Har funderat kring detta med regler och att man inte kan se utanför boxen och att det hela tiden ska vara på ett visst sätt. Att man inte har valfriheten för att regler sätter stopp. Vi måste påverka alla som hela tiden sätter fel sorts regler. Visst vi måste ha regler det är jag inte emot, men jag är emot regler som sätter käppar i hjulet för en som vill utvecklas. Utvecklingen stannar upp på grund av regler i många fall. Jag känner många som har just detta problemet och vi måste jobba flera procent mer bara för att det sitter folk som fattar felaktiga beslut. Vad får man för det i kronor? Inte ett skit! Visst vi snackar om personer som oftast hamnar mellan stolarna och kanske är en väldigt liten grupp. Men det är sorgligt att man ska behöva tjata sig om sina rättigheter. Då reglerna sätter ”stopp”. Frågan som jag ställer mig nu är: VARFÖR?
regler
Kan ett vårdföretag hindra en i ens utveckling?
Jag har ställt en fråga: Kan ett ”vårdföretag” Eller ett företag som har hand om funktionshindrade på en daglig verksamhet enligt LSS hindra en person som vill utvecklas och arbeta med det personen vill. Enligt regler och lagar kan jag inte förstå detta och vad jag förstår så ska det även vara något som kallas för ”meningsfull sysselsättning”. Frågan jag ställde till flera personer svarar nej på den frågan. Dock finns det tydligen överenskommelse kring saker och ting som är i ”gråzonen”. Jag har reagerat på vissa personer att det INTE finns ”gråzoner” eller liknande. Jag har också funderat på kommentaren av en viss person: ”Det ska eller måste leda till lönebidrag i framtiden”. Frågan är bara för mig, står det så i LSS-lagen?
Vad jag förstår så står det inte så. Sedan har man hört att Socialtjänstlagen och LSS är liknande lagar och är en ram och rättighetslag (LSS = Rättighetslag).
Att ha en viss fråga och en viss arbete som man VET att det kan leda till exempel form av lönebidrag eller likande löne-anställning. Så får man tydligen inte gå utanför ramverket enligt regler. Min fråga är då till folk som förstå sig på reglerna, hur ska man då kunna utvecklas? Samma sak gäller frågor kring hur man ska kunna plugga och ändå ha inkomst. Så som Sjukersättning. Det är flera frågor i samma fråga som man måste jobba för och emot. Jag förstår inte hur systemet är direkt uppbyggt. Samtidigt säger man att man ska ha meningsfull sysselsättning. Hur går detta ihop?`
En stor önskan är att omvandla ”habbersättnigen” på 37 kr/dag till en form av lönebidrag eller liknande. Jag menar att det låter konstigt att folk ska behöva slita på exempel vissa grupper av sin kapacitet och BARA få exempel 37 kr. Varför inte höja den summan till det högre och med råge? Lönebidrag eller liknande hade varit det bästa. Just nu är det en form av förvaring och en form av placering. Det finns personer i min omgivning som klarar av kanske 10 % och andra kanske klarar av 60 % av att jobba på ett företag. Vissa vill jobba 100 % och andra vill hellre jobba ännu mer än dessa 100 %. Jo jag förstår folk att det är krångligt. Men den största frågan av dem alla. Kan ett enskilt företag som har tjänsten att placera daglig verksamhet hindra personer att utvecklas till det bättre? Mitt svar kan tyckas vara tydligt nog med ett rungande NEJ! Men så är det tydligen inte.
Jag har funderat mycket på denna frågan under några veckors tid.
Själv är jag på en arbetsplats där jag gör samma saker som på en annan arbetsplats. Men på den andra arbetsplatsen vet jag att jag har mer resurser än den jag befinner mig nu på. Inget ont om den arbetsplatsen som jag är på nu, utan det handlar bara om resurser.
Jag har skrivit tidigare om detta i min blogg och jag tycker det är helt orättvist om hur man kan behandla folk på detta viset och påstår saker som inte stämmer. Det känns så i alla fall.
Min fråga är: Är det någon som har fått lönebidrag tack vare att de befinner sig på en daglig verksamhetsgrupp? Mitt svar kan vara tydligt nog. Nej vad jag vet.
Sverige har ett sjukt system!
Jag har funderat kring hur låst man egentligen är när man har sjukersättning och eventuelt LSS. Ska här nu räkna upp ett par punkter som vissa personer hamnar i kläm för konstiga regler.
1: Man får inte studera när man har sjukpension/sjukersättning eller aktivitetsersättning
2: Man får inte arbeta på dem arbetsplatser där man vill när man har LSS. Åtminstånde inte i Falkenberg.
3: Antingen stannar man i utvecklingen eller så går man bakåt eller i väldigt sälsynta fall även går väldigt små steg frammåt.
4: Vissa företag bör ta större ansvar för dem som jobbar i eller med funktionsnedsatta personer. Tro mig, även om personen gjort 1 timmes arbete per dag, så växer personen och då vill man komma tillbaka.
Jag har märkt att vissa personer blir låsta av stelbenta regler i vårt samhälle. Om man där med ska plugga exempel, så borde det finnas lite smidigare regler än att ”antingen eller….”. Nä vissa behöver få en andra chans och komma lättare ifrån detta träsk som det blir. Att möjligheten finns för andra arbetsuppgifter och att personen kan växa i dessa och ändå inte arbeta med dessa på grund av regler som inte ens finns. Meningsfull sysselsättning står det i LSS-lagen. Men vad är då en meingsfull sysselsättning. Utnyttjande och förvaring är vad jag kallar det. Om det finns 200 brukare som är inskrivna i LSS daglig verksamhet, så kan jag lova att ca 30-60 % är väl arbetsförda med stöd. Det vill säga att arbeta med riktig lön och med hjälp av olika instanser om personen inte kan jobba. Forskning visar på att de som jobbar 1 timme/dag efter en tid även jobbar över 50 %. Visst det kanske inte är 100 %, men det är 100 % av personens kapacitet.
Alla som både lider av psykisk olhälsa och andra funktionshinder växer om dem får komma ut på arbetsplatsen och känna sig behövd. I många sociala företag så finns det en viss nisch att hjälpa funktionsnedsatta personer av ett eller annat skäl inte kan arbeta exempel 7-16.
Om man vill studera eller göra något annat, så är det hela tiden upp till att man hela tiden hamnar mellan stolarna. Ta till exempel om det med att man inte får arbeta på vilken arbetsplats som helst. Enligt deras ”regler”. Det ska vara enligt vår verksamhet osv. Nä om det hade varit enligt deras verksamhet, så hade det nog bara varit på deras dagcenter-grupper och annat. Vissa kommer aldrig ut ur LSS-träsket. Då de inte får studera eller arbeta på dem platser som man själv vill för att växa i sin kunskap och självkänsla och självförtroende. Det blir svårt att utvecklas vidare om man bara står och trampar vatten.
Företagen bör ta mer ansvar kring att ta emot funktionshindrade i arbete. Det finns företag som gör allt och helt rätt. IKEA och ICA exempel. De försöker anställa folk som har exempel Down syndrom exempel och det låter helt underbart. Men då ska man ha LÖN och inte någon form av ersättning, så som vissa eller många kommuner ger. Exempel en så kallad ”habbiliteringsersättning” eller ”habben” i folkmun. Då ska det vara en skärlig inkomst för personen. Inte en usel inkomst bara för att chefen ser funktionshindret. Utan en sådan lön som går att leva av. Visst personen jobbar 100 % av sin förmåga, men kanske jobbar i själva verket 10 % i hastighet, men ändå kanske jobbar 4-5 timmar/dag.
Vissa kanske jobbar 25 % av sin förmåga och då är det 25 % av sin kapacitet. Vissa kanske har längre startstecka för arbetet, andra inte. Jag har sett olika former av just arbete, lön och ersättningar. Ja jag tycker det är helt konstigt. Vi får göra vissa saker, men inte andra när man har ersättningar. Man bromsas och man stannar i sin utveckling.
Meningsfull sysselsättning ska också innefatta inkomst. Men idag på många kommuner så ges inte ens en sådan. Min tanke är:
Du som är politiker, tjänsteman eller en vanlig anställd. Hur hade det kännts att jobba utan ersättning/lön? Visst vi får pension eller sjukersättning i botten. Men ändå. Tänk dig att du vanligt vis kanske tjänar 20 000 kr/månaden. Men helt plötsligt halverar summan till 10 000 kr/månaden. Eller kanske ännu lägre. Vi som lever med LSS daglig verskamhet har inte det så fet inkomst.
Jag tycker att detta borde ändras. Visst jag snackar inte om miljon-löner till var och en. Utan jag snackar om att grundinkomsten (sjukersättningar och pensioner) bör höjas avsevärt för dem som har Daglig verksamhet enligt LSS. Inte som en skattefri inkomst som hallas för ”habb”, utan en ”riktig” lön. Hur den formas och hur den ska ”lanseras” eller hur man gör, vet jag faktiskt inte. Men en sak är säker. När man har sjukersättning, så blir det svårt med lån och att man är låst vid just sin inkomst.
Jag hade gärna arbetat på en stressfri arbetsplats, en plats där man kan ta det i sin takt och utföra arbeten som man själv måste eller vill göra.
Idag är det en stor hets att få fram den varan att man ska tjäna pengar innan ens varan är skickad till kund.
Att få eller ha en inkomst som baseras på det index som var från början (med en standard-lön), så är det inte med sjukersättningar och pensioner. Ser varje dag för ålderspensioner att de lever väldigt knapert. Samma sak gäller alla som har en form av ersättning från Försäkringskassan.
Självklart är den bra att ha när man inte kan jobba, sjuk osv. Alla har sina begränsningar som är eller har en sjukdom eller ett funktionsnedsättning som gör att man inte kan jobba. Då är det ett bra sätt.
Jag tycker dock att systemet oavsett LSS, Försäkringskassan och kommun och region bör ändras till det bättre. När vi gör det och hur vi gör det vet jag inte. Att det ska ske är ett måste dock. Att utnyttja en funktionsnedsatt person på ett intergrerat dagcenterplats på ett företag är helt horribelt. Företaget i fråga blir överlycklig när brukaren gör arbetsuppgifte inte ens deras anställda gör och de kan syssla med sådant som att skapa nått som ger inkomst till företaget. Brukaren i många fall får inte ett öre i inkomst från företaget.
Hur sjukt låter inte det?
Det är därför det finns andra intresenter, så som kooperativa företag, så som sociala företag. Fungerar som ett vanligt företag, men dem anställer bara folk som har någon form av funktionsnedsättningar.
Vissa kanske klarar av att jobba 1 timme/dag. Andra kanske klarar av mer. Därför menar jag på att LSS daglig verksamhet bör göra en kombination av Socialt företag och LSS med riktig lön. Men tydligen går inte det.
Jag har funderat mycket i dessa banor länge. Utnyttjande av funktionsnedsatta personer som jobbar på olika arbetsplatser eller att dagcentergrupper får arbete av multinationella företag tjänar pengar på svaga och funktionsnedsatta personer är inte alls bra. Det är bedrägeri mot folk som gärna vill ha lite inkomst också.
Jag har inget emot mina gamla arbetsplatser och jag har inte emot att man har sysselsättning eller arbete, vad jag har emot är systemet.
Vi snackar om integration men fungerar inte i verkligheten
Vi pratar om att integrera funktionshindrade och invandrare i arbetsplatserna. Dock så fungerar inte det i praktiken i många fall.
Jag har varit på minst 2-3 föreningar och jobbat med dessa och sedan har man fått sin så kallade ”habbersättning” och ”jobbat på som vanligt.
Tydligen sker det nya ”regler” i den ”gråa zonen” som någon utryckte sig. Det finns inga gråa zoner enligt andra. Men vad är vad osv? Regler är ibland stelbenta. Jag har tidigare skrivit om LSS och om Sociala företag. Jag gjorde ett exempel till en mycket kär person i min omgivning.
På pappret står det att jag är på Företag A, får försäkringar m.m. enligt företag A, men är på företag B alternativ lokal B. Lånar deras resurser för mitt arbete. Men enligt det som står på pappret så är min chef på företag A. Men personen är flexibel och är på företag B, då projektet förekommer där och att alla resurser är där också. När jag försökt förklara detta till mina närmsta vänner och bekanta och till en mycket kär släkting, så är det solklart. Men inte enligt vissa personer inom LSS.
Det här problemet är inte bara för mig, utan för även andra. Om dessa regler är tillämpade enbart för den ”gråa zonen” eller de som ”hamnat mellan stolarna” är det helt sjukt dåligt hur detta system fungerar. Jag har haft insatser för daglig verksamhet i över 15 år och arbetat både på föreningar och andra företag och organisationer genom LSS daglig verksamhet. Det har inte varit några som helst problem i och med detta, ändå så får jag kritik om att: ”Vi kan inte göra på detta viset, då det ska relatera till lönebidrag och då är det små och stora företag som gäller”. Då gäller inte Sociala företag eller andra föreningar.
Jag har funderat mycket kring den meningen som jag fått. Hur ska man då kunna integreras ut i samhället med funktionsnedsättningar?
Hur kan man påstå att sociala företag inte ger någon form av anställning i framtiden?
Hur vet man allt detta? Forskning eller bara okunskap?
Jag är riktigt upprörd över hur reglerna eller om det finns regler för huvudtaget tillämpas. Hur ska då det fungera med just integration när de är så stelbenta kring regler och inte ”gå utanför boxen”. Därför skriver jag detta inlägg som jag skrivit tidigare om just hur vissa konstiga ”lagar och regler” ser ut. ”ska leda till….”, ”måste vara inom vår verksamhet….” osv. Det är helt sjukt hur man kan påstå saker som inte är korrekt.
Reflexer är ett måste i vintermörkret
Det är så att jag inte alls är glad nu under vintermörkret. Det borde finnas en lag om reflexer och reflexvästar. Själv när jag kör moped exempel, så använder jag i regel en sådan. Då jag vill synas. Att inte synas i trafiken är inte alls bra vid mörker. Att man dessutom är mörkt klädd är inte heller bra. Man ser inte ett smack.
Nått som jag tycker man ska ha ofta på sig är reflexer och åter reflexer och köpa nytt varje år. Det är bättre att man har för mycket av reflexerna än för få. Då man syns väldigt lite, så anser jag att vinterkläder borde byggs in med lite reflexer m.m. En annan sak som alla borde tänka på också när man är ute i trafiken är att man inte är den bästa föraren, eller den bästa människan.
Att man ser sämre i mörker och exempel dimma kan alla komma överens om, men att besluta om reflexer och andra hjälpmedel i trafiken är svårt för många att inse att det behövs. Samtidigt så ser folk skillnaden mellan reflex och inte reflex.
Jag har märkt skillnaden och även om jag inte är en van förare eller passagerare och tittar ut så mycket i mörkret, så ser jag ändå att man knappt ser personen om man inte använder reflexer.
Foto: Från Sveriges Radio P4
Regeländringar kring insamling av gosedjur
Lite nya regler inför min samling:
1: hårda dockor
2: batteridrivna
2: Mjuka tofflor ser ut som mjukisdjur m.fl.
Dessa saker ovan vill jag helst att ni inte skickar till mig, då tanken med gosedjur inte innefattar sådana här saker.
Dockor är enligt mig en leksak och visst jag är tacksam för dessa också, men tillhör inte i min samling.
Varför inte batteri-drivna? Dels för att det finns många barn som inte gillar när saker och ting låter, lyser eller flashar med lampr m.m. Dels ska det vara en trygghet och att man inte ska slå sig på ett gosedjur på det sättet.
Har fått in goa mjukistofflor, men dessa undanbedes med vänligt men bestämt också. Då jag inte tar emot kläder, tofflor, eller andra ting som kan tydas med kläder..
Förlåt att jag låter kräsen, men det blir för mig som privatperson väldigt svårt att ta hand om alla saker.
Jag vill understryka att jag är mycket glad över att få all denna respons.
OBS! Detta gäller både nya som gamla gosedjur.
Tack!
Med vänlig hälsning
Christer Eklund
Gosedjuret
