sysselsättning

”Modernt” slaveri?

av

Jag tycker det är helt uselt av sveriges kommuner och landsting och staten att utnyttja många utvecklingsstörda personer. Alla kan göra något. Dock så tycker jag att dessa blir till en sorts ”förvaring” på dagliga verksamheter runt om i vårt land. Visst det är ett underbart sätt att sådana personer kommer till verksamheter. Vissa verksamheter säljer till och med tjänster till olika stora eller mindre lokala företag. Men vad får dessa utvecklingsstörda personer för inkomst då? Utnyttjande av arbetskraft. En form av slaveri om man kan se det krast.

Många utvecklas självklart. Men vi måste se det nya i det hela. Jag är delvis för en form av ”Samhall”-form, men dock inte någon form av ”habiliteringsersättning” som idag vissa kommuner har kring 40 kr/heldag. Samtidigt får man inte tjäna för mycket ”vitt” för att det ska påverka pensionen. Dock så har kommunerna sagt blankt nej till form av lönebidrag.

Jag funderar kring detta och hur man ser intergrerad verksamhet där exempel utvecklingsstörda personer kan få jobb på ett företag. Jag tycker det är helt underbart att folk kan få en meningsfull sysselsättning MED riktig lön. Dock så måste alla sammarbeta mer och att det kanske få tillgång till lagändringar för det bästa för individen.

Jag tycker idag att många grupper inte har kvalificerad utveckling för utvecklingsstörda personer i dagverksamheten som det borde finnas. Jag tycker att man borde samarbeta mer med företagen runt om i vårt land och hjälpa dessa till en mer inkomstberikad tillvaro. Alltså vad lagen säger är att dem som lever med LSS ska leva ett så normalt liv som möjligt. Frågan är vad är normalt idag? Nytänkande får nästan ”skäll” för att man har andra idéer kring hur man vill förbättra detta. Skyller oftast på att det är för dyrt och det ena och än det andra. LSS-lagen måste förändras åtminstånde för dem som har daglig sysselsättning. Mycket bör vi ta mer ansvar för som företagare och som för arbetstagare. Men vad händer med alla utvecklingsstörda som gärna vill ha ett jobb? Men inte får det på grund av alla fördommar?

Vi har fördommar och okunskap mot:
invandrare
rullstolsbundna
har konstigt eller som många tycker ”konstigt utseende”
psykisk ohälsa
down syndrom och andra som är utvecklingsstörda
folk som går eller gått på särskola
och så vidare… Jag kan räkna upp flera, men då hade ni som läser min blogg inte orkat läsa mera.

Jag vet att många lever med mobbning på grund av sitt handikapp eller funktionsnedsättning. Jag vet också att många som lever med detta har lite dålig självkänsla och eller självförtroende. Det naggas än mer i kanten, då dessa blir drabbade av glåpord och trakaserier. Låt dessa vara. Hjälp dessa i stället. Alla personer behövs i vårt samhälle. Den högsta VD:n till den minsta gatusoparen. Vi måste ta ett större ansvar för att vi ska kunna leva ett så harmoniskt liv som möjligt i vårt land. Var vänlig och ställ upp.

Jag lever också med fördommar och jag är inte heller perfekt. Jag jobbar på min okunskap hela tiden. Jag säger inte att man ska göra på ett visst sätt. Men vi måste göra något och det nu. Alla brukarorganisationer måste ta ett större ansvar och tala om för våra beslutsfattare att något är helt galet i vårt samhälle. Vi måste göra något och det snarast. Mycket har vi gjort, men vi kan göra mycket mer och till det bättre än vad det är idag.

Vad är meningsfull sysselsättning?

av

Två verksamheter, har samma typ av sysselsättning, men får inte vara på det ena därför att.. Jag hänger inte med i vissa tankar. Sedan ska man värna sociala företag och tydligen det nya är att det ska leda till lönebidrag. Det har jag inte sett på det viset. Framförallt inte de senaste gångerna jag pratat med folk inom just LSS. Till exempel kuratorer m.m.
Det handlar inte om det ena eller det andra. I vissa fall känns det som att folk vill ha en kvar i vissa verksamheter på grund av att kommunen får pengar för att man har en viss insats enligt LSS. I skolan snackar dem hela tiden om just en ”skolpeng” och att den summan är si och så stor på grund av vad den sliter eller behöver pennor, böcker, papper med mera i skolarbetet. Plus att Eleven måste själv införskaffa sig träningskläder till gymnastiken. Idag krävs ibland eleven på en del pengar för vissa utflykter, för att det ”saknas pengar” för att göra den utflykten.

Men i mitt och i andras fall så är det så att meningsfull sysselsättning är att exempel hjälpa andra brukare eller personer som inte har det så lätt i sitt liv på ett eller annat sätt. Jag syftar på olika saker i vad jag tänker på. Att lagen säger ”meningsfull sysselsättning” menas med att man ska kunna växa i det man gör och känna sig behövd. Jag kanske själv inte är 100 % arbetsför. Men jag kanske kan jobba 50 %.

Min syn på meningsfull sysselsättning är att man ska kunna jobba efter sin förmåga. Att du inte förlorar på att inte jobba en eller två dagar, eller kanske till och med flera dagar på en månad. Då tycker jag staten, regionen/landstinget/kommunen ska eller bör rycka in med det som kallas karensdag eller liknande. Denna försäkring ska rycka in för personer som inte är lika starka som många andra.

Meningsfull sysselsättning är exempel på en förening, företag eller en organisation som kan hjälpa en att utvecklas. En meningsfull sysselsättning ska också göra så att personen i fråga kan växa i sitt arbete och även få bättre och bättre uppdrag. En person som har funktionsnedsättningar ska kunna jobba på sina villkor. Även om lagen säger vissa saker, så är det inte alltid på det viset. Jag hade gärna varit på olika platser och jobbat än vad daglig verksamhet föreslår. Men det jag föreslår och försöker bygga en plattform, så blir det tvärstopp.

Då ställer jag frågan: Varför?
Varför måste det vara på det viset? Om det senare KAN leda till lönebidrag via annan form av organisation, så som sociala företag med mera. Allt leder INTE till lönebidrag. Allt leder heller inte till riktiga arbeten. Har själv varit på ett företag och fick varken det ena eller det andra. Men vi gick en ”mellanväg”. Men det är inte bra det heller egentligen. Det finns många i vårt land som har svårt att få jobb. Eller komma ut ur den så kallade ”gråa zonen” som många sitter i.

Vad ska vi göra som sitter i denna gråa zon göra då?
Jo 1: Brukarpåverkan, 2: debattera och 3: samla kunskap och samverka med alla som behöver den form av hjälp vi behöver under den period som gör att man vill ha hjälp medan man arbetar och omvandlar detta till exempel ett lönebidrag eller liknande lön. Många kan inte jobba 100 %, men alla kan göra något. Dock fick jag reda på att det krävs för att man ska få lönebidrag att man klarar av 50 % arbetsför.

Skrev ett tidigare inlägg om just detta, om LSS daglig verksamhet leder till lönebidrag. Jag själv har varit på en arbetsplats i ca 11 år, men har varken fått lönebidrag eller chans till något större, så som anställning. Jag vet att det finns en viss kapacitet för att utföra vissa uppgifter. Men många kan eller blir hindrade till att eventuellt få exempel 25 % och jobba för just det företaget. På grund av regler som inte gynnas. Jag trodde när Alliansen kom till makten, att det skulle bli lättare att fixa jobb. Ändå hamnar ”FAS3” och andra arbetslösa för total meningslösa arbetsuppgifter, så som att sitta kring ett fikabord och snacka om precis vad som helst. När man hör ordet ”meningsfull sysselsättning”, så funderar jag på flera punkter också än dem jag tagit upp. För mig så tycker jag ett visst bidrag ska gå till företaget som tar emot en funktionsnedsatt person eller har svårt med olika saker eller har speciella behov att kunna få en lite mer meningsfull inkomst. Idag lever många med marginal och i många fall även under existensminimum på grund av alla mediciner eller hjälpmedel som kostar.

Jag tycker att många regler som påstås vara i den ”gråa zonen”, bör ordnas på så sätt att alla har rätt till den form av sysselsättning eller anställning som han eller hon önskar. Det är inte bara i Falkenberg vi lever i en sådan gråzon, det finns i hela Sverige.

LSS leder inte till lönebidrag – Eller?

av

LSS må vara bra, men inte tillräckligt bra, då det är så snäva regler. Tankarna går nu att överge vissa saker för att bli än mer friare. Vet inte hur det ska bli i framtiden dock än. Men att jobba inom vissa företag och organisationer, så krävs det vissa uppoffringar. Frågan är om jag ska göra dessa för att sedan i framtiden jobba med det jag vill. LSS och LOV/SOL krockar tydligen. Alla lagar är bra och ibland ser man mellan fingrarna. Men i mitt fall vet jag inte exakt hur och när och vad man ska göra för att det ska bli bra för alla parter. Hur jag än gör och tänker, så känns det fel. Vissa fall känns det rätt, så som att gå helt ut ur LSS. Någon sa att många med mig lever i en gråzon och ja jag tycker det känns konstigt. Man får en ersättning som är totalt krast. Jag har skrivit en hel del om just att jag vill ha någon form av mellanting mellan LSS och Lönebidragsanställning. Men med Lönebidragsanställning i första fönstret. Men själva stödet påminner om LSS med att personal hjälper till som stöd. Det stödet försvinner när man blir lönebidrag eller är anställd. Men detta ska också vara väldigt lång utfasning eller så lång utfasning som krävs eller en kort utfasning som vissa personer kanske klarar av. Många lever idag i ovisshet med sina arbeten genom inkomster. Att inte ha en fast plats eller inkomst är inte alls okej i vårt samhälle. Att avstå en viss procent av sin inkomst för just lön känns onekligen inte alls så okej, då man kan fölora på sitt bostadstillägg. Fick en Käftsmäll från Biståndsenheten om att Sociala företag, så som de företag vi har i Falkenberg inte leder till lönebidragsanställning. Idag får jag chocken av att väldigt många inte får lönebidrag även när de har eller har haft LSS daglig verksamhet. Tycker det är ett hårt slag mot sociala företagande och för de som arbetar inom brukarorganisationerna. Känner mig ”utstött”. Undrar vad och hur politiker tänkt sig göra för att alla eller många kunna göra sina arbetsuppgifter även i eller utanför de som har LSS? Min fråga är till politiker i vår stad är hur ska vi kunna som är som en sa i ”gråzonen” göra för att få en vettig sysselsättning? Att leva med funktionshinder och samtidigt ha tillgång till LSS, men inte får utföra vissa uppgifter på grund av vissa själ ger mig mer eller mindre horn på pannan av ilska. Jag menar, vi ska väl kunna leva och jobba precis som alla andra, det är väl tänkt att vi som jobbar också kan känna att vi gör något även om det inte leder till eller leder till lönebidragsanställning? Jag har märkt att mycket med just lönebidragsanställning oftast leder till att man får fast jobb. Men inte när det gäller daglig verksamhet enl. LSS. Vad är då vitsen med att ha LSS daglig verksamhet och intergrerad daglig verksamhet på företag? Jo många kommer inte ur detta träsk. Få lyckas och få vill komma ur detta. Jag har också märkt hur LSS och vissa andra saker ”krockar” för att man ska göra en ”överlåtelse” från en verksamhet till en annan. Det hade varit bättre med att få rätt hjälp på rätt plats. LSS må vara bra och att få rätt sorts hjälp. Jag är inte emot systemet i sådant skick. Utan jag är emot hur det egentligen fungerar i praktiken. Att få exempel 30-50% arbete och känna nyttan i det man gör ca 3-5 timmar/dag är helt underbart. Om man dessutom får lön i det man gör känns ännu bättre.

css.php