Jag fick just reda på saker som kan försämra verksamheten i LSS och Daglig verksamhet. Det har med skjutsar att göra. Exempel om en brukare vill åka med och handla arbetskläder eller äta lunch med sin handledare eller nått annat inom daglig verksamhet och integrerad daglig sysselsättning. Så har det fungerat i hur länge som jag kan minnas. Men från och med 1:a Januari 2014, så är inte det tillåtet, då kommunen anser att man måste ha licens för detta ändamål.
Med taxi-verksamhet, så anser jag att det handlar om helt andra saker än just det LSS och Daglig verksamhet bedriver. Visst att man ska till och hem från jobbet och att man ska kunna försöka klara sig på sin egen hand eller färdtjänst. Det är jag helt överens om. Men när det gäller det sociala, så som att äta tillsammans, hjälpa brukaren med något i vardagen, så som att köpa skyddsskor eller nått som kräver annan hjälp med att använda bil eller annat sätt skjutsa, så får inte handledaren göra detta.
Jag räknade upp för mig själv vad som är vad en handledaren brukar göra:
1: Äta tillsammans (då krävs att man hämtar personen i fråga)
2: hjälpa till med vissa arbetskläder. Skjutsar till och från arbetet
3: Om det är USELT väder, så som storm, hagel eller annat otrevligt väder, så kan handledaren hjälpa mig med detta, om så är fallet. Den sista punkten (3), är yttersta nödfall.
Jag har påpekat några saker, men det finns flera och jag försäkrar er som läser denna blogg, att jag inte är lat på det viset. Visst jag kan cykla eller ta mopeden till vissa platser och det gör jag. Men det handlar om hur det ska vara lätt att arbeta med brukarna eller att man ska förenkla saker. Inte försvåra som Kommunen tycks göra nu. Nu vet jag inte hur svårigheterna är i Varbergs kommun, men jag anser ändå att mycket av arbetet som skett under dagliga verksamheten i Falkenberg har varit kanon i den sakens skull att det fanns grupper som även körde omkring och hjälpte vissa hjälporganisationer och då får brukarna följa med. Men inte nu i så fall.
Det känns som en fotbollsplan som bara krymper för oss funktionsnedsatta personer. Misshandel är vad man nästan kan jämföra det med. Sämre hjälp, sämre möjligheter att få arbetskläder, sämre möjlighet till att prata eller samarbeta med ett team som kallade sig för LSS-teamet som verkligen hjälpte brukaren och att brukaren alltid var i centrum och att om det var något speciellt, så visste alla problemet efter ett möte eller två. Idag fungerar det inte på det viset. Idag handlar det mer om individuella kontakter. Jag menar mest att det fungerar inte så. För att arbeta med brukare, så ska brukaren vara i centrum och kontakterna där efter. Inte myndigheten.
Jag anser också att det där med att förbjuda saker som är så självklara är för mig ett hån. Inte bara för mig. Utan för de personer som behöver hjälp och stöttning i vardagen.
Jag anser att Falkenberg inte håller måttet när det gäller LSS i många punkter. Jag tycker som jag sa innan i texten att det är ett hån och sedan säga… ”Ja det löser sig nog.” Men det gör inte alltid det och att man hela tiden får hitta på lösningar och kämpa sig igenom saker och ting gör inte funktionshindret bättre. Snarare tvärtom i många fall. Visst man växer när man kommer på nya lösningar, men att hela tiden kämpa för rättigheter är inte vad vi vill. Vi vill ha ett värdigt liv och med rätt hjälp och med rätt kunskap.
Det där med skjutsarna är bara en droppe i havet i jämförelse vad jag varit med om tidigare. Besparingar och massa annat som hela tiden man får kämpa för. Inte alls roligt och kämpa som sagt. Även om att kämpa för sitt lag är en helt annan sak.
