Jag reflekterar en hel del över hur folk reagerar på olika saker, eftersom jag ser saker lite annorlunda, så kan jag även tycka saker och göra saker på ett annorlunda sätt. Exempel att man inte ens säger ”hej” när man står med en i hissen. Eller att man inte ens säger ”tack” när man får en sak upplockad efter någon annan eller att man inte vågar prata med någon främling. Om man ens berättar att man gjort det, så tycker folk att man är knäpp. Jantelagen eller kulturen som är ”inrotad” i delar av Sverige gör så att vi är ett av de länder som är världens största singelboenden. Varför vågar vi inte umgås?
Jag reflekterar på vädret, jag reflekterar på andra och jag funderar mycket kring hur vi ser på saker och ting. Så fort man lyfter hakan och nämner nått, så får man kritik. Jag lyfter min haka och säger att vi måste våga att ta ansvar och göra saker. Inte bara tycka en massa. Jag tycker att vi bör tänka på saker och ting när det gäller hur vi ska göra med exempel förlossningsvården eller vård för huvud taget. Hur vi ska jobba med psykisk (o)hälsa och hur vi ska göra med elever som hamnat snett i skolan.
Jag anser att vi måste jobba vidare med många frågor. Att inte bråka, utan ge en hel del med diskussioner om hur vi ska göra att exempel förlossningsvården ska vara osv.
Istället säger vi att politikerna har ett ansvar. Jo de har ett ansvar också. Men tillsammans måste vi bygga vidare på vad som är vad och hur vi ska kunna samarbeta bättre och lyckas med våra mål. Mina reflektioner handlar både om vad som sker utomhus, men också saker som sker inomhus. Reflektionerna sker också gradvis om hur jag ser på saker och ting, men också hur andra ser det. Så ingen har fel eller rätt. Men vi måste sätta oss ner och ta tag i svåra frågor och det helst igår!
