”Modernt” slaveri?

Jag tycker det är helt uselt av sveriges kommuner och landsting och staten att utnyttja många utvecklingsstörda personer. Alla kan göra något. Dock så tycker jag att dessa blir till en sorts ”förvaring” på dagliga verksamheter runt om i vårt land. Visst det är ett underbart sätt att sådana personer kommer till verksamheter. Vissa verksamheter säljer till och med tjänster till olika stora eller mindre lokala företag. Men vad får dessa utvecklingsstörda personer för inkomst då? Utnyttjande av arbetskraft. En form av slaveri om man kan se det krast.

Många utvecklas självklart. Men vi måste se det nya i det hela. Jag är delvis för en form av ”Samhall”-form, men dock inte någon form av ”habiliteringsersättning” som idag vissa kommuner har kring 40 kr/heldag. Samtidigt får man inte tjäna för mycket ”vitt” för att det ska påverka pensionen. Dock så har kommunerna sagt blankt nej till form av lönebidrag.

Jag funderar kring detta och hur man ser intergrerad verksamhet där exempel utvecklingsstörda personer kan få jobb på ett företag. Jag tycker det är helt underbart att folk kan få en meningsfull sysselsättning MED riktig lön. Dock så måste alla sammarbeta mer och att det kanske få tillgång till lagändringar för det bästa för individen.

Jag tycker idag att många grupper inte har kvalificerad utveckling för utvecklingsstörda personer i dagverksamheten som det borde finnas. Jag tycker att man borde samarbeta mer med företagen runt om i vårt land och hjälpa dessa till en mer inkomstberikad tillvaro. Alltså vad lagen säger är att dem som lever med LSS ska leva ett så normalt liv som möjligt. Frågan är vad är normalt idag? Nytänkande får nästan ”skäll” för att man har andra idéer kring hur man vill förbättra detta. Skyller oftast på att det är för dyrt och det ena och än det andra. LSS-lagen måste förändras åtminstånde för dem som har daglig sysselsättning. Mycket bör vi ta mer ansvar för som företagare och som för arbetstagare. Men vad händer med alla utvecklingsstörda som gärna vill ha ett jobb? Men inte får det på grund av alla fördommar?

Vi har fördommar och okunskap mot:
invandrare
rullstolsbundna
har konstigt eller som många tycker ”konstigt utseende”
psykisk ohälsa
down syndrom och andra som är utvecklingsstörda
folk som går eller gått på särskola
och så vidare… Jag kan räkna upp flera, men då hade ni som läser min blogg inte orkat läsa mera.

Jag vet att många lever med mobbning på grund av sitt handikapp eller funktionsnedsättning. Jag vet också att många som lever med detta har lite dålig självkänsla och eller självförtroende. Det naggas än mer i kanten, då dessa blir drabbade av glåpord och trakaserier. Låt dessa vara. Hjälp dessa i stället. Alla personer behövs i vårt samhälle. Den högsta VD:n till den minsta gatusoparen. Vi måste ta ett större ansvar för att vi ska kunna leva ett så harmoniskt liv som möjligt i vårt land. Var vänlig och ställ upp.

Jag lever också med fördommar och jag är inte heller perfekt. Jag jobbar på min okunskap hela tiden. Jag säger inte att man ska göra på ett visst sätt. Men vi måste göra något och det nu. Alla brukarorganisationer måste ta ett större ansvar och tala om för våra beslutsfattare att något är helt galet i vårt samhälle. Vi måste göra något och det snarast. Mycket har vi gjort, men vi kan göra mycket mer och till det bättre än vad det är idag.

Kan ett vårdföretag hindra en i ens utveckling?

Jag har ställt en fråga: Kan ett ”vårdföretag” Eller ett företag som har hand om funktionshindrade på en daglig verksamhet enligt LSS hindra en person som vill utvecklas och arbeta med det personen vill. Enligt regler och lagar kan jag inte förstå detta och vad jag förstår så ska det även vara något som kallas för ”meningsfull sysselsättning”. Frågan jag ställde till flera personer svarar nej på den frågan. Dock finns det tydligen överenskommelse kring saker och ting som är i ”gråzonen”. Jag har reagerat på vissa personer att det INTE finns ”gråzoner” eller liknande. Jag har också funderat på kommentaren av en viss person: ”Det ska eller måste leda till lönebidrag i framtiden”. Frågan är bara för mig, står det så i LSS-lagen?

Vad jag förstår så står det inte så. Sedan har man hört att Socialtjänstlagen och LSS är liknande lagar och är en ram och rättighetslag (LSS = Rättighetslag).

Att ha en viss fråga och en viss arbete som man VET att det kan leda till exempel form av lönebidrag eller likande löne-anställning. Så får man tydligen inte gå utanför ramverket enligt regler. Min fråga är då till folk som förstå sig på reglerna, hur ska man då kunna utvecklas? Samma sak gäller frågor kring hur man ska kunna plugga och ändå ha inkomst. Så som Sjukersättning. Det är flera frågor i samma fråga som man måste jobba för och emot. Jag förstår inte hur systemet är direkt uppbyggt. Samtidigt säger man att man ska ha meningsfull sysselsättning. Hur går detta ihop?`

En stor önskan är att omvandla ”habbersättnigen” på 37 kr/dag till en form av lönebidrag eller liknande. Jag menar att det låter konstigt att folk ska behöva slita på exempel vissa grupper av sin kapacitet och BARA få exempel 37 kr. Varför inte höja den summan till det högre och med råge? Lönebidrag eller liknande hade varit det bästa. Just nu är det en form av förvaring och en form av placering. Det finns personer i min omgivning som klarar av kanske 10 % och andra kanske klarar av 60 % av att jobba på ett företag. Vissa vill jobba 100 % och andra vill hellre jobba ännu mer än dessa 100 %. Jo jag förstår folk att det är krångligt. Men den största frågan av dem alla. Kan ett enskilt företag som har tjänsten att placera daglig verksamhet hindra personer att utvecklas till det bättre? Mitt svar kan tyckas vara tydligt nog med ett rungande NEJ! Men så är det tydligen inte.

Jag har funderat mycket på denna frågan under några veckors tid.

Själv är jag på en arbetsplats där jag gör samma saker som på en annan arbetsplats. Men på den andra arbetsplatsen vet jag att jag har mer resurser än den jag befinner mig nu på. Inget ont om den arbetsplatsen som jag är på nu, utan det handlar bara om resurser.

Jag har skrivit tidigare om detta i min blogg och jag tycker det är helt orättvist om hur man kan behandla folk på detta viset och påstår saker som inte stämmer. Det känns så i alla fall.

Min fråga är: Är det någon som har fått lönebidrag tack vare att de befinner sig på en daglig verksamhetsgrupp? Mitt svar kan vara tydligt nog. Nej vad jag vet.

Sverige har ett sjukt system!

Jag har funderat kring hur låst man egentligen är när man har sjukersättning och eventuelt LSS. Ska här nu räkna upp ett par punkter som vissa personer hamnar i kläm för konstiga regler.

1: Man får inte studera när man har sjukpension/sjukersättning eller aktivitetsersättning
2: Man får inte arbeta på dem arbetsplatser där man vill när man har LSS. Åtminstånde inte i Falkenberg.
3: Antingen stannar man i utvecklingen eller så går man bakåt eller i väldigt sälsynta fall även går väldigt små steg frammåt.
4: Vissa företag bör ta större ansvar för dem som jobbar i eller med funktionsnedsatta personer. Tro mig, även om personen gjort 1 timmes arbete per dag, så växer personen och då vill man komma tillbaka.

Jag har märkt att vissa personer blir låsta av stelbenta regler i vårt samhälle. Om man där med ska plugga exempel, så borde det finnas lite smidigare regler än att ”antingen eller….”. Nä vissa behöver få en andra chans och komma lättare ifrån detta träsk som det blir. Att möjligheten finns för andra arbetsuppgifter och att personen kan växa i dessa och ändå inte arbeta med dessa på grund av regler som inte ens finns. Meningsfull sysselsättning står det i LSS-lagen. Men vad är då en meingsfull sysselsättning. Utnyttjande och förvaring är vad jag kallar det. Om det finns 200 brukare som är inskrivna i LSS daglig verksamhet, så kan jag lova att ca 30-60 % är väl arbetsförda med stöd. Det vill säga att arbeta med riktig lön och med hjälp av olika instanser om personen inte kan jobba. Forskning visar på att de som jobbar 1 timme/dag efter en tid även jobbar över 50 %. Visst det kanske inte är 100 %, men det är 100 % av personens kapacitet.

Alla som både lider av psykisk olhälsa och andra funktionshinder växer om dem får komma ut på arbetsplatsen och känna sig behövd. I många sociala företag så finns det en viss nisch att hjälpa funktionsnedsatta personer av ett eller annat skäl inte kan arbeta exempel 7-16.

Om man vill studera eller göra något annat, så är det hela tiden upp till att man hela tiden hamnar mellan stolarna. Ta till exempel om det med att man inte får arbeta på vilken arbetsplats som helst. Enligt deras ”regler”. Det ska vara enligt vår verksamhet osv. Nä om det hade varit enligt deras verksamhet, så hade det nog bara varit på deras dagcenter-grupper och annat. Vissa kommer aldrig ut ur LSS-träsket. Då de inte får studera eller arbeta på dem platser som man själv vill för att växa i sin kunskap och självkänsla och självförtroende. Det blir svårt att utvecklas vidare om man bara står och trampar vatten.

Företagen bör ta mer ansvar kring att ta emot funktionshindrade i arbete. Det finns företag som gör allt och helt rätt. IKEA och ICA exempel. De försöker anställa folk som har exempel Down syndrom exempel och det låter helt underbart. Men då ska man ha LÖN och inte någon form av ersättning, så som vissa eller många kommuner ger. Exempel en så kallad ”habbiliteringsersättning” eller ”habben” i folkmun. Då ska det vara en skärlig inkomst för personen. Inte en usel inkomst bara för att chefen ser funktionshindret. Utan en sådan lön som går att leva av. Visst personen jobbar 100 % av sin förmåga, men kanske jobbar i själva verket 10 % i hastighet, men ändå kanske jobbar 4-5 timmar/dag.

Vissa kanske jobbar 25 % av sin förmåga och då är det 25 % av sin kapacitet. Vissa kanske har längre startstecka för arbetet, andra inte. Jag har sett olika former av just arbete, lön och ersättningar. Ja jag tycker det är helt konstigt. Vi får göra vissa saker, men inte andra när man har ersättningar. Man bromsas och man stannar i sin utveckling.

Meningsfull sysselsättning ska också innefatta inkomst. Men idag på många kommuner så ges inte ens en sådan. Min tanke är:
Du som är politiker, tjänsteman eller en vanlig anställd. Hur hade det kännts att jobba utan ersättning/lön? Visst vi får pension eller sjukersättning i botten. Men ändå. Tänk dig att du vanligt vis kanske tjänar 20 000 kr/månaden. Men helt plötsligt halverar summan till 10 000 kr/månaden. Eller kanske ännu lägre. Vi som lever med LSS daglig verskamhet har inte det så fet inkomst.

Jag tycker att detta borde ändras. Visst jag snackar inte om miljon-löner till var och en. Utan jag snackar om att grundinkomsten (sjukersättningar och pensioner) bör höjas avsevärt för dem som har Daglig verksamhet enligt LSS. Inte som en skattefri inkomst som hallas för ”habb”, utan en ”riktig” lön. Hur den formas och hur den ska ”lanseras” eller hur man gör, vet jag faktiskt inte. Men en sak är säker. När man har sjukersättning, så blir det svårt med lån och att man är låst vid just sin inkomst.

Jag hade gärna arbetat på en stressfri arbetsplats, en plats där man kan ta det i sin takt och utföra arbeten som man själv måste eller vill göra.

Idag är det en stor hets att få fram den varan att man ska tjäna pengar innan ens varan är skickad till kund.

Att få eller ha en inkomst som baseras på det index som var från början (med en standard-lön), så är det inte med sjukersättningar och pensioner. Ser varje dag för ålderspensioner att de lever väldigt knapert. Samma sak gäller alla som har en form av ersättning från Försäkringskassan.

Självklart är den bra att ha när man inte kan jobba, sjuk osv. Alla har sina begränsningar som är eller har en sjukdom eller ett funktionsnedsättning som gör att man inte kan jobba. Då är det ett bra sätt.

Jag tycker dock att systemet oavsett LSS, Försäkringskassan och kommun och region bör ändras till det bättre. När vi gör det och hur vi gör det vet jag inte. Att det ska ske är ett måste dock. Att utnyttja en funktionsnedsatt person på ett intergrerat dagcenterplats på ett företag är helt horribelt. Företaget i fråga blir överlycklig när brukaren gör arbetsuppgifte inte ens deras anställda gör och de kan syssla med sådant som att skapa nått som ger inkomst till företaget. Brukaren i många fall får inte ett öre i inkomst från företaget.

Hur sjukt låter inte det?

Det är därför det finns andra intresenter, så som kooperativa företag, så som sociala företag. Fungerar som ett vanligt företag, men dem anställer bara folk som har någon form av funktionsnedsättningar.

Vissa kanske klarar av att jobba 1 timme/dag. Andra kanske klarar av mer. Därför menar jag på att LSS daglig verksamhet bör göra en kombination av Socialt företag och LSS med riktig lön. Men tydligen går inte det.

Jag har funderat mycket i dessa banor länge. Utnyttjande av funktionsnedsatta personer som jobbar på olika arbetsplatser eller att dagcentergrupper får arbete av multinationella företag tjänar pengar på svaga och funktionsnedsatta personer är inte alls bra. Det är bedrägeri mot folk som gärna vill ha lite inkomst också.

Jag har inget emot mina gamla arbetsplatser och jag har inte emot att man har sysselsättning eller arbete, vad jag har emot är systemet.

Sociala företag – JA tack!

Nu kanske det blir att jag kommer får ”utskällning” eller nått för att jag lägger ut denna text. Men i stora hela menar jag inte bara jag eller mig själv, utan många personer i detta avlånga land som gärna vill ha ett arbete och sitter fast i exempel olika former av ”lagar” och ”regler”.

Arbetssituationer är ett elände om vart man ska börja och nysta i. Vad leder egentligen till riktigt arbete? Vad är det som INTE leder till ett arbete. Själv har jag varit på ett företag i över 11 år och i vissa fall trodde jag att jag kunde få en form av anställning. Dock så tycker jag det är konstigt att vissa påstår att daglig verksamhet i grupp leder till lönebidragsanställning eller något liknande. Jag har mer eller mindre orkat att jobba ideellt hela mitt liv. Jag har arbetat enligt daglig verksamhet på både olika föreningar och företag genom åren. Det har inte lett till lönebidrag under de år jag tillhört LSS. Min fråga är: Försöker den så kallade dagliga verksamheten enligt LSS ”hålla oss i järngrepp och inte få utvecklas? Just nu är det många med mig som antingen stannar i sin utveckling eller går bakåt i sin utveckling. Visst, jag kan låta krast, men själv är jag orolig för att personen i fråga ska mista inkomst för att byta från det ena till det andra. Sedan ser jag på det nu i och med att sociala företag växer som svampar, att där kan finnas en väg in från att man gått på Särskola tidigare. Alla som anställs på många sociala företag har funktionsnedsättningar eller andra problem och som jobbar i sin takt.

Vad är det som är problemet? Konkurens mellan daglig verksamhet och sociala företag?

Jag kan hålla med om att sociala företag är nytt sätt och tänka och det är också ett mycket bra sätt och tänka på, då både regering och riksdag säger att man ska ha ett arbete.

Sedan fick jag frågan om vad som är ett ”riktigt arbete”. Ja, men vad är riktigt arbete i dagens Sverige?

Idag så finns det FAS3-platser för att företaget ska BARA tjäna pengar på dessa. Då har man sett konstiga saker, så som ett ”vuxendagis” och så vidare. Men att påstå att sociala företag är sådana som BARA tar in FAS3:are, det stämmer inte. På ett företag känner jag till att det är 12 anställda + 1 eller 2 som är FAS3:are och 1 som tillhör daglig verksamhet enl. LSS.

Vad är det då som påstår att Sociala företag inte är ett riktigt arbete? För mig är det totalt fel och det är helt galet fel. Alla som jobbar i någon form av arbete och som känner sig utanför vet om att det kallas idag delvis för sysselsättning. Men de som är anställda på sociala företag är faktiskt anställda och har kanske en form av pension eller annan ersättning och har kanske arbete för 50 %. En sa till mig att det är ett jävla ”hopkok” hur det är med olika bidrag och löner m.m. Då menar denna personen att man inte är riktigt anställd.

Jag må tycka en del, men jag har fått fakta kring om vad sociala företag är för något. Det är och fungerar som ett vanligt företag, skillnaden är att ALLA får säga sin sak och att alla äger sin rätt på företaget. Alltså en form av kooperativt företag, då får alla får säga sitt. Alla har också rätt till att jobba i sin egen takt. Så det är ett ”tredje steg” som någon sa. Oftast är det bra för dem som vill, men ha det lite svårt med sin hälsa och funktionsnedsättningar.

Många påstår också som jag skrev att dem bara tar in ”FAS3:are”, men så är det inte. Även om vissa företag ”lever” på detta sätt så gör inte ALLA sociala företag detta.

Att påstå saker om att Sociala företag inte leder till anställning ger mig kalla kårar om vad denna person har för kunskap. Kunskap är makt och den makten måste vi som har den kunskapen besitta och förmedla alla som vill och kan ta till sig. Jag säger bara om man inte vet, ta reda på det då. Jag har funderat kring om mina kvalitéer och visst jag kan nog i framtiden ha ett riktigt jobb utan form av olika hjälpmedel, då dem på sociala företagen kan hjälpa en, vad det är och vad det är och när det ska ske, får framtiden utvisa. Jag lovar inget, men när man sitter på en kunskap som bara växer och växer, så är det bara det att man får oftast ett ”stopp” i utvecklingen som jag skrev tidigare i detta inlägg.

Vissa har bara möjligt het att arbeta exempel 1 timme om dagen. Det får personen mycket gärna göra och även får chans till utökad tid. När man diskuterade arbetsfrågan inom Alliansen, så tyckte jag mycket idéer var bra. Framförallt när det gäller att dem som har varit eller är sjuka, kan möjligt få arbetsträna genom exempel sociala företag. Varför är många så negativa kring detta?

Jag hoppas att det någon gång i framtiden förbli att folk inser att man kan få hjälp från helt annat håll än just daglig verksamhet och kanske få habbersättning för 37:-.

Den så kallade ”gråzonen”, finns inte enligt mig. Antingen så är man eller så är man inte.

Vad är meningsfull sysselsättning?

Två verksamheter, har samma typ av sysselsättning, men får inte vara på det ena därför att.. Jag hänger inte med i vissa tankar. Sedan ska man värna sociala företag och tydligen det nya är att det ska leda till lönebidrag. Det har jag inte sett på det viset. Framförallt inte de senaste gångerna jag pratat med folk inom just LSS. Till exempel kuratorer m.m.
Det handlar inte om det ena eller det andra. I vissa fall känns det som att folk vill ha en kvar i vissa verksamheter på grund av att kommunen får pengar för att man har en viss insats enligt LSS. I skolan snackar dem hela tiden om just en ”skolpeng” och att den summan är si och så stor på grund av vad den sliter eller behöver pennor, böcker, papper med mera i skolarbetet. Plus att Eleven måste själv införskaffa sig träningskläder till gymnastiken. Idag krävs ibland eleven på en del pengar för vissa utflykter, för att det ”saknas pengar” för att göra den utflykten.

Men i mitt och i andras fall så är det så att meningsfull sysselsättning är att exempel hjälpa andra brukare eller personer som inte har det så lätt i sitt liv på ett eller annat sätt. Jag syftar på olika saker i vad jag tänker på. Att lagen säger ”meningsfull sysselsättning” menas med att man ska kunna växa i det man gör och känna sig behövd. Jag kanske själv inte är 100 % arbetsför. Men jag kanske kan jobba 50 %.

Min syn på meningsfull sysselsättning är att man ska kunna jobba efter sin förmåga. Att du inte förlorar på att inte jobba en eller två dagar, eller kanske till och med flera dagar på en månad. Då tycker jag staten, regionen/landstinget/kommunen ska eller bör rycka in med det som kallas karensdag eller liknande. Denna försäkring ska rycka in för personer som inte är lika starka som många andra.

Meningsfull sysselsättning är exempel på en förening, företag eller en organisation som kan hjälpa en att utvecklas. En meningsfull sysselsättning ska också göra så att personen i fråga kan växa i sitt arbete och även få bättre och bättre uppdrag. En person som har funktionsnedsättningar ska kunna jobba på sina villkor. Även om lagen säger vissa saker, så är det inte alltid på det viset. Jag hade gärna varit på olika platser och jobbat än vad daglig verksamhet föreslår. Men det jag föreslår och försöker bygga en plattform, så blir det tvärstopp.

Då ställer jag frågan: Varför?
Varför måste det vara på det viset? Om det senare KAN leda till lönebidrag via annan form av organisation, så som sociala företag med mera. Allt leder INTE till lönebidrag. Allt leder heller inte till riktiga arbeten. Har själv varit på ett företag och fick varken det ena eller det andra. Men vi gick en ”mellanväg”. Men det är inte bra det heller egentligen. Det finns många i vårt land som har svårt att få jobb. Eller komma ut ur den så kallade ”gråa zonen” som många sitter i.

Vad ska vi göra som sitter i denna gråa zon göra då?
Jo 1: Brukarpåverkan, 2: debattera och 3: samla kunskap och samverka med alla som behöver den form av hjälp vi behöver under den period som gör att man vill ha hjälp medan man arbetar och omvandlar detta till exempel ett lönebidrag eller liknande lön. Många kan inte jobba 100 %, men alla kan göra något. Dock fick jag reda på att det krävs för att man ska få lönebidrag att man klarar av 50 % arbetsför.

Skrev ett tidigare inlägg om just detta, om LSS daglig verksamhet leder till lönebidrag. Jag själv har varit på en arbetsplats i ca 11 år, men har varken fått lönebidrag eller chans till något större, så som anställning. Jag vet att det finns en viss kapacitet för att utföra vissa uppgifter. Men många kan eller blir hindrade till att eventuellt få exempel 25 % och jobba för just det företaget. På grund av regler som inte gynnas. Jag trodde när Alliansen kom till makten, att det skulle bli lättare att fixa jobb. Ändå hamnar ”FAS3” och andra arbetslösa för total meningslösa arbetsuppgifter, så som att sitta kring ett fikabord och snacka om precis vad som helst. När man hör ordet ”meningsfull sysselsättning”, så funderar jag på flera punkter också än dem jag tagit upp. För mig så tycker jag ett visst bidrag ska gå till företaget som tar emot en funktionsnedsatt person eller har svårt med olika saker eller har speciella behov att kunna få en lite mer meningsfull inkomst. Idag lever många med marginal och i många fall även under existensminimum på grund av alla mediciner eller hjälpmedel som kostar.

Jag tycker att många regler som påstås vara i den ”gråa zonen”, bör ordnas på så sätt att alla har rätt till den form av sysselsättning eller anställning som han eller hon önskar. Det är inte bara i Falkenberg vi lever i en sådan gråzon, det finns i hela Sverige.

Samhället bör ta ett större ansvar med personer med speciella behov inom daglig versksamhet

Daglig verksamhet har ett konstigt system. Det finns många som har en habiliteringsersättning på olika summor. Vissa kommuner ger inte denna ”flitpeng” eller ”habb-peng” eller vad det nu kallas. I Falkenberg för några år sedan, så ville politikerna slopa denna peng. Det börja höras röster om att vi vill ha mer pengar för de som arbetar på daglig verksamhet. Att det är ett systemfel behöver man nog inte diskutera mer än att det värkligen är det.

Jag skrev ett brev till kommunen om just detta med att jag nu delvis i det brevet har ändrat mig en del. I brevet skrev jag bland annat att höja habben, det kvarstår, men med att företagen som man jobbar för eller jobbar åt, ska skänka en del av summan själva. Eller åtminstone i framtiden även betala ut en summa som är över dagens habb och att företaget också ska se människan och individen mer än vad man gör idag. Framförallt mer när det gäller personer som har ett hinder i vardagen, så som psykiskt, som fysiskt. Jag anser att många stora företag, så som ICA har gjort framsteg. Men att ha LSS, så är lagen tydligen skriven på ett sådant sätt att man inte få ge någon ”lön” till brukarna.

Jag anser att företagen, stat och kommun bör ta ett större ansvar och i och med när många kommuner lägger ut vård och omsorg ut på vårdföretagen, så blir det än mer större ansvar på dessa och än mer på kommunerna. Men varför inser inte kommunerna att det är människor man har att göra med? Varför kan man inte göra ett mellanting och sammarbeta mer mellan företagen, kommunen och grupperna, så att personerna som arbetar med och för dessa arbetstagare lite med kred. Det handlar ibland om tusenlappar och ibland om hundralappar per månad EXTRA. Beroende på hur mycket och hur lite personen gör på företaget. Många säger ”Du är ovärderlig!”. Tomma ord? Varför inte ge lite mer cred med lite mer pengar till en funktionshindrad?

Jag tycker att jag själv har det någorlunda bra. Jag gnäller inte för egen vinning, utan för andras rätt och delvis min egen rätt också. Jag vill att ALLA ska få en bättre tillvaro både företagarna/arbetsgivarna blir vinnare, brukaren blir vinnare och inte minst kommunerna blir vinnare om alla hjälps åt.

Om vi tar exempel SCA som tjänar, ja jag vet inte hur mycket, men mycket är det per år som SCA lägger ut packningsarbete på vissa grupper inom daglig verksamhet och inte betalar något till dessa brukare. Dock tjänar vårdföretaget (kommunen tidigare) en viss summa till verksamheten. Men som jag nyss skrev inte till brukarna på det viset. Snacka om utnyttjande. Vi utnyttjar våra funktionshindrade personer, så pass mycket ibland så det är rena slaveriet. Jag vet att många kanske orkar att jobba 30% ena dagen och 120% nästa dag av sin kapacitet. Andra kanske sprider ut sin kapacitet under veckan och kanske orkar jobba ca 50% om dagen (men är på arbetet över 6 timmar/dag ändå). Vissa jobbar som om dem kunde ha en fullskalig lön från företaget och andra kanske inte jobbar lika mycket.

Vad jag försöker säga är att det är ett systemfel som vi lever idag och det är en form av slaveri som jag helst gärna inte vill ta ur min mun. Jag är arg på systemet, jag är inte arg på individerna. Jag är någorlunda lyckligt lottad, då man har familj som stöttar och andra som gärna hjälper till.

Jag anser att dessa personer som hjälper kanske inte är i livet om några år och då behöver vi samhällets hjälp. ÄNDÅ får vi inte det i samma utsträckning som förr. Allt ska sparas på. Vård, skola och omsorg. Jag tycker både företagare, kommunerna och staten bör ta ett större ansvar på detta ”slaveri” som förekommer.

Jag är arg och jag är ledsen över denna utvecklingen. Alla bör ta ett större ansvar för våra medmänniskor. Jag tycker att man borde göra något och det NU.

Tack för mina ord. Jag hoppas att ni förstår även om det är en stor text jag skriver, så vill jag bara ändå det lilla.

Insändare i Hallands Nyheter den 20:e december

Denna insändare kom in den 20/12 2013. Jag anser som jag skrivit innan i bloggen att kommunen har ingen taxiverksamhet för huvudtaget. Det enda som han eller hon ska göra är att hjälpa brukaren i vardagen under arbetstid med mera.

Hn-den-20dec

 

 

 

 

 

 

 

 

HN den 20/12-2013 Insändare sänt av Christer Eklund

Kommunen förbjuder skjutsar från och med 1:a januari 2014

Jag fick just reda på saker som kan försämra verksamheten i LSS och Daglig verksamhet. Det har med skjutsar att göra. Exempel om en brukare vill åka med och handla arbetskläder eller äta lunch med sin handledare eller nått annat inom daglig verksamhet och integrerad daglig sysselsättning. Så har det fungerat i hur länge som jag kan minnas. Men från och med 1:a Januari 2014, så är inte det tillåtet, då kommunen anser att man måste ha licens för detta ändamål.

Med taxi-verksamhet, så anser jag att det handlar om helt andra saker än just det LSS och Daglig verksamhet bedriver. Visst att man ska till och hem från jobbet och att man ska kunna försöka klara sig på sin egen hand eller färdtjänst. Det är jag helt överens om. Men när det gäller det sociala, så som att äta tillsammans, hjälpa brukaren med något i vardagen, så som att köpa skyddsskor eller nått som kräver annan hjälp med att använda bil eller annat sätt skjutsa, så får inte handledaren göra detta.

Jag räknade upp för mig själv vad som är vad en handledaren brukar göra:
1: Äta tillsammans (då krävs att man hämtar personen i fråga)
2: hjälpa till med vissa arbetskläder. Skjutsar till och från arbetet
3: Om det är USELT väder, så som storm, hagel eller annat otrevligt väder, så kan handledaren hjälpa mig med detta, om så är fallet. Den sista punkten (3), är yttersta nödfall.

Jag har påpekat några saker, men det finns flera och jag försäkrar er som läser denna blogg, att jag inte är lat på det viset. Visst jag kan cykla eller ta mopeden till vissa platser och det gör jag. Men det handlar om hur det ska vara lätt att arbeta med brukarna eller att man ska förenkla saker. Inte försvåra som Kommunen tycks göra nu. Nu vet jag inte hur svårigheterna är i Varbergs kommun, men jag anser ändå att mycket av arbetet som skett under dagliga verksamheten i Falkenberg har varit kanon i den sakens skull att det fanns grupper som även körde omkring och hjälpte vissa hjälporganisationer och då får brukarna följa med. Men inte nu i så fall.

Det känns som en fotbollsplan som bara krymper för oss funktionsnedsatta personer. Misshandel är vad man nästan kan jämföra det med. Sämre hjälp, sämre möjligheter att få arbetskläder, sämre möjlighet till att prata eller samarbeta med ett team som kallade sig för LSS-teamet som verkligen hjälpte brukaren och att brukaren alltid var i centrum och att om det var något speciellt, så visste alla problemet efter ett möte eller två. Idag fungerar det inte på det viset. Idag handlar det mer om individuella kontakter. Jag menar mest att det fungerar inte så. För att arbeta med brukare, så ska brukaren vara i centrum och kontakterna där efter. Inte myndigheten.

Jag anser också att det där med att förbjuda saker som är så självklara är för mig ett hån. Inte bara för mig. Utan för de personer som behöver hjälp och stöttning i vardagen.

Jag anser att Falkenberg inte håller måttet när det gäller LSS i många punkter. Jag tycker som jag sa innan i texten att det är ett hån och sedan säga… ”Ja det löser sig nog.” Men det gör inte alltid det och att man hela tiden får hitta på lösningar och kämpa sig igenom saker och ting gör inte funktionshindret bättre. Snarare tvärtom i många fall. Visst man växer när man kommer på nya lösningar, men att hela tiden kämpa för rättigheter är inte vad vi vill. Vi vill ha ett värdigt liv och med rätt hjälp och med rätt kunskap.

Det där med skjutsarna är bara en droppe i havet i jämförelse vad jag varit med om tidigare. Besparingar och massa annat som hela tiden man får kämpa för. Inte alls roligt och kämpa som sagt. Även om att kämpa för sitt lag är en helt annan sak.

 

css.php