Lyssnade på Lulu Carter i en podd idag och jag förstår inte varför man ska döma folk efter hur man klär sina barn. Vi är olika! En har Downs syndrom, en annan har glasögon och en helt annan person gillar att snusa. Oavsett vad, så inser vi inte hur vi ska eller inte ska göra. Ändå dömer vi folk flitigt till höger och vänster, för utseende eller också för att de gör eller gjort något. Jag tycker vi måste inse fakta. Alla är vi både lika, men ändå också olika än den vi är.
Att döma folk
Jag har fastnat själv för att döma folk. Jag är ganska duktig utan att säga det rätt ut att döma folk. Hur jag än gör eller inte gör, så dömer jag folk efter deras utseende, vad de gör eller inte gör. Jag är lika galen och tokig som alla andra i vår värld. Jag älskar det som många gör och inte gör och äter och sover och har sex och inte har sex. Jag tycker lika mycket bra om att ha sex som att äta en god lax eller kyckling. Eller ta en god drink eller läsa en bra bok/lyssna på en bra bok. Till lika lyssna på bra musik. Alla har vi olika smak och tycken. Visst, vi ska tycka olika och det föraktet som många har när man tycker olika är inte så roligt. Samma sak gäller mig själv och många andra. Vi blir arga, vi vill att alla ska gå i samma ström och så vidare. Men om man ska lyckas här i livet, så måste vi kunna gå utanför strömmen och gå sin egen väg. Att älska barn eller sin partner eller vad det än är, så anser jag att vi måste också våga göra annat än att följa det man vill. Exempel så vet jag att många i min omgivning gillar sport. Vissa gör det inte alls. Andra som jag älskar musik. Vissa gillar Gyllene Tider, andra AC/DC andra gillar Miriam Bryant, andra inte.
Alltså, varför dömer vi folk efter utseende?
Varför dömer vi folk efter ens åsikt?
Varför dömer vi folk efter vilken religion de har?
Varför bryr vi oss egentligen om de jobbar/tränar direkt efter att kvinnorna fött barn?
Jag kan stapla än fler frågor om just varför. Den enda frågan är om varför vi tror på skvaller och rykten?
Gå din egen väg
Vägen fram till vad man vill och inte vill är det som vi måste inse vad vi kan och välja. Jag vet att alla skiter, äter och sover, det är vår natur. Men att våga bli nått, så som musiker, ställningsbyggare eller president är den väg vi måste försöka välja själv. Om du vill ha ett mål att bli en elitidrottare, så försök med det målet. Om du vill bli banktjänsteman försök plugga upp dina betyg och försök med de målet då. Är du rik och gått från en låglöneklass till en hög medelklass eller är ännu högre klass i löneligan. Glöm inte vad du varit tidigare med din ekonomi. Glöm heller inte vad andra är, man väljer oftast en helt annat umgängeskrets när man kommit upp sig med sin ekonomi. Men det finns många som bjuder även ”fattiga” eller undre medelklassen för att ändå ha kontakt med sina kompisar. Det sista tycker jag är helt perfekt, men att vara snobbig och bara bjuda in andra i samma höga medelklass är helt fel anser jag.
Jag tycker också att vi måste inse vart vi kommer ifrån. Vem är du? Var kommer du ifrån? Och så vidare. Vart är din väg? Vart är du på väg?
Vi måste inse våra bedömanden kan såra folk. Hur man klär sig, hur man är, är några saker.
Vart är vi på väg i nuvarande samhälle vet jag faktiskt inte. Med tanke på Trump och Putin och andra presidenter och regeringar. Men en sak jag kan säga nu är att vi måste samla våra krafter för att inte hata någon bara för att han eller hon är svart eller vit eller bara vågar ha på sig andra kläder än vad som förväntas av en. Jag säger till er alla, våga ta ditt steg fram för att våga bli nått om du så önskar. Skit inte i andra, men försök att ta din väg, med kanske råd av andra. Men det är ditt beslut. Det är din väg och dina val. Bli vem du vill, men glöm inte ditt förflutna.
Anledningen är varför jag skriver detta filosofiska och tänkvärda inlägg beror dels på att jag lyssnade på Lulu Carter i en pod om hur hon föraktar saker och ting. Därför måste jag bara skriva av mig av ren ilska eller irritation. Men jag gillar ändå Lulu Carter vad hon gör och inte gör. Även om att hon också kan driva upp känslor inom mig.
Till slut vill jag bara säga att jag gärna vill skriva mera i min blogg än vad jag gör. Just nu så blir det inte så som jag tänkt mig, men jag kommer att försöka att skriva mer i framtiden. Din väg är viktig och den väljer du själv.
