adhd

Många lever med psykisk ohälsa

av

Många lever med psykisk ohälsa och må så pass dåligt att de vill ta sitt eget liv. För inte så länge sedan fick jag reda på att en av mina främsta vänner var nära att ta sitt liv. För ca 10 år sedan eller något sådant, så träffade jag på en vakt eller värd för en specifik restaurang i Falkenberg som just skämtade och vi hade roligt åt vissa saker, så som att jag ofta drack Zingo. Då frågade han jämt om jag blev berusad på detta och vi eller oftast han som skämtade om detta. Då jag nästan 9 av 10 drack alkoholfria drycker.

Sedan fick jag reda på att personen hade tagit sitt liv. Personen jag tyckte mycket om och som jag nästan varje gång gick ner till stan, var för denna kille. Dock har jag ingen aning om vad han heter eller vad han bodde eller vilka föräldrar eller syskon han hade. Alltså, det är oftast en skam över hur att man mår dåligt psykiskt. Men det behöver inte vara så. Jag lever i och kring med folk som har psykisk hälsa, samma sak gäller mig själv. Jag har oftast funderat på varför jag drabbats av detta. Jag har nog ”gått in i väggen-syndromet”. Jag har drabbats av panikångest och annat. Men jag vet att många idag som lever ständigt med exempel ADHD har ständiga problem eller möjligheter. Vi kan ta exempel Blondinbella som jag nämnt tidigare i bloggen, hon har ADHD och driver företag. Tack vare dessa drivande krafter som hon har, så har hon gjort detta till positiva saker. Många gnäller oftast om sin diagnos. Var det bra för personen att få sin diagnos? Eller var det bra? Det är oftast en bra fråga. Vissa lever med olika funktionsnedsättningar utan att ha en diagnos. Andra vill få det fixat, andra inte. Att leva med ovissheten av många, kan bli frustrerande. Då finns möjligheten till att bli diagnostiserad. Jag känner många inom min bekantskapskrets som har eller inte har diagnos. Det är inget fel med varken det ena eller det andra. Personerna jag är med tänker jag inte på att de har  ADHD eller Aspergers eller Down syndrom eller liknande. Utan där går Kalle Andersson eller Peter Hansson. Visst, det märks att personen har kanske ADHD. Men det är inte vad jag tänker på i första taget.-

Jag vill med detta inlägg att tala om för er att diagnoser är varken rätt eller fel. Men att man måste tänka på att vi kan tolka saker annorlunda. Vissa saker kan vara förstärkta och vissa kanske ”går in i väggen” bara för att det är roligt med just den saken. Jag har själv fått erfara detta och lever med det varje dag. Även om jag inte har en diagnos eller kanske har jag det?

Till alla som inte vet vad psykisk hälsa/psykisk ohälsa är, försök hitta information och försök förstå.

C E

Utvecklingsstörning eller funktionsnedsättning?

av

Utvecklingsstörning eller  funktionsnedsättning eller vad ska vi kalla våra ”brukare” eller personer med speciella behov? Kärt barn har många namn sägs det ju och jag tycker att vi nu både från media, privatpersoner och de som jobbar med just personer med funktionsnedsättningar eller funktionsavvikelser eller vad det nu är. Ordet ”brukare” vill jag också ändra på. Vad  är det vi brukare brukar? Jordbruk? Nä jag vill att vi sätter oss ner och funderar på vad dessa ord egentligen är och vi lever i dag på 2000-talets början och vi har kommit ganska långt med integreringen av funktionsnedsatta personer. Jag lever i och kring personer och kamrater som har just olika funktionsnedsättningar av olika slag.

Allt från Downs Syndrom till ADHD eller andra psykiska besvär. Själv vet jag att jag också har liknande problem inom NPF (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eller funktionshinder).Ett tips är att vi ändrar allt till ordet funktionshinder”. Saker hindrar oss i vardagen för att kunna göra saker i och kring normalt som många andra gör. Även om man har Downs syndrom eller om man har enkla funktionsnedsättningar inom NPF (ADHD Aspergers m.fl.).

Vissa funktionsnedsättningar för vissa personer kan vara fysiska och andra psykiska och vissa är det båda delar. Jag vet att Glada Hudikteatern kallar det för utvecklingsstörda och normalstörda. Men vem fan är störd? Ingen av oss är det. Alla är vi olika och alla får vi vara olika och så får det förbli. Men att sedan lägga ut nedsättande ord på personer som är eller ser annorlunda ut gör mig nästan arg. TV4:s och andra journalister har okunskap kring hur vi ska förhålla oss till personer med funktionsnedsättningar. Jag är mycket glad över hur TV4 och Glada Hudik och ”en annan del av köping” har visat hur många med oss kan leva med just funktionsnedsättningar av olika slag. Det är jag inte alls arg över, utan hur vi förhåller oss till ord och hur vi ska kalla våra funktionsnedsättningar m.m. Det kanske inte är rätt forum, men än en gång vill jag visa er journalister att man måste tänka om och hur man skriver och framför personer som har speciella behov och funktionsproblematik m.m.

Att sedan ledare i olika sammanhang exempel i ”Heja Sverige” säger Utvecklingsstörning också är också en tanke som slår mig lite illa. Men en sak är säker, alla snackar vi om samma sak och vi måste ändra vårt sätt att prata om dessa och att det inte ska låta nedsättande med utvecklingsstörning m.m.

När jag började på Särskolan var det också det där med utvecklingsstörningar. Då var det nytt med LSS-lagen och alla snackade oftast även om man hade ADHD (som också var ganska nytt då) även det för just utvecklingsstörning och dessa ville heller inte hamna i nått ”fack”.

Både journalister och andra som inte jobbar med just funktionsnedsättning har alltid använt fel ordval, fel sätt att tolka om vad vi säger. Hallands Nyheter är inte undantaget och det är skrämmande på hur man vinklar saker och ting.

Jag kan tyvärr inte ger er all fakta, men det är ganska lätt att söka på nätet om dessa saker. Vad andra organisationer säger om just dessa är ganska uppenbart. funktionsnedsättning säger inte FUB och det heter utvecklingsstörning enligt dem själva. Men jag tycker att vi bör ändra begreppet och att se det positivt med just att man har en ”störning” Eller som någon sa: ”Jag har/är i-störd plus”.

Till sist vill jag bara säga en sak, alla snackar vi om samma sak och då vill jag fråga er, varför kan vi bara inte enas om ett eller ett par ord för att det ska underlätta för: vården, brukarorganisationerna, journalister och till alla där ute som inte har en aning om vad saker och ting är när det gäller funktionsnedsättning?
Jag hoppas att ni inser att vi måste enas eller åtminstone inse att vi inte kan ha hundra ord om samma sak vi menar och att det inte ska låta nedsättande och fördummande.

Journalister och NPF

av

Vad jag förstått är att Många journalister läser inte på om just vissa funktionsnedsättningar eller funktionshinder. Vi kan ta exempel inom ADHD och som bland annat ingår inom NPF. Jag själv är med i olika organisationer om just dessa saker och vi måste berätta mer för journalister och andra om vad ADHD är. ADHD är INTE en sjukdom eller sjukdomstillstånd. Det är ett funktionsnedsättning eller funktionsavvikelse eller också ett tillstånd som man är i. ADHD handlar om bland annat om hyperaktivitet och koncentrationssvårigheter och hur de med ADHD klarar av vardagen på ett bra sätt. Det finns redan forskning på detta och det har inte med just sjukdom eller annat som påstås vara just sjukdom. Även om viss forskning säger att vissa ämnen som florerar i vår vardag, så som olika plaster och avgaser och övrigt i vår miljö kan göra att vi får just ADHD eller andra symtom som påminner något om NPF-diagnoser. Jag vet att forskning pågår kring detta och det tycker jag också är bra.

För mig som lever i kring med folk som har NPF-diagnoser eller andra psykiska besvär, så tänker jag inte på att folk är sjuka eller lever det som sjukdom. TV4 har flera gånger frågat om personen har en sjukdom när det gäller autism och ADHD. Men det är så fel benämning på vad detta är för tillstånd. ADHD eller Aspergers eller andra tillstånd inom NPF är ingen sjukdom. Jag vet att alla inte har kunskap i allt. Men vi som lever i och kring detta med just NPF, måste också meddela medierna om just att det inte är en sjukdom.

Först var det Agneta Sjödin och nu Maria Forsblom som påpekade detta med NPF = Sjukdom. Men jag hoppas att kunskapen ökas genom att man informerar att just dessa tillstånd INTE är en sjukdom.

Autism = Sjukdom = FEL!

av

 

Eller TV4 kan inget om autism eller andra diagonser.

Jag har sett på Nyhetsmorgon på TV4 och jag börjar bli riktigt arg över hur det framgår kring autism och att man kan bli ”frisk” från just den diagnosen eller andra liknande diagnoser. Jag själv lever med någon form av diagnos, men har inte gjort någon direkt ”undersökning” om detta. Men en sak är säker, jag lever med folk som har flera olika diagnoser i min omgivning. Allt från Aspergers Syndrom till Downs Syndrom och andra funktionsnedsättningar eller diagnoser. När jag ser på TV4:s Nyhetsmorgon och att man kan bli ”frisk” av Autism, då gick jag i taket. En sjukdom är att man har cancer, förkylning eller hosta. En som har autism är ett funktionsnedsättning och kan lindras av träning och av hjälpmedel av olika slag.

Lite kommentarer:
En skriver så här:
”Hmm Skulle han inte svara på Tittarnas frågor.. Han svarar ju bara på Agnethas frågor och påstående…..”

En annan skriver så här:
”autism är en helt normal reaktion på ett speedat samhälle”

Jag funderar kring detta med hur man kan vara så rädd och så korkad att säga att ”bli frisk från autism”. Min fråga är: Blir man frisk från en diagnos när man har det nästan genom hela livet?

Mina kommentarer har varit i stort sett och skrev detta brev till Nyhetsmorgon på TV4:
”Hej!

Jag är arg på Agneta och går i taket!

Autism är inte en sjukdom och går inte att bota. Men du kan träna och minska symtomen och genom träning och hjälpmedel, så kan man leva ett så normalt liv som möjligt.

Jag är medlem i 2 olika föreningar inom autism, Aspergers och andra diagnoser inom neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). Och vi som lever med detta lever med diagnoserna hela tiden. Så bota är ett starkt ord. Då det sägs att det är en sjukdom och ingen funktionsnedsättning.

Att bota cancer ja, men inte autism!

Med vänlig hälsning,
Christer Eklund”

Jag fortsätter mina kommentarer typ om träning och hjälpmedel.

En skriver så här:

”Jag tror absolut att man kan göra stora framsteg , genom intensiv träning, om man har autism. Säger som någon annan sa här i tråden: Killen har tydliga drag av autism kvar. De tränade ju honom mycket intensivt under flera år. Så underbart för dom att det gav resultat. Däremot vill jag ge TV4 en stor känga för att de säger att han blev ”frisk” från Autism. De borde ha läst på bättre om vad autism innebär innan de gjorde reportaget”
Då menar jag att vad är den allmänna kunskapen om diagnoser?
Varför har inte journalisterna läst på först innan man ens sänder ett TV-program eller gör ett reportage om detta?
Varför påstår vissa psykologer saker som inte ens stämmer?

En annan person skriver så här:
”Enligt psykologen kommer han inte ”falla” tillbaka i autism heller.. Denna psykolog måste tjäna pengar som gräs för det verkar ju ha kostat en del enligt familjen.. Innan dom fick Hjälp av Landsting och Kommun… Hur i Hel**te Kan dom Få när vi Kämpar för en timme hjälp i skolan….”
I mitt tycke så anser jag att vi som lever med diagnoser och anhöriga och föreningar och organisationer, måste förmedla mer om folk som har dessa olika diagnoser. Jag anser att vi måste skriva till alla som vill och måste få den kunskap som gäller.

Kunskap är makt och kunskap är vad det är. Att bli frisk från en diagnos är som att bli frisk från sin hosta.

En kommenterar det så här:

”Att söka ”botemedel” är bara ännu ett sätt att söka felet hos personen med NPF-diagnosen själv. Vad sägs om att det inte alls är ”fel” att ha vare sej adhd el asperger? Det är en normal variation av mänsklighet bara. Det är omgivningen och samhället som det ser ut som gör det till ett problem”

Ja bota ja. I dag anser samhället att ADHD eller någon annan diagnos är en sjukdom, inte en svårighet i vardagen.

En annan skriver så här:
”Såg den där jävla dumheten. Blev förbannad. Sådan idioti som religiösa samfund brukar driva har inget på TV att göra. Folk tenderar att tro på det. Dessutom sa programledaren ”frisk många gånger oemotsagd…”

Kommentarer till alla kommentarer:

Tack alla ni som skriver detta och gör att jag kan skriva mitt långa inlägg om Autism och ADHD och andra diagnoser som många anser som en sjukdom. Man är bara lite annorlunda och har lite olika svårigheter i livet och i sina diagnoser.

Mycket av detta som disskuteras i forum och efter att TV4 har gjort ett fatalt klavertramp gör mig än mer förbannad på hur samhället ser på diagnoser och att man är annorlunda som person. Vi ska vara stereotypa och vi ska vara si och så. Att vara i ett samhälle som ”Svensson-liv”, med hund, bil och skaffa familj. Men alla kan inte leva på det viset, då många har sina svårigheter. Samhället måste acceptera att man är annorlunda och att man måste kuna leva efter sina egna kriterier och behov. Det måste vara en dynamik. Att anser att en diagnos är en sjukdom, en sjukdom för mig är att man är sjukskriven från sitt arbete. Du arbetar när du har din autism eller ADHD. Men du arbetar inte när du har en influensa. Vad är Sverige på väg? Som jag skrev ovan, så har vi organisationer som hela tiden berättar om dessa saker och informerar massmedia, vård och att vi brukare ska ha ett inflytande. Men när TV4 och Nyhetsmorgon sedan ”stjälper” våra ansträngningar kring information om diagnoser m.m. Så säger nu Agneta Sjödin och TV4 att Autism är en sjukdom. Jag går i taket, ringer min farmor och skriver ett brev till Nyhetsmorgon  som finns ovan i detta inlägg.

Sedan har kommentarer från olika forum strömmat in om just detta. Jag är arg och upprörd hur massmedia säger och skriver helt korkade saker om just olika diagnoser. En kommentar jag la är att jag hade skrivit än mer vassare, men eftersom det skulle framföras i TV, så var jag än mer formell.

Att jag kokar av ilska är ingen nyhet. Jag vill bara alla som har en diagnos att ni ska kämpa väl och stå för att ni fortfarande har en diagnos, men att ni är en unik person som står där förhoppningsvis stadigt på båda fötterna och vet vad ni vill.

Jag har mina åsikter och även om vissa av åsikterna här inte är mina, så står jag för dessa också som kommentarer m.m. Givetvis är dessa anonyma, men källan står nedan vad jag tagit dessa ifrån. Just nu så snurrar allt i min skalle av hur man ska hjälpa folk med diagnoser. Hjälp till självhjälp och till att leva ett så normalt liv som möjligt är mitt motto.
Fotnot:
Alla kommentarer är tagna i ett forum på facebook som heter Autism & Aspergersförbundet.

Transportstyrelsen ska inte se så fyrkantigt på diagnosern

av

Alla vi som lever med eller utan diagnoser i vårt samhälle och kör fordon, oavsett vem eller vad det är, så ser jag människan, inte någon diagnos. Att ha fått köra tåg prickfritt och sedan få en diagnos, så menar Transportstyrelsen att han inte är lämpad, bara för att han fått en diagnos. I detta fallet var det en lok-förare. Nu kommer Transportstyrelsen med ett nytt beslut med en som jobbar på tåg och han fick en annan diagnos – ADHD.

Oavsett vilken diagnos man har eller inte har någon diagnos, så är eller KAN man vara icke lämpad att köra ett fordon. Det finns många som har diagnoser, som kör fordon bättre än en ”normal-störd”.

Har skrivit ett par rader på mina kommentarer i olika artiklar på nätet: ”Var det inte så med en person som var lokförare också? Alltså han hade Aspergers och hade kört tåg prickfritt i över 20 år, ändå fick han inte köra. Tack vare Transportstyrelsen. Tycker reglerna är lite väl snåriga….”

och sedan ”Transportstyrelsen är jävla diagnos-ryttare”

Sedan kommenterade jag en annan person i samma artikel, men med ett svar som jag skrev så här:

”Jonas De är det som stör mig hur Transportstyrelsen behandlar diagnoser. Dem ser inte personen, utan diagnosen. Jag arbetar dagligen med detta i en förening som heter Attention. Att INTE diskriminera eller tala om att dessa diagnoser är fara för andra. Vissa har en ouppmärksamhet, men många och då menar jag MÅNGA kan dessa arbetsuppgifter utan problem. Sedan är det så att myndigheter i stort skiter i personen och tittar bara på papper med ordet eller orden ”ADHD”, ASPERGER och AUTISMSPEKTRA. Det stör mig mer än att se människan bakom. Se människan, inte diagnosen!”

Jag blir bara så arg över hur man inte ser människan bakom diagnosen, utan bara diagnoserna.

Att man sedan ger dispens till vissa personer med exempel ADHD eller Aspergers, gör mig än mer arg. Jag säger diskriminering. Transportstyrelsen ska inte se så fyrkantigt på diagnoserna. Det finns värre diagnoser och värre sjukdomar som gör att man inte är lämpad för att köra fordon eller köra yrkestrafik. Jag blir arg och jag blir less på myndigheters fyrkantiga värld.

Fler kommentarer och artikeln hittar ni här:
http://www.metro.se/nyheter/jimmy-fick-adhd-diagnos-far-inte-jobba-kvar/EVHndp!pjLAsEEFC94E6/?fb_comment_id=fbc_273372386164120_884414_273374876163871#f75273fd9d1efc

Sedan finns det en blogg som jag också hänvisar till: http://adhdpappan.vimedbarn.se/blev-precis-nedsparkad/

Skolan sämre status?

av

En bra skola ska vara bra miljö (städning, luftkonditionering, inget liv och ingen oro med våld och mobbing) En bra skola ska också vara bra lärare och all annan personal. Dessa ska ha bättre status, så som det var förr. Att skära ner på specialpedagoger och all annan personal bara för att spara in pengar är inte bra. Det finns många anledningar till varför vi har dessa problem. Mobbing, utanförskap på grund av invandring och funktionshinder, personal som får jobba skiten ur sig och sedan tappa lusten till sitt arbete, skolsköterskan som får avgå på grund av att man inte har råd och så vidare. Hur man än vrider och vänder på skolan och dess skolpolitik, så behövs det göras mycket.

Jag skiter i PISA-undersökningen i den mening att mycket har inte dem tagit upp. Många med Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar  (NPF), så som ADHD, Aspergers m.m. Sedan är det så att kommunerna, skolmyndigheterna och personal har mer att säga ifrån om att det inte fungerar. Kognitiva hjälpmedel har redan bevisats att det hjälper dem som har svårigheter. Så som dyslexi och ADHD. (Inslag från TV4)

Jag behöver nog inte tala om hur jag tycker skolan har försämrats från 80-talets början/mitten av 80-talet, då jag gick i skolan till slutet av 90-talet, då jag slutade skolan. Allt från klagomål på hemkunskapsfröken om att det ska sparas in, till att maten har blivit sämre och att många som behöver extra hjälp har försvunnit. Jag vet inte hur mycket som fattas med min enorma kritik. Jag vet mycket, men mycket av lite. Jag kan räkna upp hur vissa elever har råkat illa ut bara för dessa besparingar som skett. Jag är så förbannad på kommunernas nedskärningar och inte ser på individen, utan bara kronor och ören. Visst under 90-talets kris vi då hade kan jag förstå, men under 2000-talet fattar jag inte. Förändringar behöver vi, men inte till det sämre. Snarare mer tvärtom.

Idag efter ex antal år, så ser jag via olika medier att skolan har blivit både bättre och sämre på olika slag.

ADHD finns visst!

av

Jag har läst artikeln och jag anser att personen har totalt fel. Håller med Attention och andra föreningar och organisationer om denna frågan. ADHD är svårt att diagnostisera och en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning är en av de svåraste i gruppen att få någon helhetsbild i begreppet ADHD, eftersom den innehåller många funktionsnedsättningar. ADHD kan förekomma i exempel Autism eller Aspergers syndrom m.fl.

Jag själv som är medlem i olika organisationer vet själv hur det är när folk säger si och så om en viss diagnos. Det visar sig senare att många kritiker som inte har en aning om exempel en viss sjukdom eller ett funktionshinder har en massa tyckande. ADHD, dyslexi m.fl. syns inte att man har, men det kan märkas på dem. När jag exempel blir stressad eller när jag blir okonsentrerad, så märks det på mig att jag har svårt att exempel läsa eller skriva eller göra andra saker. Jag tror det kan vara alla tillmans, men jag anser att vissa har det svårare att tackla och andra inte. Samma sak gäller i allt man gör.

Men att ha en form av NPF är svårt ibland att leva med, men eftersom hjälpmedlen blir allt bättre, så kan man också leva med svårigheterna till möjligheter.

När jag själv ser på det, så finns det många möjligheter och inte svårigheter när man har problem med exempel ADHD.

Länk om den artikel som Aftonbladet med flera skriver om:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18124107.ab

Är jag en cancersvulst om jag hade ADHD?

av

Är jag en cancersvulst om jag hade haft ADHD? Att en rappare inte är en bra människa bara för att han rappar?

Musiken har ingen betydelse över hur en människa är. Själv lyssnar jag allt från RAP och HipHop till Rock och Hårdrock och pop.

Allt från Roxette till AC/DC. Nä jag blir bara så trött.

Har kollat på Uppdrag Granskning (UG) och blev lite upprörd.

Varför hjälper inte vården oss?

av

Jag har skrivit en hel del om NPF (Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) Jag har också skrivit en hel del om orättvisor m.m

Men vad jag syftar på denna artikel nedan (från Örnsköldsvik), så är jag djupt upprörd hur man kan kränka dem som har ADHD på detta viset som artikeln utspelar sig på.

Jag blir så arg att jag nästan gråter.

En annan sak är också om Arga Doktorn som sänds på SVT och hur en man inte får sin diagnos och hur mycket han har sökt efter den hjälpen. Till och med Attention var med i detta reportage om just denna händelse. Psykiatrin och övriga vården fungerar så kasst att jag nästan gråter. Jag själv är inte drabbad, men jag lider med dessa personer som inte får rätt hjälp, när den finns och jag blir också djupt berörd. Det kunde varit jag eller en annan närstående. Även om jag känner folk som blivit illa behandlad. Så tänker jag inte ta upp detta här i detta inlägg.

Länkarna till dessa upprörda händelserna finner jag här nedan.

 

Allehanda Örnsköldsvik, om tvång till provtagning för att hon tar Concerta för just sin ADHD:
http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.6360561-kanner-sig-krankt-av-vuxenpsykiatrin

SVT:s Arga Doktorn om just att personen vill ha en ADHD-utredning: http://www.svtplay.se/video/1471629/del-3-av-6

 

Första inlägget om NPF

av

Vad är då NPF. Jo, NPF står för Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och innefattar den grupp som exempel har ADHD, Aspergers Syndrom, autismspektrumstörning m.fl. Under denna kategori kommer jag bland annat skriva om NPF och villka svårigheter det är att leva med NPF. Jag kommer i kontakt med folk som har NPF och som lever med just många svårigheter kring sin vardag. Jag vet själv hur svårt det är med att leva med vissa problem som kan ställa till det när man exempel har koncentrations-störningar m.m. Det kan vara eko, någon fläkt som surrar när någon pratar, det kan vara precis vad som hellst. Jag märker allt mer att man måste ha tålamod när man umgås med någon som har NPF. Inte minst jag själv som har liknande problem.

I framtiden kommer jag att ha nån form av anknyting till NPF. Kan även blogga/tipsa om appar och annat som kan underlätta för dem som har NPF.

 

Utreder en gammal utredning

av

Man gå till sin doktor för exempel andra åkommor än sin ADHD, men läkaren läser journalen, säger sedan att du ska utredas för din ADHD. Man personen ifråga är redan utredd för just ADHD och har fått sin diagnos. Varför utreda en sak som redan är utredd?`

Kommunen påstår att det blir billigare med att lägga ut verksamhet på olika företag. Det har senare visat att det blivit dyrare. Ändå envisas politikerna att det är billigasre. Min fråga är dock är det ansvarsfrågan? Vill de inte ha verksamheten?

Båda allternativen speglar en väldigt sned värld vi lever i. Åtminstånde i Halland. Vart är vi på väg? Vart ska man tolka dessa budskap? Ena fallet misstänker jag okunskap och envishet från läkare och andra utredare som inte inser att saken redan är utredd.

Samma sak gäller att de gör en utredning på en sak som redan är utredd tidigare. Varför är vi så envisa med utredningar och att vi utreder utredningen som även den har utrett en annan utredning?

Samma sak återkommer hela tiden. Kan inte politiker, läkare och forskare inse en sak: Lägg ner dubbel eller trippel-utredningar. Visst om det är FEL på en utredning, så kan jag till viss del hålla med. Men så ska DELAR av den utredningen utredas. Men inte hela och sedan ska man komplettera det felaktiga och det ska rättas till med den gamla utredningen. Inte utredas för utredandets skull. Tänk på hur mycket detta kostar samhället. Visst jag har inte emot att ha föreningsliv och massa okika möten om vad vi tycker osv, så som Hallandsråd m.m. Det är inte detta, utan vad jag är emot är att utreda en redan gjord och korrekt utredning. Visst det kommer osckså nya rön osv. Men det är en helt annan sak.

 

Överdosering av diagnoser eller vill samhället sätta oss i fack?

av

Jag förstår inte samhället är så negativ till NPF, eller andra diagnoser. Om man ser på TV, eller lyssnar på radio eller också ser på olika filmer, så kan jag tippa på att det finns nån sångare/sångerska eller skådespelare eller gruppmedlem som exempel har ADHD. Vi kan räkna upp någon artist eller skådespelare som har någon form av NPF.

Jag tycker att alla i samhället har fått en överdosering av diagnoser. Du har en personlighet, du har vissa kriterier som gör att du funkar på ett sätt. Du har kanske en diagnos. Men det skrivs en hel del om hur man ”måste” vara för att få just den diagnosen.

Men sedan så finns det en annan fundering i det hela. Varför måste samhället sätta oss i fack? Visst man har sin problematik och så. Det är inte det som jag kritiserar, det jag kritiserar är att samhället beter sig som en barnunge som inte har någon vetskap om hur eller vad en diagnos ska utformas på pappret. Vi kan ta exempel stress som är ett enormt problem även för de som inte har NPF.

De som har NPF kanske stressen är tio gånger värre än om en normal människa utsätts av en viss stress. Det är bara en del i det hela.

Att någon går till läkaren för bruten arm eller problem med annan åkomma än exempel ADHD eller nån annan åkomma inom NPF, så brukar läkaren koncentrera sig på NPF-problemet INTE den brutna armen eller den andra åkomman som man har problem med just nu eller just då man är hos läkaren.
Eller om man har någon med sig, så pratar man inte med patienten, utan man pratar med den som följer med personen i fråga.

Något är snett i samhället. Är det så att samhället vill solla bort folk och sätta dessa i olika fack? Det enda som dessa vill som har en NPF-diagnos är att de vill ha hjälpmedel. Exempel talsyntet för de som har dyslexi. Eller annan hjälp för andra åkommor. Samma sak att du behöver kryckor för ditt brutna ben, samma sak behöver du hjälpmedel när du har andra problem.

Att bli diskriminerad i samhället är vanligt. Vad gör du?

 

css.php