MeToo är inte bara för er tjejer

Jag kunde inte hålla mina fingrar i styr idag. Var tvungen att lägga ut nått på Facebook för känslan av vad man själv råkat ut för. För flera år sedan under högstadiet drabbades jag av några ”idioter till mobbare” och en gång drabbades jag av ett antal personer som både trakasserade mig med spott, rök och annat. Men under tiden jag gick på högstadiet, så kom glåporden haglande mot mig nästan varje dag. Det som skedde på Storgatan hände en gång, dessa grabbar bad sedan om ursäkt, men vissa saker sätter än spår i en. De som inte bad om ursäkt var det som skedde varje dag (nästan) i skolan. Lokalerna trivdes jag i och många lärare och övrig personal tydde jag mig till utan att tala om varför. Idag förstår jag varför och det berodde på enstaka elever som istället trakasserade och mobbade mig tyckte jag mer om att de skulle helst vara vän med mig. Men det blev som det blev och ni kan läsa mer på Facebookinlägget här nedan i korta drag. Jag hade gärna skrivit mer eller mindre en hel roman om vad som hände och vad som INTE hände under den tiden. Det fanns dock krafter inom mig som gör mig stark att berätta och det finns krafter idag inom mig som säger att man ska gå vidare. Ja jag går vidare idag, idag har jag kommit till ett av mina största mål och det är att jag fått ta körkort (2015). Andra mål är inte nådda, men de kommer de att bli eller så får man drömma. Händelserna på min högstadieskola har satt spår än idag. Men hänger inte läpp för det, mer än om just ”MeToo”-kampanjen som hägrar om att ni tjejer också blir trakasserade och allt vad det innebär. Oavsett om det har en sexuell anknytning eller ej så är det ändå en form av mobbing och det vill jag här med säga att jag inte alls tycker om. På samma sätt som jag blev drabbad för snart 25 år sedan eller liknande, så vill jag inte att min syster, bror eller kvinnliga vänner ska bli drabbade heller. För mig är det väldigt lågt att trakassera någon för huvud taget.

Med detta sagt, så läs ”ingressen” i mitt Facebookmeddelande:

 

 

 

Tillåtet att lägga ut ammande kvinnor på Facebook

Nu är det tillåtet att lägga ut ammande kvinnor på Facebook. Karoline Kumpula Var idag på Nyhetsmorgon i TV4 och just idag tog upp detta igen. Håller med Karoline Kumpula i hennes åsikt. Vad tycker ni läsare?

Jag anser att amma på exempel ett café eller en restaurang är helt normalt, som att barnet också behöver mat precis som du som läser denna bloggen. Jag tycker det är en självklarhet. Jag tycker också att många kvinnor gör det mycket diskret när dem är och ammar på exempel ett café. Jag tycker det är helt solklart och att dem inte stör för mycket. Det är så naturligt.

http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/facebook-backar-bilder-p%C3%A5-ammande-till%C3%A5ts-3095232

Autism stänger välfungerande grupp

Det har skett konstiga saker om en Facebookgrupp. Inom 1-3 dagar så har det varit så att vissa personer även adrministratörer har sin kraft att avsluta en grupp för sin egen vinnings skull. Eller är det några i förbundet som har fått för sig saker och ting. Visst gruppen har vuxit till 12 000 medlemmar. Tydligen har det varit bråk i just den gruppen av vissa eller enskilda medlemmar. Sedan har en stor profil gått ur just samma grupp. Men vad jag menar. ska man inte förbereda alla som har autism och/eller aspergers få förbereda sig i typ 1 vecka eller längre för att smälta att gruppen nu avslutas. Eller varför blir det inga fler administratörer? Är det ett styrelsebeslut? Är det ett fåtal medlemmar som startade gruppen som tagit beslutet?

Frågorna är många och gruppens namn är Autism & Aspergersförbunet och tydligen så har den bytt namn tidigare. Men inom samma ämne.

Detta brev fick jag som svar:

Hej Christer
Under framförallt det senaste året har det varit många händelser i gruppen där människor tagit väldigt illa vid sig och upplevt sig utsatta  och påhoppade. Det finns medlemmar som inte vågat skriva i gruppen då de sett hur andra ibland blivit bemötta.

Det är samtidigt väldigt många som haft glädje av gruppen. De är många fler än de som farit illa. Men hur många som än har glädje av gruppen kan inte det ursäkta att andra återkommande upplevt sig kränkta, sårade och nedvärderade.

Det är inget förhastat beslut, utan det har tagits efter många övervägningar. Frågan om hur förbundet ska förhålla sig till gruppen har varit uppe i styrelsen redan förra våren. Men eftersom det är många som haft glädje av gruppen har det funnits en förhoppning om att det ändå ska fungera i längden. Efter en rad händelser under hösten och nu i vinter tvingades vi inse att det ändå inte är hållbart.

Vi förstår naturligtvis att många som bara upplevt de positiva sidorna av gruppen nu blir besvikna. Vi tror och hoppas att alla som vill istället hittar andra grupper på facebook. Grupper som är mindre och där det är lättare att administrera och undvika att människor far illa.

När gruppen var mindre fanns inte alls samma konflikter och problematiska situationer. Kanske är det så att en grupp med 12 000 medlemmar upplevs som anonymare och att det är mer ”fritt fram” att skriva saker man inte skulle säga till människor man träffar fysiskt? Jag vet inte. Jag vet bara att sådana situationer blivit mycket vanligare det senaste året. Mycket av det som hänt har förhoppningsvis inte synts utåt i gruppen. Det beror på att admins (framförallt de andra admins) ideellt – på morgnar, kvällar (ibland nätter) och helger – lagt väldigt mycket tid och energi på gruppen. Det är inte så att det varit för få eller inaktiva administratörer. Det har varit många problematiska situationer, konflikter och svåra beslut för administratörerna. Även om det inte synts utåt, så har många farit illa i gruppen.

Jag är uppriktigt ledsen att många blir besvikna. Jag förstår att några uppfattar det som ansvarslöst att stänga ner gruppen. Gruppens admins och förbundets ledning ser det inte så, utan istället som att det är ett sätt att ta ansvar.

Autism- och Aspergerförbundet kommer naturligtvis fortfarande finnas på facebook, bland annat genom den officiella sidan och genom de sidor och grupper som distriktsföreningarna har för sina medlemmar. Hör efter med den distriktsförening där du är medlem om hur er närvaro på facebook ser ut. Om föreningen inte har någon grupp kanske det kan startas en? Jag tror att facebookgrupper är bra forum, men inte när grupperna blir så stora som denna blev.
Vänlig hälsning
Mats Jansson
Autism- och Aspergerförbundet
www.autism.se

Min fråga då är:
varför gick det så fort ändå? Varför stänga gruppen från en dag till en annan? Varför så hastigt? Ingen fick reflektera kring detta hur och när man kan starta nya ”inoficiella” grupper osv. Nä då Inte ens fler administratörer. Jag förstår ingenting egentligen. Jag blir heller inte ett dugg klokare av svaret jag fått heller som ni ser här, dock kan jag inte ta hela konversationen från min epost, men frågan löd att varför stänger ni en fungerande grupp?

Jag är och har varit medlemmar i olika föreningar genom åren. Vissa föreningar är jag medlem och inte aktiv, andra är jag medlem i och ÄR aktiv i. Dock blir jag sur och arg över hastiga saker som sker utan att medlemmarna inte får chansen att säga sitt. Då det var ungefär 12 000 medlemmar, så förstår jag inte varför man utökar administrationen till fler personer. Eller Blockerar/avvisar bråk och påhopp. Dels varnar.

Nä jag tycker det är helt horribelt hur detta är skött. Det är under min värdighet. Fy fan!

 

Notis: det är ingen vanlig grupp, utan Facebook-grupp

Layla skriver om sin situation i sin blogg

Jag skrev tidigare om U K R – Utsatta KvinnoUKR - Utsatta kvinnors rättigheterrs Rättigheter. Som Layla Absberg startade. I sin blogg skriver hon om sin livssituation och om sin vardag. Jag lyfter gärna fram sådana personer som lever i det dolda och jag rekommenderar att läsa hennes blogg och gilla U K R på Facebook (länk finns nedan i detta inlägg).

Jag har väldigt dålig erfarenhet om just vad Layla har drabbats av, men man har läst i både tidningar och böcker om just utsatta kvinnor. Exempel böckerna om Mia Ericsson (Gömda och Asyl). Men det är först nu man märker att det finns närmre än vad man tidigare trott i sin omgivning. Jag själv har kanske blivit mobbad eller utsatt av andra skäl. Men det är inget av det Layla och andra kvinnor blivit drabbade av. Jag står inte bakom det sätt och hur människor blir behandlade i dessa situationer. Det är under min värdighet. Jag tipsar också om att kolla in denna blogg då och då och att läsa lite av hennes vardag. Sedan tipsar jag er om att luta dig tillbaka och fundera, hur skulle du agera om det sker dig eller någon i din omgivning? Vad och hur skulle du reagera osv?

Först hade jag blivit både arg och besviken på den människan. Sedan hade jag blivit arg. Nästa stund kanske man hade levt med en skam. Men dem kvinnor som blir våldtagna och misshandlade. DET ÄR INTE DERAS FEL! Men både mannen och kvinnan måste få hjälp. Kvinnan för att inte leva i en sådan miljö och mannen för att få hjälp om dess oacceptabla vanor att slå en annan person och i detta fallet en kvinna.

Den första länken är till en Facebook-sida U K R – Utsatta Kvinnors Rättigheter:
https://www.facebook.com/utsattakvinnorsrattigheter

Den andra sidan är en blogg av  Layla Absberg:
http://finest.se/Layla.Absberg

Över 70 Gilla på facebook!

Jag har som ni alla vet samlar in gosedjur till sjuka barn och till ett par sjukhus till att börja med. Jag har också skrivit att jag gärna ta emot nya gosedjur, då jag vill skänka till sjukhus. Begagnade gosedjur går till hjälporganisationer, så som Brohjälpen (Falkenberg). Dessa skänks i sin tur till barnhem i öst.

Eftersom jag själv bloggar om det mesta, så kunde jag också göra nytta med nöje och samla in gosedjur till barnen. Jag har själv bloggat i flera år och varit verksam på nätet sedan 1998 i olika skepnader. Allt från dagböcker på nätet till olika forum med mera. Bloggat under diggo.se har jag gjort sedan 2008 och skriver om allt möjligt som faller mig in.

Varför då gosedjur? Jo Jag tycker det har flera fördelar och att den största fördelen är att det kan ge trygghet till barnen på sjukhus.

_41A0542Jag önskar där med till alla journalister att dem ska uppmärksamma detta, då jag vill göra en god gärning. Jag har precis börjat med att samla in dessa gosedjuren till barnen.

Att vi nu fått över 70 gilla-markeringar på Facebooksidan Gosedjuret, betyder att detta är en hel del bra kritik och att jag gärna att ni även sprider detta budskap vidare, så att vi får in nya gosedjur till våra barn.

För att skicka bidrag eller gosedjur gör ni följande:

1: Skänker pengar till BG 5142-0578 och märk talongen ”Gosedjuret”
2: Lämna gosedjuren till angiven adress nedan.
3: Skicka gosedjuren till angiven adress nedan:

Gosedjuret
c/o Christer Eklund
Holgersgatan 5H
311 35 Falkenberg

Jag vet att många skänker gärna begagnade gosedjur. Men jag önskar mer nya.

Varför då NYA gosedjur?
På sjukhusen tar dem INTE emot begagnade gosedjur på grund av olika själ.

Har ni frågor? I så fall ta kontakt med mig på epost: gosedjuret@diggo.se eller via facebook-sidan: www.facebook.com/gosedjuret

 

 

Gilla mig på Facebook eller andra sociala medier

Jag behöver minst 12 gilla på min blogg-sida på facebook Diggo.se och vill gärna om ni nu vill hjälpa mig att dela. Vad bloggar/twittrar jag om då? Jo allt från himmel och gjord. Från teknik till politik till musik och allt annat där emellan. Är du intresserad? Gilla sidan!

Gillar du min facebook-sida, så missar du inget som skrivs på Twitter/Instagram.

Samma sak gäller på Twitter: Gillar ni det jag skriver följ mig då där också. Samma sak finns jag på Instagram.

Är det något ni vill jag ska skriva om mer? Hör av er med kommentarer eller maila mig. Mer info finns här ovan Om mig/Om diggo.se.

Christer
Driver Diggo.se.
Sociala medier finns jag under diggose på:
Instagram, Twitter och Facebook-sidan.

Näthat och kvinnohat – Måste bekämpas!

Vi måste beskämpa näthatet och bekämpa det som pågår med kända som okända kvinnor runt om i världen. Varför kalla dessa hora och andra hemska saker? Nä sluta! Avskyr att bara tänka på vad de skriver på nätet. En kvinna hade civilkurage och sa ifrån H&M, men fick en bomb av näthat och sexistiska påhopp och att hon skulle ta sitt liv på ett eller annat sätt. FY FAN! Nu måste detta hat sluta. Jag avskyr detta hat!

När jag tänker efter av detta inlägg ovan som jag skrivit på Facebook, så reagerar jag en hel del om vad bland annat Jenny Alversjö och Titti Schultz drabbats av. Jag blir bara så förbannad av att folk hotas till livet av sina åsikter. Visst när män skriver saker, så blir det minnsan inte lika stor uppmärksamhet, men så fort kvinnor gör det, så är det En stor orkan i ett litet vattenglas. Eller ett stort plask i en mycket liten ankdamm.

Funderar på flera saker: Att någon tjej är ful? Ja det finns olika tycken om utseende, jag är själv lite sådan. Men jag säger inte det rakt ut. Vill hylla Jenny och Titti i att dom har civilkurage om att våga berätta. Även deras kollegor och vänner som var med i Uppdrag Granskning och om den video som florerar på youtube och övriga sidor på nätet.

Att man måste stänga av kommentatorfältet bara för att folk inte cencurerar sina inlägg, utan att en moderator måste göra det åt folket är helt löjligt. Jag har tänkt många gånger att skriva nått vulgärt, men har hellre en konstruktiv kritik och att tala om vad jag tycker vad människan gjort för fel istället att ge personliga angrepp. Jag har en grupp på Facebook som säger ”Nej till våld och droger”, borde snart bytas ut mot ”nej till våld och droger och hat”. Så att folk fattar att vad jag menar. Men eftersom NTVOD (Nej till våld och droger” har funnits ganska länge på nätet, men ändå varit lite ”dold” i sammanhanget, så anser jag att vi borde debattera detta mot våld och mot det hat som skrivs på nätet och kvinnohat. Det finns hot och annat för oss män, men tydligen inte i samma utsträckning.

Jag har tittat på Uppdrag Granskning och jag har även funderat hur äckliga kommentarerna är och även brev och annat som kvinnorna får. Allt från Basebollträ i Fi**an till steka brösten och så vidare gör mig än mer arg. Varför skriver man på det viset? Visst jag kan förstå i vissa fall om personen inte gjort något bra jobb och råkar skriva i stridens hetta, men det här?

Vi lever på 2000-talet och jag funderar igentligen om rättsväsendet och övriga har en aning om vad som pågår på nätet. Att även lägga ner en förundersökning innan man ens läst kommentarerna på Facebook gör än förbannad. Dag 1 kommer anmälan in till polisen, Dag 2 lägger polisen ner den. Utan att göra ett enda dugg. Tills media informerar detta. Tydligen har media mer makt än vad en enskild medborgare i detta landet.

 

Facebook – Strulig dag

Jag använder facebook och stundtals har det varit bra, andra gånger kommer man inte in under dagen. Ena gången jag sätter mig framför datorn, så strular sidan. Nästa stund fungerar det klockrent.

Läste på IDG:s hemsida om just deras strul och arbete pågår för att lösa problemet.
Läs artikeln här:
http://www.idg.se/2.1085/1.336735/stora-problem-att-na-facebook

css.php