Jag är emot godman som är ens förälder eller en mycket nära släkting. På grund av att det blir dubbelt beroende. Jag menar att barnet i frågan ska kunna klara sig själv och försöka vara mer självständig och ta större ansvar. Visst man kan vara tajta för det, men att försöka släppa på småsaker…. Då växer ert barn och då kan ni också växa av att barnet växer osv.
Att vara i beroendeställning är inte det bästa och det blir oftast bara sämre med tiden om barnet vill bli mer självständigt. Oftast sker det när ens barn är funktionsnedsatt och har olika funktionshinder på ett eller annat sätt. Be barnet eller den ungdommen att försöka själv och så vidare gör att barnet/ungdommen växa. Jag menar att om ens barn lever med exempel down syndrom, så ska man pusha så gått det går. Om exempel några vill spela teater, så får dessa göra det och så vidare. Man ska inte kolla på det negativa hela tiden. Jag menar släpp taget, även om det är svårt som förälder. Oavsett om man är god man för personen i fråga eller inte.
Jag har en hel del åsikter om just godman-skapet. Vi måste ha bättre regler och mer kontroll, även om jag inte är för just ett kontrollsamhälle, så är det ändå individer som blir drabbade. Det finns flera exempel på hur vissa saker har blivit missksötta och det gillas inte.
Att bli beroende av sin mamma bara för att hon har ens pengar är inte heller okej. Mamma ska vara en mamma och inte en ”bank”. Det kan den externa godemannen vara.
Jag har tidigare bloggat om just detta med funktionshinder och att jag tycker en del saker. Jag blir bara frustrerad när det på ena sidan är brukare och på andra sidan föräldrar som tror sig veta saker och ting. Det blir fel och då kan allt bli galet. Visst svåra samarbeten och svåra överenskommelse så kommer man inte vidare. Vi måste samarbeta för att vi ska kunna komma vidare i den fråga som är aktuell.
Samma sak gäller beroendet kring god man och ens släkting. Visst det snackas om anhöriga och vem som helst kan vara en anhörig idag. Vän, kollega och som redan är dina släktingar och familj.
Idag är det många som har beroende på ett eller annat sätt inom familjen. Alla måste kunna klara sig själv i den mån man själv klarar av.
Jag ser hela tiden att föräldern vars barn är funktionsnedsatt sitter nästan med hanfängsel för att barnet inte får eller tror sig inte kunna klara av vissa saker. Självklart ska man pusha på ens barn för att dessa ska klara av mycket i ens liv framöver. Vissa som jag märker i min omgivning tänker inte på det viset. Kan bara se på GladaHuddikteatern och på ”Hur många lingon finns det i världen” och ”Hur många kramar finns det i världen”. Mycket är fördommar och mycket är också sådana saker man slits av känslor om hur mitt barn klarar av eller ej. Visst det kan bli motgångar, även med ”normalstörda” barn och ens familjer. Inget illa i detta. Men iblan måste man låsa upp handfängslet eller klippa navelsträngen för att ens barn ska försöka klara sig själv.
Jag vet att många föräldrar inte vågar klippa av banden på det sättet. Jag vet också att det blir flera gånger svårare om barnet dessutom är funktionsnedsatt. Vi måste jobba på barnets självförtroende och självkänsla hela tiden. Vi måste också jobba med att försöka släppa på tyglarna. Framförallt när barnet har flyttat hemifrån.
Jag kan säga att jag var 7 år när jag åkte buss ända ner till Malmö för första gången (ungefär) och några år senare var jag kring 10 år när jag flög för första gången till Östersund/Åre/Trillevallen. Få föräldrar vågar inte ens släppa barnet för att köpa glass. Visst jag kan förstå trafikläget om vart man bor och så vidare, men man måste se barnet och inte ens eget perspektiv hela tiden. Låt barnet växa i sina uppgifter. Då kommer barnet att klara sig bättre som vuxen.
Jag tror inte att jag hade klarat av att resa halva Sverige runt med tåg och buss om inte min mamma hade släppt på dessa tyglarna. Idag är jag en ganska van resenär och har åkt både tåg och buss sedan jag då var 7 år. ENDSAM.
Vi måste lära barnen mer ansvar. vi måste lära våra barn hur man ska se på saker och ting i världen och i ens närhet. Idag blir vi mobbade av olika skäl. Allt kommer att innefatta att många hamnar i utanförskap med mera om barnet inte får rätt stöttning och rätt pushning för att det ska komma vidare i livet.
Än mer noga är det med när barnet är funktionsnedsatt och har sina brister och har svårt med verklighetsuppfattningen och inte en uns koll på sin ekonomi, så ska mamma vara mamma och inte en god man. Men som jag skriver, så ska detta övervägas också visst man kan vara god man och vara förälder också. Men det får stå för fall till fall. Jag tänker inte säga att man ska förbjuda, men att tänka på hur konsekvenserna är om beroendeställning.
