Vill spinga maraton när jag är glad

Let’s Dance och känslorsvall om vad som skett med vissa deltagare i just programmet gör mig än mer förståelse hur skört livet är. Jag är en mycket känslosam kille och jag kan bli lika arg som glad och när jag säger något till en person om att han eller hon är snäll eller att jag börjar säga andra positiva saker eller hör om andra saker så blir jag rörd. Någon sa ”Bilden på mig med den röda tröjan visar att han är en varm och snäll kille”. Jag blev så rörd och tacksam att tårarna började komma.

Sedan så sägs att det inte är fint att killar gråter eller visar känslor. Alla ska vara macho och visa styrka. Man kan visa styrkor på många olika saker, oavsett hur man är. Jag har svårt att ”gråta på beställning”, så som begravningar exempel. Men när känslorna väl kommer, då går dem inte att hejda. Antingen gråter jag hejdlöst och ibland bara lite. Ibland kommer tårarna bara för att man är glad.

Jag har många vänner omkring mig nu som gör att man blir rörd över hur fina de är. Jag får känslor att svalla även om man har en dålig dag. Ett leende eller en gest kan göra mig min dag. Det räcker att en bil stannar och bilföraren ler av tacksamhet över att man lyfter näven och tackar. Det kan också vara så att man möter en tjej eller kille på stan och bara nickar och får ett svar med en nick tillbaka. Jag kan bli så glad att det spritter i kroppen. När man får positiva vibbar så kan man bli så glad att man bara vill springa maraton.

När jag ser att någon har skadat sig eller har råkat ut för något, så mår jag nästan lika dåligt även om jag har svårt att sätta mig in hur personen egentligen har det. Sedan har jag svårigheter med hur andra kan ha det. Jag vet att jag själv har svårigheter att veta hur det är med andra personer.

Att känna att man vill springa maraton är min känsla som jag tänker på just nu. Inte att springa, utan att vara glad av just att tänka på att man kan.

Känslosvall är vad det kallas!

Panetoz – När vi 2 blir 1

Jag har alltid älskat musik och jag lyssnar väldigt mycket på mycket, när man ser ett band som Planetoz, så blir man bara glad. Deras glädje smittar och deras glädje hänger på även i musiken. Denna låt av Per Gessle och Gyllene Tider När vi 2 blir 1 är en helt underbar version av just Planetoz. När jag ser klippet på deras låtar, så nästan hoppas jag i soffan eller i sängen av glädje. Min ångest och mina ”demoner” försvinner nästan helt.

Nu får det vara nog!

Fotobolls-våldet

Nu får det ändå vara nog. Misshandlads till döds. Tankarna går till dennes familj och barn. Fotboll har inget med våld att göra och stämningen på en fotobollsarena eller hockeyarena ska vara av glädje. Inte av Ondska. Oavsett vilket lag man hejar på eller vad glädjen är, så anser jag att alla har vi en sak gemensamt. Sporten och glädjen att vara på exempel en fotbollsmatch. Jag själv har pratat med killar och tjejer ungefär i min egen ålder och det har ALDRIG(!) varit något hot mellan oss när vi pratar om själva matchen. Att ha det i en sådan nivå och i sådan normal disskusion, så är jag vädligt glad. Men att börja oproviserat att misshandla och slå bara för att man gillar ett annat lag eller vad det än nu må vara, så kan jag nästan få accosiationer till rasism och nazism. Ja jag kanske går för långt nu. Men jag börjar bli rädd och arg och ledsen över hur vi behandlar varandra. Jargongen är som det är och vi måste vara mer ”vänner” än ”fiender” när det gäller detta. Att skylla på Svenska fotbollsförbundet när sådant händer eller själva suporterklacken eller något annat i motsvarande, gör händelsen så än mer infekterat och svenskarna har alltid varit ett folk som skyller ifrån sig. Från myndighetsfolk till den enskilde människan.

Jag är inte alls glad över hur fotbollskulturen är idag. Att titta på en sport ska vara en glädje, fest och framförallt en familjefest och folkfest. Inte en arena för våld och hot.

En sådan arena får mig att tänka på något helt annat än just fotboll eller hockey. Jag har varit på fotboll i Falkenbergs FF som barn och glädjen för fotbollen då ska vara lika som nu.

Oavsett vilket lag man hejar på och oavsett vilken sport man går på, så vill jag ha en dialog mellan folk. Det kan vara ett tack, en vänlig gest eller att dela på en låda popcorn eller liknande. Oavsett vilket lag man hejar på! Allt detta UTAN våld!

Till er som gjort detta och håller på med våld inför eller i och under matcherna, Ni borde skämmas! FY FAN! Nu får det vara nog! Jag vill se glädje, jag vill se hur kul det kan vara att se på fotboll eller hockey eller annan sport. Jag vill absolut se dialog mellan personer oavsett vilket lag de än hejar på. Glädjen är ändå sporten man tittar på!

Jag vet inte hur många gånger mer jag ska upprepa glädjen i sporten? Jag vet inte hur mycket mer jag borde skriva om detta för att folk ska fatta?!

Tack för mina ord.

Christer Eklund

Jag vill bo i en svamp…. – Musiken ger mig energi

Jag vill bo i en svamp….

Jag älskar att titta på Electric Banana Band, då alla i olika generationer dansar till bandets låtar. Det kallar jag folkfest utan dess like. Jag blir bara glad när jag tänker på när folk börja nynna på ”Jag vill bo i en svamp…” och ALLA sjunger med mer eller mindre. Gammal som ung, stor som liten och framförallt. Sångerna gör alla glada. Jag gillar mycket musik och jag var faktiskt på en konsert med EBB en gång i Malmö och under Malmöfestivalen. Dock idag minns jag inte exakt villket år det var, men har för mig det var i samband med Jill Johnssons melodifestivalslåt med ”Äntligen är” och hela den cirkusen. Att jag älskar musik kan väl ingen undgå. Då jag skriver en hel del om detta i bloggen när det faller mig in. Eftersom EBB ska till Nyhetsmorgon på Lördag, så blir jag än mer lycklig, då dem ofta sprider glädje. Ett band som finns hela tiden och inte säger att dem återuppstå eller att dem säger att dem splittras. Det gör mig med många en känsla av att EBB finns året om, även om många i bandet gör mycket annat under året. Att bara lyssna på ”svampen” eller någon annan härlig låt med dem gör att man gärna sjunger och dansar med. Nästan och då säger jag NÄSTAN som Gyllene Tider. Även om deras vägar aldrig har mötts, så är båda musikstilarna och genres en glad och lätt-trallande låtar. Att Janne Schaffer med flera gör så bra musik borde vi vara mycket tacksamma för. Vill även höja handen till alla som gnetar i sina lokala band runt om i Sverige. Nästa Per Gessle? Nästa September? Nästa Janne Schaffer? Nä, jag vill inte jämföra så som vissa journalister vill jämföra både skådespelare, idrottare och musiker m.fl. Jag anser att alla artister, skådespelare, idrottare och musiker m.fl. är unika. Jag anser att man ska hitta på något nytt. Även om man ofta går tillbaka till det gamla hela tiden. Jag anser att man måste få vara nostalgisk. Man måste få känna sig för vad man gillar och vad man vill lyssna eller titta på. Musiken är mitt liv och musiken ger mig energi!

css.php