och bidrag och som gör att man kan få en skälig pension från 65 års ålder.

Men när jag ställde frågan om det tredje steget och att någon började eller ”försöka” svara, fick jag ändå inget vettigt svar. Men några inom FUB och några vänner höjde handen till high five. Tackar för det.

Jag har tidigare skrivit om detta och kommer att fortsätta att funktionshindrade ska få en skälig inkomst oavsett hur mycket/litet man arbetar. Det finns förhoppningsvis kommuner i vårt avlånga land som kanske gått i bräschen för detta. jag vet inte, men jag anser ändå att i detta fallet borde kanske vi vara först.

Jag snackar om här på bloggen:
1: Socialt företagande.
2: lönebidragsanställning via olika arbetsåtgärder.
3: Arbetsförmedlingens inkompetenta  sätt och behandla funktionshindrade.

Jag vill ha och för alla ett ”tredje steg”. Man har kvar nästan alla förmåner inom LSS när du arbetar. Men du får en skälig lön, så som ”avdrag” för pension m.m. Idag har vi som har pension redan antingen ingen möjlighet att spara eller får en skälig pension från 65 års ålder.

Vad är då en skälig lön? Den ska vara så skälig att du slipper andra bidrag, så som bostadstillägg eller bostadsbidrag. Du ska kunna betala dina mediciner Du ska kunna göra saker utan att behöva tänka och försaka andra saker bara för att man har ett visst intresse. Att kunna spara till mer än vad man kan idag.

Jag kan nämna mycket som kan hjälpa en funktionshindrad från 65 års ålder. Visst, inkomsterna idag är väldigt låga i jämförelse en som har ett ”riktigt arbete”.

Det finns ”förmåner” för de som har ett ”riktigt arbete” Facket, pensionsförsäkringar och massa annat. Men det finns också skyldigheter.

Vi snackar om diskriminering, främlingsfientlighet och allas lika värde. Jag tycker inte det ser så ut idag. Jag är inte glad för att vara svensk och inte glad för att bo i ett land som kränker allas rättigheter, oavsett om man är funktionshindrad eller ej.

Jag vill att Sverige ska bli bättre. Visst, det är bra, men inte tillräckligt.

Jag vill att vi ska försöka jobba fram till 4 saker som en funktionshindrad ska få mer sammarbete med och om bidrag för alla dessa områden när man är på en arbetsplats:

1: Staten
2: Landsting/region
3: Kommun 4: Företagare

Om arbetet sker på stat eller kommun eller region, så gäller bidraget fullt ut ändå. En skälig lön är idag över 12 000:- Idag i värsta fall ligger vi under en viss summa. Jag tycker det inte är skäligt inkomst för dem som vill ha olika intressen och även leva en skälig levnadsnivå. (Jag tror det står nått om det i LSS-lagen om skälig levnadsnivå m.m. Kan inte lagen på mina fem fingrar, det vet jag, men mina åsikter är mer viktigt än vad lagar och förordningar säger…)

Debatten eller paneldebatten som man vill uttrycka sig tyckte jag var ganska bra. Men än idag får vi inga svar på våra frågor.

En sak som kom upp som vi hela tiden har eftersträvat är valfrihet. Vi har ingen valfrihet idag. Vad finns den? Vad kan jag hitta min valfrihet genom detta?

Jag förstår inte Moderaternas och Alliansens diskussion om valfrihet. Visa mig den, så kanske jag ändrar min åsikt. Värst är det inom LSS och daglig verksamhet och för funktionshindrade..

Sedan en ytterligare en Pik till Sara-Lena Bjälkö: När hon läste upp från sin läsplatta/ipad, så lät det precis komma ifrån vilken hemsida som helst och att det lät statiskt. Jag minns nu inte i skrivande stund om exakt vad. Men jag böjde mig till en annan som satt bredvid och sa typ att det lät som det var taget från en webb-sida eller nått.

Jag anser och detta står jag för och detta har också med Sara-Lenas utspel och Sverigedemokraternas motion att ta bort ordet främlingsfientlighet i skolarbetet och att det mera ska vara orden ”värdegrundsarbete”.

Jag säger så här och det är en ytterligare en pik till Sara-Lena Bjälkö: Vi som lever som funktionshindrade lever med främlingsfientlighet, diskriminering och oförståelser för många av våra funktionsnedsättningar. Jag kan kalla också det för främlingsfientlighet.

Jag är inte alls glad för debatten som dykt upp i Kommunfullmäktige om att ta bort ord, så som jag skrivit i tidigare inlägg här på bloggen.

Det finns mycket i mina idéer som man modifieras och hur vi kan gå vidare med detta. Jag kommer att utveckla idéerna som jag har till beslutsfattare, politiker och andra organisationer. Jag anser att vi ligger ljusår bakåt i tiden för vissa sakfrågor.

Vid pennan: Christer Eklund – driver bloggen diggo.se och är medlem i olika brukarorganisationer.

 

 

Samhället lever med fördommar

av

Jag brinner för vissa samhällsfrågor just nu och jag har funderat hur vårt samhällssystem gör med oss. Systemet med Arbetsförmedling, Försäkringskassa m.fl. Båda myndigheterna vill att man ska jobba och den ena myndigheten säger att man är för sjuk för att jobba och den andra säger att man är inte är tillräckligt sjuk för att få sjukersättning. Om Arbetsförmedling, Försäkringskassan och LSS-handläggare med flera myndigheter och instruktioner sammarbeta mera och utvecklar lagar, så kanske alla kan få ett arbete oavsett funktionshinder eller sjukdom. Vissa klarar av att arbeta kanske 20%, men vill ha ut skälig inkomst. Vissa vill kanske jobba heltid. Men om personen blir sjuk, så ska inte karrensdagen hindra en att sjukskriva sig. Jag är oroad hur samhället blivit hårdare på svagare personer i vårt samhälle. Inte bara funktionshindrade, utan även uteliggare, tiggare, sjuka och andra utsatta i vårt samhälle som kämpar sig fram. Dessa personer ska inte behöva kämpa för sina rättigheter, då de redan antingen inte har någon bostad och/eller har sina svårigheter i livet. Man ska kunna få hjälp från dag ett. Oavsett vad det är för problem man har. Så fort man har ett ”dolt” handikapp eller ”dolda funktionshinder” eller annat smått, så måste man skrika i megafonen. Samtidigt har vi politiker, tjänstemän och andra företagare och aktieägare som tar hutlöst mycket med lön. Om man sänker deras löner och ger den sänkta procenten till välgörande ändamål, så som till handikappade och hemlösa med flera. Det behöver inte vara att ge pengar, utan ge nått som verkligen behövs för många av de hemlösa exempel. Bostad kort och gott. Eller för en funktionshindrad, kanske behöver något annat som de behöver. Men för att vi i vårt samhälle inte ska vara rädda för andra personer bara för att man är lite annorlunda, så måste vi riva murarna vi har inom oss när det gäller fördommar med mera. Anställ gärna funktionshindrade, anställ gärna personer som är lite udda. Jag har fått lite inspiration av exempel Zlatan Ibrahimovic och Pär Johansson. Att vi ska se människan och inte funktionshindret. Vi är så utseendefixerade och personlighetsfixerade idag, att man nästan skäms för att vara svensk. Vi snackar om främlingsfientlighet, vi snackar om att inte vi ska vara rasister och döma andra. Men vad gör vi själva?

Ta ett exempel:

En anställd talar om att något är fel. Exempel en Whiteboard. Att man inte ska sätta upp allt för mycket på den. Sedan får personen ”kalla handen” om att.. Du som har hjälp, ska väl inte jobba inom samma område? Personen i frågan menar att folk med vissa funktionshinder ska inte ha för mycket intryck och för mycket att titta på. Vem som jobbar och dagens datum och veckodag, det räcker menar personen. Personen själv har liknande diagnoser om det som personen jobbar med. Jag undrar en sak: Håller vi på att gå tillbaka när många av funktionshindrade satt på institution fram till slutet av 1970-80-talet? Jag vill att funktionshindrade har en begåvning, jag vill att alla ska kunna arbeta efter sin egen förmåga, men inte förlora på det. Idag gör många av dem det. Jag menar, det måste finnas något ”mellansteg” än lönebidrag och LSS daglig verksamhet. Men idag finns inte något sådant vad jag vet.

Idag lever vi i 2010-talet och vi har gått in i snart 3:e månaden i 2014. Vi har gjort mycket med LSS, vi har gjort mycket med allt annat för många funktionshindrade och allt annat, det finns också många eldsjälar i vårt samhälle som försöker jobba fram saker som ska göra det bra för en person.

Jag lever jämt eller nästan ofta med någon som har någon form av diagnos, jag ser saker och ting som många inte ser, men ändå försöker jag göra min röst hörd när det gäller detta ämne. Nu har jag bara skrivit om funktionshindrade, men när man är hemlös så anser jag att på sätt och vis är ”funktionshindrad”. Vad jag menar är att man kan inte göra det man vill på samma sätt än om man har en bostad. Man måste kämpa hårdare ute på gatan än om man har en trygghet osv. Samma sak gäller olika former av Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar  (NPF) och fysiska handikapp med mera. Det finns så många diagnoser, så jag tänker inte räkna upp alla diagnoser. Men jag vill ändå höja våra röster för att det ska bli en bättre värld. Jag står för denna text och jag står för vad vi behöver. Vissa behöver mindre hjälp, andra mer och hjälpen som man behöver får man inte. Det varierar en hel del. Det är det som jag tycker är fel beroende på vart man bor i vårt land.

Att vi bli utnyttjade stör mig mer än något annat. Därför tänker jag kämpa för varje person och varje ledig tid att vilja stötta alla som kommer i min väg. Det kan vara en gest, eller bara vara. Jag vill inte vara den person som folk ska komma ihåg att jag inte gjort någonting. Jag är djupt tacksam för att jag har min vassaste penna just nu. Den slipas och den filas varje gång. Jag kanske inte har någon bra talan, men min penna är desto större.

 

Förslag på bidrag och icke bidrag

av

Ska fatta mig kort angående funktionshindrade och den debatt jag har skrivit om här.

Vad jag försöker säga är: 1: Vi vill ha samma eller högre pension/lön/ersättning när vi hjälper till på företag

2: Vi vill att man inte ser funktionshindret som ett hinder, utan en möjlighet till att få hjälp

3: Vi vill att alla ska vara lika värda oavsett vad och vem man än är.

4: Att LSS och en ”vanlig” lön är skälig, oavsett hur lite eller hur mycket man arbetar, samt att en del av lönen hamnar i tjänstepension eller andra sparande för att få ett drägligt liv från 65 års ålder, då LSS upphör.

5: Att utnyttjande av funktionshindrade ska sättas stopp på alla arbetsplatser oavsett om det är en dagcentergrupp eller integrerad dagcenterverksamhet. Alltså att både stat, kommun och företagen ska ge skäliga löner och pensionsavtal oavsett hur lite eller hur mycket kapacitet den funktionshindrade arbetar.

Jag anser att det finns olika saker som kan göras: Staten/kommunerna/Företagen kan få mer bidrag för att ”anställa” funktionshindrade. Staten/kommunerna/Företagen i sin tur kan hjälpa personen att lägga undan till pension från 65 års ålder. En skälig ska vara så mycket att man slipper bostadstillägg eller bostadsbidrag, det tjänar både staten och övriga samhället på i slutändan.

Jag anser att bidragen ska minska, men samtidigt om man måste ha bidrag, så ska dessa vara såpas mycket mer än vad man får idag.

Samhället bör ta ett större ansvar med personer med speciella behov inom daglig versksamhet

av

Daglig verksamhet har ett konstigt system. Det finns många som har en habiliteringsersättning på olika summor. Vissa kommuner ger inte denna ”flitpeng” eller ”habb-peng” eller vad det nu kallas. I Falkenberg för några år sedan, så ville politikerna slopa denna peng. Det börja höras röster om att vi vill ha mer pengar för de som arbetar på daglig verksamhet. Att det är ett systemfel behöver man nog inte diskutera mer än att det värkligen är det.

Jag skrev ett brev till kommunen om just detta med att jag nu delvis i det brevet har ändrat mig en del. I brevet skrev jag bland annat att höja habben, det kvarstår, men med att företagen som man jobbar för eller jobbar åt, ska skänka en del av summan själva. Eller åtminstone i framtiden även betala ut en summa som är över dagens habb och att företaget också ska se människan och individen mer än vad man gör idag. Framförallt mer när det gäller personer som har ett hinder i vardagen, så som psykiskt, som fysiskt. Jag anser att många stora företag, så som ICA har gjort framsteg. Men att ha LSS, så är lagen tydligen skriven på ett sådant sätt att man inte få ge någon ”lön” till brukarna.

Jag anser att företagen, stat och kommun bör ta ett större ansvar och i och med när många kommuner lägger ut vård och omsorg ut på vårdföretagen, så blir det än mer större ansvar på dessa och än mer på kommunerna. Men varför inser inte kommunerna att det är människor man har att göra med? Varför kan man inte göra ett mellanting och sammarbeta mer mellan företagen, kommunen och grupperna, så att personerna som arbetar med och för dessa arbetstagare lite med kred. Det handlar ibland om tusenlappar och ibland om hundralappar per månad EXTRA. Beroende på hur mycket och hur lite personen gör på företaget. Många säger ”Du är ovärderlig!”. Tomma ord? Varför inte ge lite mer cred med lite mer pengar till en funktionshindrad?

Jag tycker att jag själv har det någorlunda bra. Jag gnäller inte för egen vinning, utan för andras rätt och delvis min egen rätt också. Jag vill att ALLA ska få en bättre tillvaro både företagarna/arbetsgivarna blir vinnare, brukaren blir vinnare och inte minst kommunerna blir vinnare om alla hjälps åt.

Om vi tar exempel SCA som tjänar, ja jag vet inte hur mycket, men mycket är det per år som SCA lägger ut packningsarbete på vissa grupper inom daglig verksamhet och inte betalar något till dessa brukare. Dock tjänar vårdföretaget (kommunen tidigare) en viss summa till verksamheten. Men som jag nyss skrev inte till brukarna på det viset. Snacka om utnyttjande. Vi utnyttjar våra funktionshindrade personer, så pass mycket ibland så det är rena slaveriet. Jag vet att många kanske orkar att jobba 30% ena dagen och 120% nästa dag av sin kapacitet. Andra kanske sprider ut sin kapacitet under veckan och kanske orkar jobba ca 50% om dagen (men är på arbetet över 6 timmar/dag ändå). Vissa jobbar som om dem kunde ha en fullskalig lön från företaget och andra kanske inte jobbar lika mycket.

Vad jag försöker säga är att det är ett systemfel som vi lever idag och det är en form av slaveri som jag helst gärna inte vill ta ur min mun. Jag är arg på systemet, jag är inte arg på individerna. Jag är någorlunda lyckligt lottad, då man har familj som stöttar och andra som gärna hjälper till.

Jag anser att dessa personer som hjälper kanske inte är i livet om några år och då behöver vi samhällets hjälp. ÄNDÅ får vi inte det i samma utsträckning som förr. Allt ska sparas på. Vård, skola och omsorg. Jag tycker både företagare, kommunerna och staten bör ta ett större ansvar på detta ”slaveri” som förekommer.

Jag är arg och jag är ledsen över denna utvecklingen. Alla bör ta ett större ansvar för våra medmänniskor. Jag tycker att man borde göra något och det NU.

Tack för mina ord. Jag hoppas att ni förstår även om det är en stor text jag skriver, så vill jag bara ändå det lilla.

Insändare i Hallands Nyheter den 20:e december

av

Denna insändare kom in den 20/12 2013. Jag anser som jag skrivit innan i bloggen att kommunen har ingen taxiverksamhet för huvudtaget. Det enda som han eller hon ska göra är att hjälpa brukaren i vardagen under arbetstid med mera.

Hn-den-20dec

 

 

 

 

 

 

 

 

HN den 20/12-2013 Insändare sänt av Christer Eklund

css.php