Utvecklingsstörning eller funktionsnedsättning?

Utvecklingsstörning eller  funktionsnedsättning eller vad ska vi kalla våra ”brukare” eller personer med speciella behov? Kärt barn har många namn sägs det ju och jag tycker att vi nu både från media, privatpersoner och de som jobbar med just personer med funktionsnedsättningar eller funktionsavvikelser eller vad det nu är. Ordet ”brukare” vill jag också ändra på. Vad  är det vi brukare brukar? Jordbruk? Nä jag vill att vi sätter oss ner och funderar på vad dessa ord egentligen är och vi lever i dag på 2000-talets början och vi har kommit ganska långt med integreringen av funktionsnedsatta personer. Jag lever i och kring personer och kamrater som har just olika funktionsnedsättningar av olika slag.

Allt från Downs Syndrom till ADHD eller andra psykiska besvär. Själv vet jag att jag också har liknande problem inom NPF (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eller funktionshinder).Ett tips är att vi ändrar allt till ordet funktionshinder”. Saker hindrar oss i vardagen för att kunna göra saker i och kring normalt som många andra gör. Även om man har Downs syndrom eller om man har enkla funktionsnedsättningar inom NPF (ADHD Aspergers m.fl.).

Vissa funktionsnedsättningar för vissa personer kan vara fysiska och andra psykiska och vissa är det båda delar. Jag vet att Glada Hudikteatern kallar det för utvecklingsstörda och normalstörda. Men vem fan är störd? Ingen av oss är det. Alla är vi olika och alla får vi vara olika och så får det förbli. Men att sedan lägga ut nedsättande ord på personer som är eller ser annorlunda ut gör mig nästan arg. TV4:s och andra journalister har okunskap kring hur vi ska förhålla oss till personer med funktionsnedsättningar. Jag är mycket glad över hur TV4 och Glada Hudik och ”en annan del av köping” har visat hur många med oss kan leva med just funktionsnedsättningar av olika slag. Det är jag inte alls arg över, utan hur vi förhåller oss till ord och hur vi ska kalla våra funktionsnedsättningar m.m. Det kanske inte är rätt forum, men än en gång vill jag visa er journalister att man måste tänka om och hur man skriver och framför personer som har speciella behov och funktionsproblematik m.m.

Att sedan ledare i olika sammanhang exempel i ”Heja Sverige” säger Utvecklingsstörning också är också en tanke som slår mig lite illa. Men en sak är säker, alla snackar vi om samma sak och vi måste ändra vårt sätt att prata om dessa och att det inte ska låta nedsättande med utvecklingsstörning m.m.

När jag började på Särskolan var det också det där med utvecklingsstörningar. Då var det nytt med LSS-lagen och alla snackade oftast även om man hade ADHD (som också var ganska nytt då) även det för just utvecklingsstörning och dessa ville heller inte hamna i nått ”fack”.

Både journalister och andra som inte jobbar med just funktionsnedsättning har alltid använt fel ordval, fel sätt att tolka om vad vi säger. Hallands Nyheter är inte undantaget och det är skrämmande på hur man vinklar saker och ting.

Jag kan tyvärr inte ger er all fakta, men det är ganska lätt att söka på nätet om dessa saker. Vad andra organisationer säger om just dessa är ganska uppenbart. funktionsnedsättning säger inte FUB och det heter utvecklingsstörning enligt dem själva. Men jag tycker att vi bör ändra begreppet och att se det positivt med just att man har en ”störning” Eller som någon sa: ”Jag har/är i-störd plus”.

Till sist vill jag bara säga en sak, alla snackar vi om samma sak och då vill jag fråga er, varför kan vi bara inte enas om ett eller ett par ord för att det ska underlätta för: vården, brukarorganisationerna, journalister och till alla där ute som inte har en aning om vad saker och ting är när det gäller funktionsnedsättning?
Jag hoppas att ni inser att vi måste enas eller åtminstone inse att vi inte kan ha hundra ord om samma sak vi menar och att det inte ska låta nedsättande och fördummande.

Journalister och NPF

Vad jag förstått är att Många journalister läser inte på om just vissa funktionsnedsättningar eller funktionshinder. Vi kan ta exempel inom ADHD och som bland annat ingår inom NPF. Jag själv är med i olika organisationer om just dessa saker och vi måste berätta mer för journalister och andra om vad ADHD är. ADHD är INTE en sjukdom eller sjukdomstillstånd. Det är ett funktionsnedsättning eller funktionsavvikelse eller också ett tillstånd som man är i. ADHD handlar om bland annat om hyperaktivitet och koncentrationssvårigheter och hur de med ADHD klarar av vardagen på ett bra sätt. Det finns redan forskning på detta och det har inte med just sjukdom eller annat som påstås vara just sjukdom. Även om viss forskning säger att vissa ämnen som florerar i vår vardag, så som olika plaster och avgaser och övrigt i vår miljö kan göra att vi får just ADHD eller andra symtom som påminner något om NPF-diagnoser. Jag vet att forskning pågår kring detta och det tycker jag också är bra.

För mig som lever i kring med folk som har NPF-diagnoser eller andra psykiska besvär, så tänker jag inte på att folk är sjuka eller lever det som sjukdom. TV4 har flera gånger frågat om personen har en sjukdom när det gäller autism och ADHD. Men det är så fel benämning på vad detta är för tillstånd. ADHD eller Aspergers eller andra tillstånd inom NPF är ingen sjukdom. Jag vet att alla inte har kunskap i allt. Men vi som lever i och kring detta med just NPF, måste också meddela medierna om just att det inte är en sjukdom.

Först var det Agneta Sjödin och nu Maria Forsblom som påpekade detta med NPF = Sjukdom. Men jag hoppas att kunskapen ökas genom att man informerar att just dessa tillstånd INTE är en sjukdom.

Ursäkten från TV4

Ursäkten från TV4 enligt mig är nu godtagbar. Men en känga till redaktionen på TV4 är att ni måste ha mer på benen innan ni säger nått om diagnoser eller andra saker. Visst det kan bli fel och det kan också bli så fel att det blir ramaskri om detta. Jag föreslår att ni försöker jobba på ett annat sätt gentemot tidigare när det gäller saker som ni inte förstå sig på. Andra experter, fler som lever med diagnoser av samma sort bör uttala sig osv. Men för mig är det utrett och utagerat när Tilde De Paula ber om ursäkt av det här slaget.

Håll till godo med detta klippet:

Hösten är här

Sitter och tittar ut vid mitt vardagsrumsfönster och ser det gråa i tillvaron. Samtidigt ser jag en tanke växa fram om hur det kommer att bli i framtiden. Inte minst om hur jag vill göra med bloggen och med mina intressen. Visst  jag älskar att fotografera, lyssna på musik och allt annat jag gör på dagarna/kvällarna. Det är inget snack. Men att vilja utvecklas och hjälpa andra att utvecklas är vad jag önskar att göra.

Jag har använt dator sedan jag vet inte exakt när. Började i skolan och sedan i kombination även hemma. Min första Datortidning skaffade jag december 1994. Får tankarna med nostalgi när jag tänker på detta. Att även jag efter en sådan lång erfarenhet av datorer och självlärdhet, så vill jag dela med mig mina kunskaper till andra.

Hösten är här och vintern lika så i andra delar av landet. Jag hoppas på att framtiden ger mig mer kunskap. Jag hoppas också på att det ger mig mer att våga och göra saker i framtiden. Att ta det steget man inte vågar. Jag hoppas att min erfarenhet och kunskap i många ämnen inom det jag har inom det jag kan. Exempel musik, teater, datorkunskap/säkerhet och om grunderna inom NPF (Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) och andra funktionshinder m.m. Men det jag kommer att ”undervisa” är nog mer om musik och datorkunskap. Folkbildning och att leda en cirkel har varit min dröm. Inte minst att jag har varit med i några cirklar i olika samanhang.

Transportstyrelsen ska inte se så fyrkantigt på diagnosern

Alla vi som lever med eller utan diagnoser i vårt samhälle och kör fordon, oavsett vem eller vad det är, så ser jag människan, inte någon diagnos. Att ha fått köra tåg prickfritt och sedan få en diagnos, så menar Transportstyrelsen att han inte är lämpad, bara för att han fått en diagnos. I detta fallet var det en lok-förare. Nu kommer Transportstyrelsen med ett nytt beslut med en som jobbar på tåg och han fick en annan diagnos – ADHD.

Oavsett vilken diagnos man har eller inte har någon diagnos, så är eller KAN man vara icke lämpad att köra ett fordon. Det finns många som har diagnoser, som kör fordon bättre än en ”normal-störd”.

Har skrivit ett par rader på mina kommentarer i olika artiklar på nätet: ”Var det inte så med en person som var lokförare också? Alltså han hade Aspergers och hade kört tåg prickfritt i över 20 år, ändå fick han inte köra. Tack vare Transportstyrelsen. Tycker reglerna är lite väl snåriga….”

och sedan ”Transportstyrelsen är jävla diagnos-ryttare”

Sedan kommenterade jag en annan person i samma artikel, men med ett svar som jag skrev så här:

”Jonas De är det som stör mig hur Transportstyrelsen behandlar diagnoser. Dem ser inte personen, utan diagnosen. Jag arbetar dagligen med detta i en förening som heter Attention. Att INTE diskriminera eller tala om att dessa diagnoser är fara för andra. Vissa har en ouppmärksamhet, men många och då menar jag MÅNGA kan dessa arbetsuppgifter utan problem. Sedan är det så att myndigheter i stort skiter i personen och tittar bara på papper med ordet eller orden ”ADHD”, ASPERGER och AUTISMSPEKTRA. Det stör mig mer än att se människan bakom. Se människan, inte diagnosen!”

Jag blir bara så arg över hur man inte ser människan bakom diagnosen, utan bara diagnoserna.

Att man sedan ger dispens till vissa personer med exempel ADHD eller Aspergers, gör mig än mer arg. Jag säger diskriminering. Transportstyrelsen ska inte se så fyrkantigt på diagnoserna. Det finns värre diagnoser och värre sjukdomar som gör att man inte är lämpad för att köra fordon eller köra yrkestrafik. Jag blir arg och jag blir less på myndigheters fyrkantiga värld.

Fler kommentarer och artikeln hittar ni här:
http://www.metro.se/nyheter/jimmy-fick-adhd-diagnos-far-inte-jobba-kvar/EVHndp!pjLAsEEFC94E6/?fb_comment_id=fbc_273372386164120_884414_273374876163871#f75273fd9d1efc

Sedan finns det en blogg som jag också hänvisar till: http://adhdpappan.vimedbarn.se/blev-precis-nedsparkad/

Skolan sämre status?

En bra skola ska vara bra miljö (städning, luftkonditionering, inget liv och ingen oro med våld och mobbing) En bra skola ska också vara bra lärare och all annan personal. Dessa ska ha bättre status, så som det var förr. Att skära ner på specialpedagoger och all annan personal bara för att spara in pengar är inte bra. Det finns många anledningar till varför vi har dessa problem. Mobbing, utanförskap på grund av invandring och funktionshinder, personal som får jobba skiten ur sig och sedan tappa lusten till sitt arbete, skolsköterskan som får avgå på grund av att man inte har råd och så vidare. Hur man än vrider och vänder på skolan och dess skolpolitik, så behövs det göras mycket.

Jag skiter i PISA-undersökningen i den mening att mycket har inte dem tagit upp. Många med Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar  (NPF), så som ADHD, Aspergers m.m. Sedan är det så att kommunerna, skolmyndigheterna och personal har mer att säga ifrån om att det inte fungerar. Kognitiva hjälpmedel har redan bevisats att det hjälper dem som har svårigheter. Så som dyslexi och ADHD. (Inslag från TV4)

Jag behöver nog inte tala om hur jag tycker skolan har försämrats från 80-talets början/mitten av 80-talet, då jag gick i skolan till slutet av 90-talet, då jag slutade skolan. Allt från klagomål på hemkunskapsfröken om att det ska sparas in, till att maten har blivit sämre och att många som behöver extra hjälp har försvunnit. Jag vet inte hur mycket som fattas med min enorma kritik. Jag vet mycket, men mycket av lite. Jag kan räkna upp hur vissa elever har råkat illa ut bara för dessa besparingar som skett. Jag är så förbannad på kommunernas nedskärningar och inte ser på individen, utan bara kronor och ören. Visst under 90-talets kris vi då hade kan jag förstå, men under 2000-talet fattar jag inte. Förändringar behöver vi, men inte till det sämre. Snarare mer tvärtom.

Idag efter ex antal år, så ser jag via olika medier att skolan har blivit både bättre och sämre på olika slag.

ADHD finns visst!

Jag har läst artikeln och jag anser att personen har totalt fel. Håller med Attention och andra föreningar och organisationer om denna frågan. ADHD är svårt att diagnostisera och en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning är en av de svåraste i gruppen att få någon helhetsbild i begreppet ADHD, eftersom den innehåller många funktionsnedsättningar. ADHD kan förekomma i exempel Autism eller Aspergers syndrom m.fl.

Jag själv som är medlem i olika organisationer vet själv hur det är när folk säger si och så om en viss diagnos. Det visar sig senare att många kritiker som inte har en aning om exempel en viss sjukdom eller ett funktionshinder har en massa tyckande. ADHD, dyslexi m.fl. syns inte att man har, men det kan märkas på dem. När jag exempel blir stressad eller när jag blir okonsentrerad, så märks det på mig att jag har svårt att exempel läsa eller skriva eller göra andra saker. Jag tror det kan vara alla tillmans, men jag anser att vissa har det svårare att tackla och andra inte. Samma sak gäller i allt man gör.

Men att ha en form av NPF är svårt ibland att leva med, men eftersom hjälpmedlen blir allt bättre, så kan man också leva med svårigheterna till möjligheter.

När jag själv ser på det, så finns det många möjligheter och inte svårigheter när man har problem med exempel ADHD.

Länk om den artikel som Aftonbladet med flera skriver om:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18124107.ab

Varför hjälper inte vården oss?

Jag har skrivit en hel del om NPF (Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) Jag har också skrivit en hel del om orättvisor m.m

Men vad jag syftar på denna artikel nedan (från Örnsköldsvik), så är jag djupt upprörd hur man kan kränka dem som har ADHD på detta viset som artikeln utspelar sig på.

Jag blir så arg att jag nästan gråter.

En annan sak är också om Arga Doktorn som sänds på SVT och hur en man inte får sin diagnos och hur mycket han har sökt efter den hjälpen. Till och med Attention var med i detta reportage om just denna händelse. Psykiatrin och övriga vården fungerar så kasst att jag nästan gråter. Jag själv är inte drabbad, men jag lider med dessa personer som inte får rätt hjälp, när den finns och jag blir också djupt berörd. Det kunde varit jag eller en annan närstående. Även om jag känner folk som blivit illa behandlad. Så tänker jag inte ta upp detta här i detta inlägg.

Länkarna till dessa upprörda händelserna finner jag här nedan.

 

Allehanda Örnsköldsvik, om tvång till provtagning för att hon tar Concerta för just sin ADHD:
http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.6360561-kanner-sig-krankt-av-vuxenpsykiatrin

SVT:s Arga Doktorn om just att personen vill ha en ADHD-utredning: http://www.svtplay.se/video/1471629/del-3-av-6

 

Första inlägget om NPF

Vad är då NPF. Jo, NPF står för Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och innefattar den grupp som exempel har ADHD, Aspergers Syndrom, autismspektrumstörning m.fl. Under denna kategori kommer jag bland annat skriva om NPF och villka svårigheter det är att leva med NPF. Jag kommer i kontakt med folk som har NPF och som lever med just många svårigheter kring sin vardag. Jag vet själv hur svårt det är med att leva med vissa problem som kan ställa till det när man exempel har koncentrations-störningar m.m. Det kan vara eko, någon fläkt som surrar när någon pratar, det kan vara precis vad som hellst. Jag märker allt mer att man måste ha tålamod när man umgås med någon som har NPF. Inte minst jag själv som har liknande problem.

I framtiden kommer jag att ha nån form av anknyting till NPF. Kan även blogga/tipsa om appar och annat som kan underlätta för dem som har NPF.

 

Drömmar och teknik och hjälpmedel

Ja jag vet. Bloggen uppdateras inte lika ofta längre. Jag försöker skriva. Har faktiskt några saker jag måste berätta. Håller på med ett bildspel/Föreläsning om teknikens finesser. Hur smartphones kan hjälpa de som är funktionsnedsatta av exempel dyslexi med mera. Alltså NPF. Jag har exempel svårt med att ta min medicin. Där finns ett hjälpmedel om att man bli påmind om att ta sin medicin och så vidare. Även andra saker, så som Minneskarta eller att man bygger upp en struktur på hur det hela hänger ihop. Exempel Jag och min familj. Så skriver jag mitt namn och ringar in det och sedan gör en cirkel på det och fortsätter så att det liknar ett spindelnät i bitmaps-format eller organisations-schema.
Sedan så vill jag hjälpa folk med enkla saker med datorer, stereoapparater m.fl.

En dröm som jag har är ett totalt tekniskt hem. Att styra saker och ting hemma när man inte är hemma. Exempel tända en lampa i fönstret när man åker bort. Eller kollar så att tvättmaskinen går igång innan man kommer hem (förutsatt att man har laddat den och satt på den, så att man bara behöver övervaka den med ett knapptryck på sin smartphone.)

En annan dröm är att ha sina filer i en och samma enhet och som alltid är igång och att jag kan komma åt den enheten vart jag än befinner mig. Disken ska alltid vara hemma och allt ska finnas där, med en backup givetvis. Allt ska man kunna nå på smartphone och allt även på en annan dator. Vart man än somsagt befinner sig i världen.

Tekniken finns och den är dyr, men ingen kan hindra mig att drömma

Uppsala Here i come!

Sitter på Hotellet i Uppsala och tar en liten paus på alla intryck och ska snart ner till lobbyn och ta en dricka. Kanske en liten matbit. Sedan är det nog sängen som gäller och kanske lite musik eller nått. Jag är i Uppsala för NPF-forumet som startar imorgon Torsdag och går fram till Fredag. Det ska bli spännande att se hur detta blir. En bra utbildning och en bra upplevelse som sagt hoppas jag.

 

Överdosering av diagnoser eller vill samhället sätta oss i fack?

Jag förstår inte samhället är så negativ till NPF, eller andra diagnoser. Om man ser på TV, eller lyssnar på radio eller också ser på olika filmer, så kan jag tippa på att det finns nån sångare/sångerska eller skådespelare eller gruppmedlem som exempel har ADHD. Vi kan räkna upp någon artist eller skådespelare som har någon form av NPF.

Jag tycker att alla i samhället har fått en överdosering av diagnoser. Du har en personlighet, du har vissa kriterier som gör att du funkar på ett sätt. Du har kanske en diagnos. Men det skrivs en hel del om hur man ”måste” vara för att få just den diagnosen.

Men sedan så finns det en annan fundering i det hela. Varför måste samhället sätta oss i fack? Visst man har sin problematik och så. Det är inte det som jag kritiserar, det jag kritiserar är att samhället beter sig som en barnunge som inte har någon vetskap om hur eller vad en diagnos ska utformas på pappret. Vi kan ta exempel stress som är ett enormt problem även för de som inte har NPF.

De som har NPF kanske stressen är tio gånger värre än om en normal människa utsätts av en viss stress. Det är bara en del i det hela.

Att någon går till läkaren för bruten arm eller problem med annan åkomma än exempel ADHD eller nån annan åkomma inom NPF, så brukar läkaren koncentrera sig på NPF-problemet INTE den brutna armen eller den andra åkomman som man har problem med just nu eller just då man är hos läkaren.
Eller om man har någon med sig, så pratar man inte med patienten, utan man pratar med den som följer med personen i fråga.

Något är snett i samhället. Är det så att samhället vill solla bort folk och sätta dessa i olika fack? Det enda som dessa vill som har en NPF-diagnos är att de vill ha hjälpmedel. Exempel talsyntet för de som har dyslexi. Eller annan hjälp för andra åkommor. Samma sak att du behöver kryckor för ditt brutna ben, samma sak behöver du hjälpmedel när du har andra problem.

Att bli diskriminerad i samhället är vanligt. Vad gör du?

 

css.php