socialt företag Archives

Jag har funderat kring hur låst man egentligen är när man har sjukersättning och eventuelt LSS. Ska här nu räkna upp ett par punkter som vissa personer hamnar i kläm för konstiga regler.

1: Man får inte studera när man har sjukpension/sjukersättning eller aktivitetsersättning
2: Man får inte arbeta på dem arbetsplatser där man vill när man har LSS. Åtminstånde inte i Falkenberg.
3: Antingen stannar man i utvecklingen eller så går man bakåt eller i väldigt sälsynta fall även går väldigt små steg frammåt.
4: Vissa företag bör ta större ansvar för dem som jobbar i eller med funktionsnedsatta personer. Tro mig, även om personen gjort 1 timmes arbete per dag, så växer personen och då vill man komma tillbaka.

Jag har märkt att vissa personer blir låsta av stelbenta regler i vårt samhälle. Om man där med ska plugga exempel, så borde det finnas lite smidigare regler än att ”antingen eller….”. Nä vissa behöver få en andra chans och komma lättare ifrån detta träsk som det blir. Att möjligheten finns för andra arbetsuppgifter och att personen kan växa i dessa och ändå inte arbeta med dessa på grund av regler som inte ens finns. Meningsfull sysselsättning står det i LSS-lagen. Men vad är då en meingsfull sysselsättning. Utnyttjande och förvaring är vad jag kallar det. Om det finns 200 brukare som är inskrivna i LSS daglig verksamhet, så kan jag lova att ca 30-60 % är väl arbetsförda med stöd. Det vill säga att arbeta med riktig lön och med hjälp av olika instanser om personen inte kan jobba. Forskning visar på att de som jobbar 1 timme/dag efter en tid även jobbar över 50 %. Visst det kanske inte är 100 %, men det är 100 % av personens kapacitet.

Alla som både lider av psykisk olhälsa och andra funktionshinder växer om dem får komma ut på arbetsplatsen och känna sig behövd. I många sociala företag så finns det en viss nisch att hjälpa funktionsnedsatta personer av ett eller annat skäl inte kan arbeta exempel 7-16.

Om man vill studera eller göra något annat, så är det hela tiden upp till att man hela tiden hamnar mellan stolarna. Ta till exempel om det med att man inte får arbeta på vilken arbetsplats som helst. Enligt deras ”regler”. Det ska vara enligt vår verksamhet osv. Nä om det hade varit enligt deras verksamhet, så hade det nog bara varit på deras dagcenter-grupper och annat. Vissa kommer aldrig ut ur LSS-träsket. Då de inte får studera eller arbeta på dem platser som man själv vill för att växa i sin kunskap och självkänsla och självförtroende. Det blir svårt att utvecklas vidare om man bara står och trampar vatten.

Företagen bör ta mer ansvar kring att ta emot funktionshindrade i arbete. Det finns företag som gör allt och helt rätt. IKEA och ICA exempel. De försöker anställa folk som har exempel Down syndrom exempel och det låter helt underbart. Men då ska man ha LÖN och inte någon form av ersättning, så som vissa eller många kommuner ger. Exempel en så kallad ”habbiliteringsersättning” eller ”habben” i folkmun. Då ska det vara en skärlig inkomst för personen. Inte en usel inkomst bara för att chefen ser funktionshindret. Utan en sådan lön som går att leva av. Visst personen jobbar 100 % av sin förmåga, men kanske jobbar i själva verket 10 % i hastighet, men ändå kanske jobbar 4-5 timmar/dag.

Vissa kanske jobbar 25 % av sin förmåga och då är det 25 % av sin kapacitet. Vissa kanske har längre startstecka för arbetet, andra inte. Jag har sett olika former av just arbete, lön och ersättningar. Ja jag tycker det är helt konstigt. Vi får göra vissa saker, men inte andra när man har ersättningar. Man bromsas och man stannar i sin utveckling.

Meningsfull sysselsättning ska också innefatta inkomst. Men idag på många kommuner så ges inte ens en sådan. Min tanke är:
Du som är politiker, tjänsteman eller en vanlig anställd. Hur hade det kännts att jobba utan ersättning/lön? Visst vi får pension eller sjukersättning i botten. Men ändå. Tänk dig att du vanligt vis kanske tjänar 20 000 kr/månaden. Men helt plötsligt halverar summan till 10 000 kr/månaden. Eller kanske ännu lägre. Vi som lever med LSS daglig verskamhet har inte det så fet inkomst.

Jag tycker att detta borde ändras. Visst jag snackar inte om miljon-löner till var och en. Utan jag snackar om att grundinkomsten (sjukersättningar och pensioner) bör höjas avsevärt för dem som har Daglig verksamhet enligt LSS. Inte som en skattefri inkomst som hallas för ”habb”, utan en ”riktig” lön. Hur den formas och hur den ska ”lanseras” eller hur man gör, vet jag faktiskt inte. Men en sak är säker. När man har sjukersättning, så blir det svårt med lån och att man är låst vid just sin inkomst.

Jag hade gärna arbetat på en stressfri arbetsplats, en plats där man kan ta det i sin takt och utföra arbeten som man själv måste eller vill göra.

Idag är det en stor hets att få fram den varan att man ska tjäna pengar innan ens varan är skickad till kund.

Att få eller ha en inkomst som baseras på det index som var från början (med en standard-lön), så är det inte med sjukersättningar och pensioner. Ser varje dag för ålderspensioner att de lever väldigt knapert. Samma sak gäller alla som har en form av ersättning från Försäkringskassan.

Självklart är den bra att ha när man inte kan jobba, sjuk osv. Alla har sina begränsningar som är eller har en sjukdom eller ett funktionsnedsättning som gör att man inte kan jobba. Då är det ett bra sätt.

Jag tycker dock att systemet oavsett LSS, Försäkringskassan och kommun och region bör ändras till det bättre. När vi gör det och hur vi gör det vet jag inte. Att det ska ske är ett måste dock. Att utnyttja en funktionsnedsatt person på ett intergrerat dagcenterplats på ett företag är helt horribelt. Företaget i fråga blir överlycklig när brukaren gör arbetsuppgifte inte ens deras anställda gör och de kan syssla med sådant som att skapa nått som ger inkomst till företaget. Brukaren i många fall får inte ett öre i inkomst från företaget.

Hur sjukt låter inte det?

Det är därför det finns andra intresenter, så som kooperativa företag, så som sociala företag. Fungerar som ett vanligt företag, men dem anställer bara folk som har någon form av funktionsnedsättningar.

Vissa kanske klarar av att jobba 1 timme/dag. Andra kanske klarar av mer. Därför menar jag på att LSS daglig verksamhet bör göra en kombination av Socialt företag och LSS med riktig lön. Men tydligen går inte det.

Jag har funderat mycket i dessa banor länge. Utnyttjande av funktionsnedsatta personer som jobbar på olika arbetsplatser eller att dagcentergrupper får arbete av multinationella företag tjänar pengar på svaga och funktionsnedsatta personer är inte alls bra. Det är bedrägeri mot folk som gärna vill ha lite inkomst också.

Jag har inget emot mina gamla arbetsplatser och jag har inte emot att man har sysselsättning eller arbete, vad jag har emot är systemet.

Nu kanske det blir att jag kommer får ”utskällning” eller nått för att jag lägger ut denna text. Men i stora hela menar jag inte bara jag eller mig själv, utan många personer i detta avlånga land som gärna vill ha ett arbete och sitter fast i exempel olika former av ”lagar” och ”regler”.

Arbetssituationer är ett elände om vart man ska börja och nysta i. Vad leder egentligen till riktigt arbete? Vad är det som INTE leder till ett arbete. Själv har jag varit på ett företag i över 11 år och i vissa fall trodde jag att jag kunde få en form av anställning. Dock så tycker jag det är konstigt att vissa påstår att daglig verksamhet i grupp leder till lönebidragsanställning eller något liknande. Jag har mer eller mindre orkat att jobba ideellt hela mitt liv. Jag har arbetat enligt daglig verksamhet på både olika föreningar och företag genom åren. Det har inte lett till lönebidrag under de år jag tillhört LSS. Min fråga är: Försöker den så kallade dagliga verksamheten enligt LSS ”hålla oss i järngrepp och inte få utvecklas? Just nu är det många med mig som antingen stannar i sin utveckling eller går bakåt i sin utveckling. Visst, jag kan låta krast, men själv är jag orolig för att personen i fråga ska mista inkomst för att byta från det ena till det andra. Sedan ser jag på det nu i och med att sociala företag växer som svampar, att där kan finnas en väg in från att man gått på Särskola tidigare. Alla som anställs på många sociala företag har funktionsnedsättningar eller andra problem och som jobbar i sin takt.

Vad är det som är problemet? Konkurens mellan daglig verksamhet och sociala företag?

Jag kan hålla med om att sociala företag är nytt sätt och tänka och det är också ett mycket bra sätt och tänka på, då både regering och riksdag säger att man ska ha ett arbete.

Sedan fick jag frågan om vad som är ett ”riktigt arbete”. Ja, men vad är riktigt arbete i dagens Sverige?

Idag så finns det FAS3-platser för att företaget ska BARA tjäna pengar på dessa. Då har man sett konstiga saker, så som ett ”vuxendagis” och så vidare. Men att påstå att sociala företag är sådana som BARA tar in FAS3:are, det stämmer inte. På ett företag känner jag till att det är 12 anställda + 1 eller 2 som är FAS3:are och 1 som tillhör daglig verksamhet enl. LSS.

Vad är det då som påstår att Sociala företag inte är ett riktigt arbete? För mig är det totalt fel och det är helt galet fel. Alla som jobbar i någon form av arbete och som känner sig utanför vet om att det kallas idag delvis för sysselsättning. Men de som är anställda på sociala företag är faktiskt anställda och har kanske en form av pension eller annan ersättning och har kanske arbete för 50 %. En sa till mig att det är ett jävla ”hopkok” hur det är med olika bidrag och löner m.m. Då menar denna personen att man inte är riktigt anställd.

Jag må tycka en del, men jag har fått fakta kring om vad sociala företag är för något. Det är och fungerar som ett vanligt företag, skillnaden är att ALLA får säga sin sak och att alla äger sin rätt på företaget. Alltså en form av kooperativt företag, då får alla får säga sitt. Alla har också rätt till att jobba i sin egen takt. Så det är ett ”tredje steg” som någon sa. Oftast är det bra för dem som vill, men ha det lite svårt med sin hälsa och funktionsnedsättningar.

Många påstår också som jag skrev att dem bara tar in ”FAS3:are”, men så är det inte. Även om vissa företag ”lever” på detta sätt så gör inte ALLA sociala företag detta.

Att påstå saker om att Sociala företag inte leder till anställning ger mig kalla kårar om vad denna person har för kunskap. Kunskap är makt och den makten måste vi som har den kunskapen besitta och förmedla alla som vill och kan ta till sig. Jag säger bara om man inte vet, ta reda på det då. Jag har funderat kring om mina kvalitéer och visst jag kan nog i framtiden ha ett riktigt jobb utan form av olika hjälpmedel, då dem på sociala företagen kan hjälpa en, vad det är och vad det är och när det ska ske, får framtiden utvisa. Jag lovar inget, men när man sitter på en kunskap som bara växer och växer, så är det bara det att man får oftast ett ”stopp” i utvecklingen som jag skrev tidigare i detta inlägg.

Vissa har bara möjligt het att arbeta exempel 1 timme om dagen. Det får personen mycket gärna göra och även får chans till utökad tid. När man diskuterade arbetsfrågan inom Alliansen, så tyckte jag mycket idéer var bra. Framförallt när det gäller att dem som har varit eller är sjuka, kan möjligt få arbetsträna genom exempel sociala företag. Varför är många så negativa kring detta?

Jag hoppas att det någon gång i framtiden förbli att folk inser att man kan få hjälp från helt annat håll än just daglig verksamhet och kanske få habbersättning för 37:-.

Den så kallade ”gråzonen”, finns inte enligt mig. Antingen så är man eller så är man inte.

Sverige har ett sjukt system!

Sociala företag – JA tack!