”Modernt” slaveri?

Jag tycker det är helt uselt av sveriges kommuner och landsting och staten att utnyttja många utvecklingsstörda personer. Alla kan göra något. Dock så tycker jag att dessa blir till en sorts ”förvaring” på dagliga verksamheter runt om i vårt land. Visst det är ett underbart sätt att sådana personer kommer till verksamheter. Vissa verksamheter säljer till och med tjänster till olika stora eller mindre lokala företag. Men vad får dessa utvecklingsstörda personer för inkomst då? Utnyttjande av arbetskraft. En form av slaveri om man kan se det krast.

Många utvecklas självklart. Men vi måste se det nya i det hela. Jag är delvis för en form av ”Samhall”-form, men dock inte någon form av ”habiliteringsersättning” som idag vissa kommuner har kring 40 kr/heldag. Samtidigt får man inte tjäna för mycket ”vitt” för att det ska påverka pensionen. Dock så har kommunerna sagt blankt nej till form av lönebidrag.

Jag funderar kring detta och hur man ser intergrerad verksamhet där exempel utvecklingsstörda personer kan få jobb på ett företag. Jag tycker det är helt underbart att folk kan få en meningsfull sysselsättning MED riktig lön. Dock så måste alla sammarbeta mer och att det kanske få tillgång till lagändringar för det bästa för individen.

Jag tycker idag att många grupper inte har kvalificerad utveckling för utvecklingsstörda personer i dagverksamheten som det borde finnas. Jag tycker att man borde samarbeta mer med företagen runt om i vårt land och hjälpa dessa till en mer inkomstberikad tillvaro. Alltså vad lagen säger är att dem som lever med LSS ska leva ett så normalt liv som möjligt. Frågan är vad är normalt idag? Nytänkande får nästan ”skäll” för att man har andra idéer kring hur man vill förbättra detta. Skyller oftast på att det är för dyrt och det ena och än det andra. LSS-lagen måste förändras åtminstånde för dem som har daglig sysselsättning. Mycket bör vi ta mer ansvar för som företagare och som för arbetstagare. Men vad händer med alla utvecklingsstörda som gärna vill ha ett jobb? Men inte får det på grund av alla fördommar?

Vi har fördommar och okunskap mot:
invandrare
rullstolsbundna
har konstigt eller som många tycker ”konstigt utseende”
psykisk ohälsa
down syndrom och andra som är utvecklingsstörda
folk som går eller gått på särskola
och så vidare… Jag kan räkna upp flera, men då hade ni som läser min blogg inte orkat läsa mera.

Jag vet att många lever med mobbning på grund av sitt handikapp eller funktionsnedsättning. Jag vet också att många som lever med detta har lite dålig självkänsla och eller självförtroende. Det naggas än mer i kanten, då dessa blir drabbade av glåpord och trakaserier. Låt dessa vara. Hjälp dessa i stället. Alla personer behövs i vårt samhälle. Den högsta VD:n till den minsta gatusoparen. Vi måste ta ett större ansvar för att vi ska kunna leva ett så harmoniskt liv som möjligt i vårt land. Var vänlig och ställ upp.

Jag lever också med fördommar och jag är inte heller perfekt. Jag jobbar på min okunskap hela tiden. Jag säger inte att man ska göra på ett visst sätt. Men vi måste göra något och det nu. Alla brukarorganisationer måste ta ett större ansvar och tala om för våra beslutsfattare att något är helt galet i vårt samhälle. Vi måste göra något och det snarast. Mycket har vi gjort, men vi kan göra mycket mer och till det bättre än vad det är idag.

Sverige har ett sjukt system!

Jag har funderat kring hur låst man egentligen är när man har sjukersättning och eventuelt LSS. Ska här nu räkna upp ett par punkter som vissa personer hamnar i kläm för konstiga regler.

1: Man får inte studera när man har sjukpension/sjukersättning eller aktivitetsersättning
2: Man får inte arbeta på dem arbetsplatser där man vill när man har LSS. Åtminstånde inte i Falkenberg.
3: Antingen stannar man i utvecklingen eller så går man bakåt eller i väldigt sälsynta fall även går väldigt små steg frammåt.
4: Vissa företag bör ta större ansvar för dem som jobbar i eller med funktionsnedsatta personer. Tro mig, även om personen gjort 1 timmes arbete per dag, så växer personen och då vill man komma tillbaka.

Jag har märkt att vissa personer blir låsta av stelbenta regler i vårt samhälle. Om man där med ska plugga exempel, så borde det finnas lite smidigare regler än att ”antingen eller….”. Nä vissa behöver få en andra chans och komma lättare ifrån detta träsk som det blir. Att möjligheten finns för andra arbetsuppgifter och att personen kan växa i dessa och ändå inte arbeta med dessa på grund av regler som inte ens finns. Meningsfull sysselsättning står det i LSS-lagen. Men vad är då en meingsfull sysselsättning. Utnyttjande och förvaring är vad jag kallar det. Om det finns 200 brukare som är inskrivna i LSS daglig verksamhet, så kan jag lova att ca 30-60 % är väl arbetsförda med stöd. Det vill säga att arbeta med riktig lön och med hjälp av olika instanser om personen inte kan jobba. Forskning visar på att de som jobbar 1 timme/dag efter en tid även jobbar över 50 %. Visst det kanske inte är 100 %, men det är 100 % av personens kapacitet.

Alla som både lider av psykisk olhälsa och andra funktionshinder växer om dem får komma ut på arbetsplatsen och känna sig behövd. I många sociala företag så finns det en viss nisch att hjälpa funktionsnedsatta personer av ett eller annat skäl inte kan arbeta exempel 7-16.

Om man vill studera eller göra något annat, så är det hela tiden upp till att man hela tiden hamnar mellan stolarna. Ta till exempel om det med att man inte får arbeta på vilken arbetsplats som helst. Enligt deras ”regler”. Det ska vara enligt vår verksamhet osv. Nä om det hade varit enligt deras verksamhet, så hade det nog bara varit på deras dagcenter-grupper och annat. Vissa kommer aldrig ut ur LSS-träsket. Då de inte får studera eller arbeta på dem platser som man själv vill för att växa i sin kunskap och självkänsla och självförtroende. Det blir svårt att utvecklas vidare om man bara står och trampar vatten.

Företagen bör ta mer ansvar kring att ta emot funktionshindrade i arbete. Det finns företag som gör allt och helt rätt. IKEA och ICA exempel. De försöker anställa folk som har exempel Down syndrom exempel och det låter helt underbart. Men då ska man ha LÖN och inte någon form av ersättning, så som vissa eller många kommuner ger. Exempel en så kallad ”habbiliteringsersättning” eller ”habben” i folkmun. Då ska det vara en skärlig inkomst för personen. Inte en usel inkomst bara för att chefen ser funktionshindret. Utan en sådan lön som går att leva av. Visst personen jobbar 100 % av sin förmåga, men kanske jobbar i själva verket 10 % i hastighet, men ändå kanske jobbar 4-5 timmar/dag.

Vissa kanske jobbar 25 % av sin förmåga och då är det 25 % av sin kapacitet. Vissa kanske har längre startstecka för arbetet, andra inte. Jag har sett olika former av just arbete, lön och ersättningar. Ja jag tycker det är helt konstigt. Vi får göra vissa saker, men inte andra när man har ersättningar. Man bromsas och man stannar i sin utveckling.

Meningsfull sysselsättning ska också innefatta inkomst. Men idag på många kommuner så ges inte ens en sådan. Min tanke är:
Du som är politiker, tjänsteman eller en vanlig anställd. Hur hade det kännts att jobba utan ersättning/lön? Visst vi får pension eller sjukersättning i botten. Men ändå. Tänk dig att du vanligt vis kanske tjänar 20 000 kr/månaden. Men helt plötsligt halverar summan till 10 000 kr/månaden. Eller kanske ännu lägre. Vi som lever med LSS daglig verskamhet har inte det så fet inkomst.

Jag tycker att detta borde ändras. Visst jag snackar inte om miljon-löner till var och en. Utan jag snackar om att grundinkomsten (sjukersättningar och pensioner) bör höjas avsevärt för dem som har Daglig verksamhet enligt LSS. Inte som en skattefri inkomst som hallas för ”habb”, utan en ”riktig” lön. Hur den formas och hur den ska ”lanseras” eller hur man gör, vet jag faktiskt inte. Men en sak är säker. När man har sjukersättning, så blir det svårt med lån och att man är låst vid just sin inkomst.

Jag hade gärna arbetat på en stressfri arbetsplats, en plats där man kan ta det i sin takt och utföra arbeten som man själv måste eller vill göra.

Idag är det en stor hets att få fram den varan att man ska tjäna pengar innan ens varan är skickad till kund.

Att få eller ha en inkomst som baseras på det index som var från början (med en standard-lön), så är det inte med sjukersättningar och pensioner. Ser varje dag för ålderspensioner att de lever väldigt knapert. Samma sak gäller alla som har en form av ersättning från Försäkringskassan.

Självklart är den bra att ha när man inte kan jobba, sjuk osv. Alla har sina begränsningar som är eller har en sjukdom eller ett funktionsnedsättning som gör att man inte kan jobba. Då är det ett bra sätt.

Jag tycker dock att systemet oavsett LSS, Försäkringskassan och kommun och region bör ändras till det bättre. När vi gör det och hur vi gör det vet jag inte. Att det ska ske är ett måste dock. Att utnyttja en funktionsnedsatt person på ett intergrerat dagcenterplats på ett företag är helt horribelt. Företaget i fråga blir överlycklig när brukaren gör arbetsuppgifte inte ens deras anställda gör och de kan syssla med sådant som att skapa nått som ger inkomst till företaget. Brukaren i många fall får inte ett öre i inkomst från företaget.

Hur sjukt låter inte det?

Det är därför det finns andra intresenter, så som kooperativa företag, så som sociala företag. Fungerar som ett vanligt företag, men dem anställer bara folk som har någon form av funktionsnedsättningar.

Vissa kanske klarar av att jobba 1 timme/dag. Andra kanske klarar av mer. Därför menar jag på att LSS daglig verksamhet bör göra en kombination av Socialt företag och LSS med riktig lön. Men tydligen går inte det.

Jag har funderat mycket i dessa banor länge. Utnyttjande av funktionsnedsatta personer som jobbar på olika arbetsplatser eller att dagcentergrupper får arbete av multinationella företag tjänar pengar på svaga och funktionsnedsatta personer är inte alls bra. Det är bedrägeri mot folk som gärna vill ha lite inkomst också.

Jag har inget emot mina gamla arbetsplatser och jag har inte emot att man har sysselsättning eller arbete, vad jag har emot är systemet.

Vad är meningsfull sysselsättning?

Två verksamheter, har samma typ av sysselsättning, men får inte vara på det ena därför att.. Jag hänger inte med i vissa tankar. Sedan ska man värna sociala företag och tydligen det nya är att det ska leda till lönebidrag. Det har jag inte sett på det viset. Framförallt inte de senaste gångerna jag pratat med folk inom just LSS. Till exempel kuratorer m.m.
Det handlar inte om det ena eller det andra. I vissa fall känns det som att folk vill ha en kvar i vissa verksamheter på grund av att kommunen får pengar för att man har en viss insats enligt LSS. I skolan snackar dem hela tiden om just en ”skolpeng” och att den summan är si och så stor på grund av vad den sliter eller behöver pennor, böcker, papper med mera i skolarbetet. Plus att Eleven måste själv införskaffa sig träningskläder till gymnastiken. Idag krävs ibland eleven på en del pengar för vissa utflykter, för att det ”saknas pengar” för att göra den utflykten.

Men i mitt och i andras fall så är det så att meningsfull sysselsättning är att exempel hjälpa andra brukare eller personer som inte har det så lätt i sitt liv på ett eller annat sätt. Jag syftar på olika saker i vad jag tänker på. Att lagen säger ”meningsfull sysselsättning” menas med att man ska kunna växa i det man gör och känna sig behövd. Jag kanske själv inte är 100 % arbetsför. Men jag kanske kan jobba 50 %.

Min syn på meningsfull sysselsättning är att man ska kunna jobba efter sin förmåga. Att du inte förlorar på att inte jobba en eller två dagar, eller kanske till och med flera dagar på en månad. Då tycker jag staten, regionen/landstinget/kommunen ska eller bör rycka in med det som kallas karensdag eller liknande. Denna försäkring ska rycka in för personer som inte är lika starka som många andra.

Meningsfull sysselsättning är exempel på en förening, företag eller en organisation som kan hjälpa en att utvecklas. En meningsfull sysselsättning ska också göra så att personen i fråga kan växa i sitt arbete och även få bättre och bättre uppdrag. En person som har funktionsnedsättningar ska kunna jobba på sina villkor. Även om lagen säger vissa saker, så är det inte alltid på det viset. Jag hade gärna varit på olika platser och jobbat än vad daglig verksamhet föreslår. Men det jag föreslår och försöker bygga en plattform, så blir det tvärstopp.

Då ställer jag frågan: Varför?
Varför måste det vara på det viset? Om det senare KAN leda till lönebidrag via annan form av organisation, så som sociala företag med mera. Allt leder INTE till lönebidrag. Allt leder heller inte till riktiga arbeten. Har själv varit på ett företag och fick varken det ena eller det andra. Men vi gick en ”mellanväg”. Men det är inte bra det heller egentligen. Det finns många i vårt land som har svårt att få jobb. Eller komma ut ur den så kallade ”gråa zonen” som många sitter i.

Vad ska vi göra som sitter i denna gråa zon göra då?
Jo 1: Brukarpåverkan, 2: debattera och 3: samla kunskap och samverka med alla som behöver den form av hjälp vi behöver under den period som gör att man vill ha hjälp medan man arbetar och omvandlar detta till exempel ett lönebidrag eller liknande lön. Många kan inte jobba 100 %, men alla kan göra något. Dock fick jag reda på att det krävs för att man ska få lönebidrag att man klarar av 50 % arbetsför.

Skrev ett tidigare inlägg om just detta, om LSS daglig verksamhet leder till lönebidrag. Jag själv har varit på en arbetsplats i ca 11 år, men har varken fått lönebidrag eller chans till något större, så som anställning. Jag vet att det finns en viss kapacitet för att utföra vissa uppgifter. Men många kan eller blir hindrade till att eventuellt få exempel 25 % och jobba för just det företaget. På grund av regler som inte gynnas. Jag trodde när Alliansen kom till makten, att det skulle bli lättare att fixa jobb. Ändå hamnar ”FAS3” och andra arbetslösa för total meningslösa arbetsuppgifter, så som att sitta kring ett fikabord och snacka om precis vad som helst. När man hör ordet ”meningsfull sysselsättning”, så funderar jag på flera punkter också än dem jag tagit upp. För mig så tycker jag ett visst bidrag ska gå till företaget som tar emot en funktionsnedsatt person eller har svårt med olika saker eller har speciella behov att kunna få en lite mer meningsfull inkomst. Idag lever många med marginal och i många fall även under existensminimum på grund av alla mediciner eller hjälpmedel som kostar.

Jag tycker att många regler som påstås vara i den ”gråa zonen”, bör ordnas på så sätt att alla har rätt till den form av sysselsättning eller anställning som han eller hon önskar. Det är inte bara i Falkenberg vi lever i en sådan gråzon, det finns i hela Sverige.

css.php