Roxette-konsert och tankar kring Per Gessle och Marie Fredrikssons musik

Mina favoritlåtar konserten i Halmstad när jag var där, är bland annat ”Dangerous”, ”How do you do!” och ”The Look” och ”Listen to your heart”. Samt en av Maries egna låtar och det är ”Watercolours on the rain/Paint”. Som var med i Tourism. Jag tyckte dock att Marie började trevande, men hon kom igång ganska kvickt ändå. Fick reda senare att hon leddes av scenen. Jag förstår att hon inte mår så bra i och med hennes sjukdomsbild. Jag tror att Roxette 30 years (30 år) tour är den sista med Marie och Roxette. Men man kan ju alltid hoppas på att det blir en konsert till. Eller var tror ni?

Sedan Look sharp-plattan så har jag lyssnat på Roxette och köpt första och nästan sista plattan. Dock har jag missat ett par plattor kanske och väldigt många singlar med mera. Men samtidigt gillar jag Gessles musik och mycket är väldigt melodiöst. Många slingor och trallvänligt, även om man inte är bra på engelska, så hänger man ändå med på låtarna. När man sedan översätter dem, så kan det till och med kanske få en käftsmäll eller en knytnäve i mellanjärnet eller liknande.

Jag började som sagt lyssna på Per säkert när jag var barn, men visste mer om honom när jag fick reda på ”Sommartider” och köpte första CD:n som hette Puls. Sedan köpte jag samlingsboxen med Gyllene Tider och där efter så köpte jag nästan all musik jag kunde komma åt till en början. Jag är helt överlycklig tack vare att någon i min närhet sa att Roxette även var med Per Gessle och där efter har jag följt hans karriär så långt det nu har varit.

Har även försökt följa Marie Fredrikssons karriär, men har inte gillat hennes svenska låtar så där jättemycket, det vände dock när hon släppte plattan ”Äntligen!” med nya låtar, samt hits från förr. Sedan upptäckte jag en platta som hon släppte och det var nog hennes andra platta som heter ”Het Vind” och där hade hon på CD-versionen Per Gessles Rickie Lee (Outtake), alltså som Marie var med och sjöng in med Per på Pers platta ”Scener”. Men som hon gör mycket bättre med distad gitarr och mer ”rockigare”.

Roxette kommer alltid att leva i mitt hjärta även om jag som jag alltid sagt är en ganska ”tyst” hejare på Gessle musiken. Bloggar hellre än att stå allt för långt fram och vara den som nästan ”kläms” bland andra fans. Mycket av hans låtar har präglat lite grand av mitt liv. Ett par låtar från Per Gessles första album spelar jag själv flitigt både på gitarr och i Radio Wake up och även på mina egna gitarrer där hemma. ”Regn” och ”Rickie Lee” och några andra låtar som jag värkligen gillar. Självklart går jag igång på ”Sommartider” och andra svenska låtar. Dock har jag inte fått kläm på Roxette-låtarna än.

Men det är nästan alltid någon låt som jag ändå spelar med Per Gessles konstellationer, GT, Roxette eller soloprojekten som han gör. Mycket av den glädjen som han förmedlar gör mig än mer glad och kan tänka på positiva saker och tankar än de mörka demoner som kommer då och då.

Roxette – How do you do

Ja då ska jag tipsa om en annan låt med Roxette som är en av mina favoriter med just Roxette och en av första plattorna jag köpte. Det var plattan Tourism hälften live och hälften studio-album. How do you do är en väldigt bra pop-låt och Per sjunger verserna utav bara den. Sedan kommer Marie med sin röst. Nedan följer videon till samma låt. Håll till godo:

Roxette – Listen to your heart

Roxette är ett av mina favorit-band och här kommer en video från 90-talet. Listen to your heart. Tycker det är en av Roxettes bästa. Eller många låtar med just Roxette är bra. Jag firar Per Gessles födelsedag i efterskott med just denna låten. Per Gessle har gjort väldigt mycket musik och mer kommer framöver. Som jag också skrev tidigare om musik (”dubbelinlägget”), så nämnde jag ska se på Roxette i sommar. Självklart hoppas jag att denna låten spelas då. Roxette är ju ett av de svenska musikundret som växt på 90-talet och även nu. ABBA, Ace of Bace, Robyn och många fler artister har vi även idag som spelar väldigt mycket utomlands. Jag är en stolt svensk som hör svensk musik även utomlands eller när man lyssnar på webbradio här hemma som sänds exempel i USA. Om det då kommer en svensk låt där, så jublar man. Vi är ett av världens bästa exportörer i Svensk musik. Det måste vi vara stolta över. Här nedan kommer Listen to your heart med just Roxette (Marie Fredriksson och Per Gessle):

Dubbel-inlägg

Jag kom på det. Jag har tidigare lagt ut just ett liknande inlägg om Edie Brickell – 1873 (Buffalo Diary).

Ungefär 2013, så skrev jag ett liknande inlägg om just denna låt. Självklart lite favorit i repris. Men det var en annan låt som jag gärna skulle lägga ut. Får nog göra det en annan gång i stället. När det gäller musik, så försöker jag vara så bred som möjligt. Även här på bloggen. Snart kommer en ny Spotify-lista. Dock har jag varit lite slött med att lägga ut just den listan. Kanske får göra några listor i år för just 2015. Jag försöker lägga ut enstaka låtar också då och då.

Om ca 4-6 månader har jag varit på Roxette i Örjans vall i Halmstad. Jag undrar om Roxette släpper en EP eller liknande inför denna turné. Eller om det är typ ”gratest hits”-turné. Ja jag tycker om båda alternativen. Roxette är ändå ett världsband utan dess like. Jag har haft en idé sedan slutet av 90-talet början av 2000-talet att se just Roxette. Men med Marie Fredrikssons sjukdomsbild och att hon senare återkommer hon med sådan kraft och glädje i musiken. Jag är glad att Marie besegrade cancern och det med besked.

2015 är ett år som kommer att bli det år jag kommer att minnas med glädje.

 

Höjdpunkter under året 2015

Ytterligare ett år har gått. Planeringen för i år sker med blandad förtjusning. Körkort är ett av de högsta ljuspunkterna i år. Pluggandet pågår nästan hela tiden. En av de andra högsta ljuspunkterna kommer också vara att jag ska på en Roxette-konsert. Min första konsert någonsin med just Marie och Per – Roxette.

Har levt utan körkort i större delen av mitt liv. Jag har märkt att jag ibland saknar det. Så som att lasta bilen och köra till tippen, eller till något specifikt ställe och lämna och/eller hämta saker. Att ta med mer saker på resan än vad man kan göra när man exempel åker tåg/buss/moped.

Jag förstår för dem som har bil också känner sig friare än dem som måste ta buss eller tåg eller taxi till dit man ska. Men jag kommer nog att märka det mer när jag väl har körkort. Friheten till körkort måste nog kännas helt underbart och att man växer som människa och kanske något som ”fattas” som att bli ”riktigt vuxen”. Jag vet att man är det kring 20-25-årsåldern. Men att man har ”högre” behörighet av att köra ett fordon än vad man har idag. Men delvis så är det av ekonomiska skäl jag har avstått med att använda bil och att ta körkort. Men för ca 15 år sedan. Då var jag omkring 20-21 år gammal. Men då hade jag väldigt mycket omkring mig. Lite väl många järn i elden just då. Dels var jag mer motiverad till att övningsköra än att läsa på teorin. Sedan kände jag då att det rann ut i sanden. En lätt besvikelse då för min egen del. Idag har jag många erfarenheter rikare och har nog mer inspiration och lite mera glöd på att ta detta körkort.

Roxette är också en höjdpunkt. Har aldrig varit på en Roxette-konsert. NÅGONSIN! Har varit på Gyllene Tider-konserter och Per Gessles solo-konserter. Men aldrig en konsert med både Marie och Per tillsammans. Dock vet jag att Marie blev inbjuden med att sjunga ”När alla vännerna gått hem” på Återtågets sista konsert på Tylösand. (Tror jag det var).

Utvärdering av Marie Fredrikssons engelska soloskiva

Att utvärdera Marie Fredrikssons musik så tror jag influenserna är tagna från bland andra Louise Hoffsten med den rythm and blues soim oftast präglar hennes plattor. Att exempel höra på Marie Fredrikssons musik och höra vissa partier av musiken om och om igen. Det kan vara ett solo, arrangemanget i sin helhet (bas, gitarr, munspel, trummor och sång och andra instrument.) Men att även lyssna på ett specifikt instrument, så som exemel munspel eller gitarr i ett visst solo får man oanade idéer om hur man själv vill ”bygga” sin musik.
Att börja vakna mer och lyssna på äldre musik och blanda det med nytt blir man också glad över. Men det nya får inte ta överhanden, utan det få vara lite gammalmodigt också. Hellst ”hemmagjort” på ett proffsigt sätt.
Vissa låtar, grupper och artister och musiker som kan mycket av musiken gör mig än mer fascinerad av hur att man också blir imponerad över musikens framfart genom åren.

Jag visste exempel inte vem Jeff Beck var förrän jag såg honom på TV och på ”Rock and Roll Hall of Fame 25 year” som visades på SVT dagen innan nyår och repris på webb och på TV. Nu visar det sig att han är en av världens mest respekterad av andra gitarrister. Dock visste inte jag vem han var för än jag blev tipsad att se TV-programmet. Jeff Beck är också en av personerna som är med i den ”gyllene” gruppen av en skara musiker, artister och grupper som är medlemmar i ”Rock and roll hall of fame”. I skrivande stund så håller jag på att samla många av Hall of fame-artister/grupper på CD. Att själv ÄLSKA musik, men inte själv är jätteduktig på instrument.

Bästa ballad på plattan är: A table in the sun
Ett bra gitarr-solo parti vid mitten av låten.

Övriga låtar: 2:nd Chance är blev en singel och påminner bland annat Louise Hoffstens låtar. Alltså lite Rythm and blues och Blues.

/Christer Eklund

css.php