funktionshindrade

Dubbelberoende är inte bra!

av

Jag är emot godman som är ens förälder eller en mycket nära släkting. På grund av att det blir dubbelt beroende. Jag menar att barnet i frågan ska kunna klara sig själv och försöka vara mer självständig och ta större ansvar. Visst man kan vara tajta för det, men att försöka släppa på småsaker…. Då växer ert barn och då kan ni också växa av att barnet växer osv.

Att vara i beroendeställning är inte det bästa och det blir oftast bara sämre med tiden om barnet vill bli mer självständigt. Oftast sker det när ens barn är funktionsnedsatt och har olika funktionshinder på ett eller annat sätt. Be barnet eller den ungdommen att försöka själv och så vidare gör att barnet/ungdommen växa. Jag menar att om ens barn lever med exempel down syndrom, så ska man pusha så gått det går. Om exempel några vill spela teater, så får dessa göra det och så vidare. Man ska inte kolla på det negativa hela tiden. Jag menar släpp taget, även om det är svårt som förälder. Oavsett om man är god man för personen i fråga eller inte.

Jag har en hel del åsikter om just godman-skapet. Vi måste ha bättre regler och mer kontroll, även om jag inte är för just ett kontrollsamhälle, så är det ändå individer som blir drabbade. Det finns flera exempel på hur vissa saker har blivit missksötta och det gillas inte.

Att bli beroende av sin mamma bara för att hon har ens pengar är inte heller okej. Mamma ska vara en mamma och inte en ”bank”. Det kan den externa godemannen vara.

Jag har tidigare bloggat om just detta med funktionshinder och att jag tycker en del saker. Jag blir bara frustrerad när det på ena sidan är brukare och på andra sidan föräldrar som tror sig veta saker och ting. Det blir fel och då kan allt bli galet. Visst svåra samarbeten och svåra överenskommelse så kommer man inte vidare. Vi måste samarbeta för att vi ska kunna komma vidare i den fråga som är aktuell.

Samma sak gäller beroendet kring god man och ens släkting. Visst det snackas om anhöriga och vem som helst kan vara en anhörig idag. Vän, kollega och som redan är dina släktingar och familj.

Idag är det många som har beroende på ett eller annat sätt inom familjen. Alla måste kunna klara sig själv i den mån man själv klarar av.

Jag ser hela tiden att föräldern vars barn är funktionsnedsatt sitter nästan med hanfängsel för att barnet inte får eller tror sig inte kunna klara av vissa saker. Självklart ska man pusha på ens barn för att dessa ska klara av mycket i ens liv framöver. Vissa som jag märker i min omgivning tänker inte på det viset. Kan bara se på GladaHuddikteatern och på ”Hur många lingon finns det i världen” och ”Hur många kramar finns det i världen”. Mycket är fördommar och mycket är också sådana saker man slits av känslor om hur mitt barn klarar av eller ej. Visst det kan bli motgångar, även med ”normalstörda” barn och ens familjer. Inget illa i detta. Men iblan måste man låsa upp handfängslet eller klippa navelsträngen för att ens barn ska försöka klara sig själv.

Jag vet att många föräldrar inte vågar klippa av banden på det sättet. Jag vet också att det blir flera gånger svårare om barnet dessutom är funktionsnedsatt. Vi måste jobba på barnets självförtroende och självkänsla hela tiden. Vi måste också jobba med att försöka släppa på tyglarna. Framförallt när barnet har flyttat hemifrån.

Jag kan säga att jag var 7 år när jag åkte buss ända ner till Malmö för första gången (ungefär) och några år senare var jag kring 10 år när jag flög för första gången till Östersund/Åre/Trillevallen. Få föräldrar vågar inte ens släppa barnet för att köpa glass. Visst jag kan förstå trafikläget om vart man bor och så vidare, men man måste se barnet och inte ens eget perspektiv hela tiden. Låt barnet växa i sina uppgifter. Då kommer barnet att klara sig bättre som vuxen.
Jag tror inte att jag hade klarat av att resa halva Sverige runt med tåg och buss om inte min mamma hade släppt på dessa tyglarna. Idag är jag en ganska van resenär och har åkt både tåg och buss sedan jag då var 7 år. ENDSAM.

Vi måste lära barnen mer ansvar. vi måste lära våra barn hur man ska se på saker och ting i världen och i ens närhet. Idag blir vi mobbade av olika skäl. Allt kommer att innefatta att många hamnar i utanförskap med mera om barnet inte får rätt stöttning och rätt pushning för att det ska komma vidare i livet.

Än mer noga är det med när barnet är funktionsnedsatt och har sina brister och har svårt med verklighetsuppfattningen och inte en uns koll på sin ekonomi, så ska mamma vara mamma och inte en god man. Men som jag skriver, så ska detta övervägas också visst man kan vara god man och vara förälder också. Men det får stå för fall till fall. Jag tänker inte säga att man ska förbjuda, men att tänka på hur konsekvenserna är om beroendeställning.

”Modernt” slaveri?

av

Jag tycker det är helt uselt av sveriges kommuner och landsting och staten att utnyttja många utvecklingsstörda personer. Alla kan göra något. Dock så tycker jag att dessa blir till en sorts ”förvaring” på dagliga verksamheter runt om i vårt land. Visst det är ett underbart sätt att sådana personer kommer till verksamheter. Vissa verksamheter säljer till och med tjänster till olika stora eller mindre lokala företag. Men vad får dessa utvecklingsstörda personer för inkomst då? Utnyttjande av arbetskraft. En form av slaveri om man kan se det krast.

Många utvecklas självklart. Men vi måste se det nya i det hela. Jag är delvis för en form av ”Samhall”-form, men dock inte någon form av ”habiliteringsersättning” som idag vissa kommuner har kring 40 kr/heldag. Samtidigt får man inte tjäna för mycket ”vitt” för att det ska påverka pensionen. Dock så har kommunerna sagt blankt nej till form av lönebidrag.

Jag funderar kring detta och hur man ser intergrerad verksamhet där exempel utvecklingsstörda personer kan få jobb på ett företag. Jag tycker det är helt underbart att folk kan få en meningsfull sysselsättning MED riktig lön. Dock så måste alla sammarbeta mer och att det kanske få tillgång till lagändringar för det bästa för individen.

Jag tycker idag att många grupper inte har kvalificerad utveckling för utvecklingsstörda personer i dagverksamheten som det borde finnas. Jag tycker att man borde samarbeta mer med företagen runt om i vårt land och hjälpa dessa till en mer inkomstberikad tillvaro. Alltså vad lagen säger är att dem som lever med LSS ska leva ett så normalt liv som möjligt. Frågan är vad är normalt idag? Nytänkande får nästan ”skäll” för att man har andra idéer kring hur man vill förbättra detta. Skyller oftast på att det är för dyrt och det ena och än det andra. LSS-lagen måste förändras åtminstånde för dem som har daglig sysselsättning. Mycket bör vi ta mer ansvar för som företagare och som för arbetstagare. Men vad händer med alla utvecklingsstörda som gärna vill ha ett jobb? Men inte får det på grund av alla fördommar?

Vi har fördommar och okunskap mot:
invandrare
rullstolsbundna
har konstigt eller som många tycker ”konstigt utseende”
psykisk ohälsa
down syndrom och andra som är utvecklingsstörda
folk som går eller gått på särskola
och så vidare… Jag kan räkna upp flera, men då hade ni som läser min blogg inte orkat läsa mera.

Jag vet att många lever med mobbning på grund av sitt handikapp eller funktionsnedsättning. Jag vet också att många som lever med detta har lite dålig självkänsla och eller självförtroende. Det naggas än mer i kanten, då dessa blir drabbade av glåpord och trakaserier. Låt dessa vara. Hjälp dessa i stället. Alla personer behövs i vårt samhälle. Den högsta VD:n till den minsta gatusoparen. Vi måste ta ett större ansvar för att vi ska kunna leva ett så harmoniskt liv som möjligt i vårt land. Var vänlig och ställ upp.

Jag lever också med fördommar och jag är inte heller perfekt. Jag jobbar på min okunskap hela tiden. Jag säger inte att man ska göra på ett visst sätt. Men vi måste göra något och det nu. Alla brukarorganisationer måste ta ett större ansvar och tala om för våra beslutsfattare att något är helt galet i vårt samhälle. Vi måste göra något och det snarast. Mycket har vi gjort, men vi kan göra mycket mer och till det bättre än vad det är idag.

Samhället lever med fördommar

av

Jag brinner för vissa samhällsfrågor just nu och jag har funderat hur vårt samhällssystem gör med oss. Systemet med Arbetsförmedling, Försäkringskassa m.fl. Båda myndigheterna vill att man ska jobba och den ena myndigheten säger att man är för sjuk för att jobba och den andra säger att man är inte är tillräckligt sjuk för att få sjukersättning. Om Arbetsförmedling, Försäkringskassan och LSS-handläggare med flera myndigheter och instruktioner sammarbeta mera och utvecklar lagar, så kanske alla kan få ett arbete oavsett funktionshinder eller sjukdom. Vissa klarar av att arbeta kanske 20%, men vill ha ut skälig inkomst. Vissa vill kanske jobba heltid. Men om personen blir sjuk, så ska inte karrensdagen hindra en att sjukskriva sig. Jag är oroad hur samhället blivit hårdare på svagare personer i vårt samhälle. Inte bara funktionshindrade, utan även uteliggare, tiggare, sjuka och andra utsatta i vårt samhälle som kämpar sig fram. Dessa personer ska inte behöva kämpa för sina rättigheter, då de redan antingen inte har någon bostad och/eller har sina svårigheter i livet. Man ska kunna få hjälp från dag ett. Oavsett vad det är för problem man har. Så fort man har ett ”dolt” handikapp eller ”dolda funktionshinder” eller annat smått, så måste man skrika i megafonen. Samtidigt har vi politiker, tjänstemän och andra företagare och aktieägare som tar hutlöst mycket med lön. Om man sänker deras löner och ger den sänkta procenten till välgörande ändamål, så som till handikappade och hemlösa med flera. Det behöver inte vara att ge pengar, utan ge nått som verkligen behövs för många av de hemlösa exempel. Bostad kort och gott. Eller för en funktionshindrad, kanske behöver något annat som de behöver. Men för att vi i vårt samhälle inte ska vara rädda för andra personer bara för att man är lite annorlunda, så måste vi riva murarna vi har inom oss när det gäller fördommar med mera. Anställ gärna funktionshindrade, anställ gärna personer som är lite udda. Jag har fått lite inspiration av exempel Zlatan Ibrahimovic och Pär Johansson. Att vi ska se människan och inte funktionshindret. Vi är så utseendefixerade och personlighetsfixerade idag, att man nästan skäms för att vara svensk. Vi snackar om främlingsfientlighet, vi snackar om att inte vi ska vara rasister och döma andra. Men vad gör vi själva?

Ta ett exempel:

En anställd talar om att något är fel. Exempel en Whiteboard. Att man inte ska sätta upp allt för mycket på den. Sedan får personen ”kalla handen” om att.. Du som har hjälp, ska väl inte jobba inom samma område? Personen i frågan menar att folk med vissa funktionshinder ska inte ha för mycket intryck och för mycket att titta på. Vem som jobbar och dagens datum och veckodag, det räcker menar personen. Personen själv har liknande diagnoser om det som personen jobbar med. Jag undrar en sak: Håller vi på att gå tillbaka när många av funktionshindrade satt på institution fram till slutet av 1970-80-talet? Jag vill att funktionshindrade har en begåvning, jag vill att alla ska kunna arbeta efter sin egen förmåga, men inte förlora på det. Idag gör många av dem det. Jag menar, det måste finnas något ”mellansteg” än lönebidrag och LSS daglig verksamhet. Men idag finns inte något sådant vad jag vet.

Idag lever vi i 2010-talet och vi har gått in i snart 3:e månaden i 2014. Vi har gjort mycket med LSS, vi har gjort mycket med allt annat för många funktionshindrade och allt annat, det finns också många eldsjälar i vårt samhälle som försöker jobba fram saker som ska göra det bra för en person.

Jag lever jämt eller nästan ofta med någon som har någon form av diagnos, jag ser saker och ting som många inte ser, men ändå försöker jag göra min röst hörd när det gäller detta ämne. Nu har jag bara skrivit om funktionshindrade, men när man är hemlös så anser jag att på sätt och vis är ”funktionshindrad”. Vad jag menar är att man kan inte göra det man vill på samma sätt än om man har en bostad. Man måste kämpa hårdare ute på gatan än om man har en trygghet osv. Samma sak gäller olika former av Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar  (NPF) och fysiska handikapp med mera. Det finns så många diagnoser, så jag tänker inte räkna upp alla diagnoser. Men jag vill ändå höja våra röster för att det ska bli en bättre värld. Jag står för denna text och jag står för vad vi behöver. Vissa behöver mindre hjälp, andra mer och hjälpen som man behöver får man inte. Det varierar en hel del. Det är det som jag tycker är fel beroende på vart man bor i vårt land.

Att vi bli utnyttjade stör mig mer än något annat. Därför tänker jag kämpa för varje person och varje ledig tid att vilja stötta alla som kommer i min väg. Det kan vara en gest, eller bara vara. Jag vill inte vara den person som folk ska komma ihåg att jag inte gjort någonting. Jag är djupt tacksam för att jag har min vassaste penna just nu. Den slipas och den filas varje gång. Jag kanske inte har någon bra talan, men min penna är desto större.

 

Hjälp! De lägger ut omsorgen på privata företag!

av

Varför ska kommunen lägga ut allt på privata företag nu när det gäller kort-tids, boendestödjare m.m.
Varför måste allt gå över till andra företag, när det är en väl fungerande verksamhet. Jag hör rykten om att det ska gå gå över till annat företag än just kommunen. Jag vill ha kvat så som det var förr. Att ”sälja ut” till privata företag med att påstå att de kan sköta det bättre. När Carema tog över Dagcenter, så förändrades det mesta. Man fick inga arbetskläder, så när som skydds-skor. Man drog in förmånen om att kunna bada på Klitterbadet alternativ använda motionshallen. Man minskade på personalen. Sedan blev vissa funktioner sämre än vad det varit tidigare. Ändå ska andra ”avdelningar” inom omsorgen läggas ut till privata aktörer. Snälla vakna politiker! Ni förstör samhällsstrukturen för vård, omsorg och skola! Visst skolan är väl en sak, men vård och omsorg är nått helt annat!

Vården är nått som kostar. Äldre, funktionshindrade och andra som behöver vård, måste få vård. Oavsett vad samhället tycker, så anser jag att man måste hjälpa alla! Även om det är en alkoholist eller en knarkare eller en funktionshindrad, eller en utvecklingsstörd person. Jag förespråkar också att alla måste ta sitt ansvar även om man har funktionshinder. Men alla måste få hjälp i den mån vad man behöver. Behöver du dygnet runt hjälp? Ja då ska du få det. Behöver du 1 timme i veckan eller så, då ska du får det. Vad som hellst kan hjälpa dig i din vardag ska man kunna få hjälp. Idag är det inte riktigt så.
Nu ska det även läggas ut på privata aktörer och då kan man räkna med ännu sämre hjälp. Själv har jag ca 2 timmar i veckan a 1 dag som jag får den hjälpen. Jag hade inte fungerat okej om jag inte fått den hjälp som jag har idag. Visst jag har själv utvecklats sedan jag fick hjälpen och hade desto mer när jag fick min boendestödshjälp. Idag är jag nöjd med den lilla hjälp jag får. Jag tänker fortfarande ha kvar den. Jag vet idag att det är svårare att förnya den hjälpen. Enligt källor blir det allt svårare att få en sådan hjälp.

 

css.php