En historia kring hur jag hittade skiva med Delbert McClinton

Jag gick kring en CD-butik som heter Malmö Skivhandel (samma byggnad/butik som Malmös bokhandel i närheten av Treanglen i Malmö).
Jag tittade på skivor och är oftast så dum att jag mer tittar på skivomslaget än att lyssna och sedan bedömma innehållet än skivorna. Men denna gången struntade jag i vad som var vad. Helt plötsligt när jag går där och tittar och hittar en skiva med Anna-Lena Winters ”första” platta. Så spelas en låt med Delbert McClinton i högtalarsystemet. Det tar en stund innan nästa låt spelas och helt plötsligt, så går jag fram och frågar vem det är som sjunger. De visar fram skivan och säger just Delbert McClinton. Wow tänker jag. Nu har jag hittat ”ny” musik till min skivsamling. Country är en av de mest underskattade eller överskattade musikstilarna som finns i USA. Antingen påminner det mycket om dansband, eller så är det för mycket patriotism eller också väldigt enformigt. Samma sak gäller när det är dansband. Men då får man väl ta bort ordet ”patriotism” i dansband..

Men just när jag kommer fram och ska köpa skivan. Då fick de stoppa CD-spelaren och ta ut skivan och då visade det sig att det var den sista skivan de hade i butiken. Tur som tok hade jag. Jag kom dit någon dag senare och hittade en annan artist som heter Dave Kelly band. En av dessa låtar har jag hört i ”techno-version”. ”Hey baby”. Dock är den tydlige äldre än så. Jerry Lee Lewis har gjort en version av den också med samma/likvärdig melodi.

Jag köpte den plattan direkt. Det fanns andra ”hits” som inte jag har hört med honom alls. Men som jag kände igen efter några lyssningar. Dock hade jag hört dessa med andra artister på radion. Att exempel upptäcka musik på detta sättet gör än mycket uppspelt. Jag kan gå igång på en låt och sedan är jag ”fast” med att köpa mer musik. Men ekonomin sätter dock stopp.

Att vara kring ett ”mecka” av musik som man tycker om gör än mer lyrisk av glädje och andra känslor. Som på påskafton, så spelade min mammas kille upp en artist som jag kände igen, men jag kom då inte på vem det var just då. Då säger han -Peter Gabriel. Jasså. Då får man väl köpa en sådan ”gratest hits” med honom också då tänkte jag. Det finns mycket att välja mellan.

Artister har svårt att få ut sin musik

Jag anser delvis att många artister har svårt att få ut sin musik, dels beror det på konkurrensen är hård, idag kan man inte mäta 60 och 70-talets musikförsäljning med dagens. Det är många skivbolag som gör detta och idag skyller dem på nedladdningssajter, som ungdommar idag laddar ner musik från eller fildelning. Men jag menar på att det finns många saker som detta också har med att göra. Det finns fler ”kanaler”, TV är en, radio en annan och så har vi internet och förr var det så att det gällde bara TV Framförallt på 80 och 90-talet, då MTV hade sina glansdagar. Idag vill publiken lyssna på musik på ett helt annat sätt. Via Youtube, MySpace eller varför inte via sin egen MP3-spelare? Då vill de ladda ner musiken och sedan eventuellt ta en joggingrunda och lyssna på sin musik som de gillar.

ABBA-musiken har en blandning av deras promotionfilmer som de gjorde på 70-talet. Visseligen var bland annat Beatles först med promotionvideors eller musikvideos som det sedan kommer att kallas. Men en sak är säker: ABBA:s musik med Björn och Benny och Stikkan Anderson i spetsen av skivandet av deras musik är stort. Jag gillar mycket av ABBA:s musik som dessa tre herrar skrivit.

Att sedan ha tittat på ”Mamma mia” i London var en upplevelse. Dock var musiken gjord före jag föddes och där efter. Kanske någon låt plirade de på då samma jag föddes? Men en sak är säker, även om dessa låtar gjordes på 70 och 80-talet, så är den musiken tidslös. Alltså den kommer om och om och om igen.

Just i skrivande stund läser jag boken ”ABBA – The story – Berättelsen om supergruppen” av Carl Magnus Palm. Där jag läser om just ABBA och dess historia.
/Christer Eklund

css.php