Nu kanske det blir att jag kommer får ”utskällning” eller nått för att jag lägger ut denna text. Men i stora hela menar jag inte bara jag eller mig själv, utan många personer i detta avlånga land som gärna vill ha ett arbete och sitter fast i exempel olika former av ”lagar” och ”regler”.
Arbetssituationer är ett elände om vart man ska börja och nysta i. Vad leder egentligen till riktigt arbete? Vad är det som INTE leder till ett arbete. Själv har jag varit på ett företag i över 11 år och i vissa fall trodde jag att jag kunde få en form av anställning. Dock så tycker jag det är konstigt att vissa påstår att daglig verksamhet i grupp leder till lönebidragsanställning eller något liknande. Jag har mer eller mindre orkat att jobba ideellt hela mitt liv. Jag har arbetat enligt daglig verksamhet på både olika föreningar och företag genom åren. Det har inte lett till lönebidrag under de år jag tillhört LSS. Min fråga är: Försöker den så kallade dagliga verksamheten enligt LSS ”hålla oss i järngrepp och inte få utvecklas? Just nu är det många med mig som antingen stannar i sin utveckling eller går bakåt i sin utveckling. Visst, jag kan låta krast, men själv är jag orolig för att personen i fråga ska mista inkomst för att byta från det ena till det andra. Sedan ser jag på det nu i och med att sociala företag växer som svampar, att där kan finnas en väg in från att man gått på Särskola tidigare. Alla som anställs på många sociala företag har funktionsnedsättningar eller andra problem och som jobbar i sin takt.
Vad är det som är problemet? Konkurens mellan daglig verksamhet och sociala företag?
Jag kan hålla med om att sociala företag är nytt sätt och tänka och det är också ett mycket bra sätt och tänka på, då både regering och riksdag säger att man ska ha ett arbete.
Sedan fick jag frågan om vad som är ett ”riktigt arbete”. Ja, men vad är riktigt arbete i dagens Sverige?
Idag så finns det FAS3-platser för att företaget ska BARA tjäna pengar på dessa. Då har man sett konstiga saker, så som ett ”vuxendagis” och så vidare. Men att påstå att sociala företag är sådana som BARA tar in FAS3:are, det stämmer inte. På ett företag känner jag till att det är 12 anställda + 1 eller 2 som är FAS3:are och 1 som tillhör daglig verksamhet enl. LSS.
Vad är det då som påstår att Sociala företag inte är ett riktigt arbete? För mig är det totalt fel och det är helt galet fel. Alla som jobbar i någon form av arbete och som känner sig utanför vet om att det kallas idag delvis för sysselsättning. Men de som är anställda på sociala företag är faktiskt anställda och har kanske en form av pension eller annan ersättning och har kanske arbete för 50 %. En sa till mig att det är ett jävla ”hopkok” hur det är med olika bidrag och löner m.m. Då menar denna personen att man inte är riktigt anställd.
Jag må tycka en del, men jag har fått fakta kring om vad sociala företag är för något. Det är och fungerar som ett vanligt företag, skillnaden är att ALLA får säga sin sak och att alla äger sin rätt på företaget. Alltså en form av kooperativt företag, då får alla får säga sitt. Alla har också rätt till att jobba i sin egen takt. Så det är ett ”tredje steg” som någon sa. Oftast är det bra för dem som vill, men ha det lite svårt med sin hälsa och funktionsnedsättningar.
Många påstår också som jag skrev att dem bara tar in ”FAS3:are”, men så är det inte. Även om vissa företag ”lever” på detta sätt så gör inte ALLA sociala företag detta.
Att påstå saker om att Sociala företag inte leder till anställning ger mig kalla kårar om vad denna person har för kunskap. Kunskap är makt och den makten måste vi som har den kunskapen besitta och förmedla alla som vill och kan ta till sig. Jag säger bara om man inte vet, ta reda på det då. Jag har funderat kring om mina kvalitéer och visst jag kan nog i framtiden ha ett riktigt jobb utan form av olika hjälpmedel, då dem på sociala företagen kan hjälpa en, vad det är och vad det är och när det ska ske, får framtiden utvisa. Jag lovar inget, men när man sitter på en kunskap som bara växer och växer, så är det bara det att man får oftast ett ”stopp” i utvecklingen som jag skrev tidigare i detta inlägg.
Vissa har bara möjligt het att arbeta exempel 1 timme om dagen. Det får personen mycket gärna göra och även får chans till utökad tid. När man diskuterade arbetsfrågan inom Alliansen, så tyckte jag mycket idéer var bra. Framförallt när det gäller att dem som har varit eller är sjuka, kan möjligt få arbetsträna genom exempel sociala företag. Varför är många så negativa kring detta?
Jag hoppas att det någon gång i framtiden förbli att folk inser att man kan få hjälp från helt annat håll än just daglig verksamhet och kanske få habbersättning för 37:-.
Den så kallade ”gråzonen”, finns inte enligt mig. Antingen så är man eller så är man inte.
