Let’s Dance och känslorsvall om vad som skett med vissa deltagare i just programmet gör mig än mer förståelse hur skört livet är. Jag är en mycket känslosam kille och jag kan bli lika arg som glad och när jag säger något till en person om att han eller hon är snäll eller att jag börjar säga andra positiva saker eller hör om andra saker så blir jag rörd. Någon sa ”Bilden på mig med den röda tröjan visar att han är en varm och snäll kille”. Jag blev så rörd och tacksam att tårarna började komma.
Sedan så sägs att det inte är fint att killar gråter eller visar känslor. Alla ska vara macho och visa styrka. Man kan visa styrkor på många olika saker, oavsett hur man är. Jag har svårt att ”gråta på beställning”, så som begravningar exempel. Men när känslorna väl kommer, då går dem inte att hejda. Antingen gråter jag hejdlöst och ibland bara lite. Ibland kommer tårarna bara för att man är glad.
Jag har många vänner omkring mig nu som gör att man blir rörd över hur fina de är. Jag får känslor att svalla även om man har en dålig dag. Ett leende eller en gest kan göra mig min dag. Det räcker att en bil stannar och bilföraren ler av tacksamhet över att man lyfter näven och tackar. Det kan också vara så att man möter en tjej eller kille på stan och bara nickar och får ett svar med en nick tillbaka. Jag kan bli så glad att det spritter i kroppen. När man får positiva vibbar så kan man bli så glad att man bara vill springa maraton.
När jag ser att någon har skadat sig eller har råkat ut för något, så mår jag nästan lika dåligt även om jag har svårt att sätta mig in hur personen egentligen har det. Sedan har jag svårigheter med hur andra kan ha det. Jag vet att jag själv har svårigheter att veta hur det är med andra personer.
Att känna att man vill springa maraton är min känsla som jag tänker på just nu. Inte att springa, utan att vara glad av just att tänka på att man kan.
Känslosvall är vad det kallas!
