Autism = Sjukdom = FEL!

 

Eller TV4 kan inget om autism eller andra diagonser.

Jag har sett på Nyhetsmorgon på TV4 och jag börjar bli riktigt arg över hur det framgår kring autism och att man kan bli ”frisk” från just den diagnosen eller andra liknande diagnoser. Jag själv lever med någon form av diagnos, men har inte gjort någon direkt ”undersökning” om detta. Men en sak är säker, jag lever med folk som har flera olika diagnoser i min omgivning. Allt från Aspergers Syndrom till Downs Syndrom och andra funktionsnedsättningar eller diagnoser. När jag ser på TV4:s Nyhetsmorgon och att man kan bli ”frisk” av Autism, då gick jag i taket. En sjukdom är att man har cancer, förkylning eller hosta. En som har autism är ett funktionsnedsättning och kan lindras av träning och av hjälpmedel av olika slag.

Lite kommentarer:
En skriver så här:
”Hmm Skulle han inte svara på Tittarnas frågor.. Han svarar ju bara på Agnethas frågor och påstående…..”

En annan skriver så här:
”autism är en helt normal reaktion på ett speedat samhälle”

Jag funderar kring detta med hur man kan vara så rädd och så korkad att säga att ”bli frisk från autism”. Min fråga är: Blir man frisk från en diagnos när man har det nästan genom hela livet?

Mina kommentarer har varit i stort sett och skrev detta brev till Nyhetsmorgon på TV4:
”Hej!

Jag är arg på Agneta och går i taket!

Autism är inte en sjukdom och går inte att bota. Men du kan träna och minska symtomen och genom träning och hjälpmedel, så kan man leva ett så normalt liv som möjligt.

Jag är medlem i 2 olika föreningar inom autism, Aspergers och andra diagnoser inom neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). Och vi som lever med detta lever med diagnoserna hela tiden. Så bota är ett starkt ord. Då det sägs att det är en sjukdom och ingen funktionsnedsättning.

Att bota cancer ja, men inte autism!

Med vänlig hälsning,
Christer Eklund”

Jag fortsätter mina kommentarer typ om träning och hjälpmedel.

En skriver så här:

”Jag tror absolut att man kan göra stora framsteg , genom intensiv träning, om man har autism. Säger som någon annan sa här i tråden: Killen har tydliga drag av autism kvar. De tränade ju honom mycket intensivt under flera år. Så underbart för dom att det gav resultat. Däremot vill jag ge TV4 en stor känga för att de säger att han blev ”frisk” från Autism. De borde ha läst på bättre om vad autism innebär innan de gjorde reportaget”
Då menar jag att vad är den allmänna kunskapen om diagnoser?
Varför har inte journalisterna läst på först innan man ens sänder ett TV-program eller gör ett reportage om detta?
Varför påstår vissa psykologer saker som inte ens stämmer?

En annan person skriver så här:
”Enligt psykologen kommer han inte ”falla” tillbaka i autism heller.. Denna psykolog måste tjäna pengar som gräs för det verkar ju ha kostat en del enligt familjen.. Innan dom fick Hjälp av Landsting och Kommun… Hur i Hel**te Kan dom Få när vi Kämpar för en timme hjälp i skolan….”
I mitt tycke så anser jag att vi som lever med diagnoser och anhöriga och föreningar och organisationer, måste förmedla mer om folk som har dessa olika diagnoser. Jag anser att vi måste skriva till alla som vill och måste få den kunskap som gäller.

Kunskap är makt och kunskap är vad det är. Att bli frisk från en diagnos är som att bli frisk från sin hosta.

En kommenterar det så här:

”Att söka ”botemedel” är bara ännu ett sätt att söka felet hos personen med NPF-diagnosen själv. Vad sägs om att det inte alls är ”fel” att ha vare sej adhd el asperger? Det är en normal variation av mänsklighet bara. Det är omgivningen och samhället som det ser ut som gör det till ett problem”

Ja bota ja. I dag anser samhället att ADHD eller någon annan diagnos är en sjukdom, inte en svårighet i vardagen.

En annan skriver så här:
”Såg den där jävla dumheten. Blev förbannad. Sådan idioti som religiösa samfund brukar driva har inget på TV att göra. Folk tenderar att tro på det. Dessutom sa programledaren ”frisk många gånger oemotsagd…”

Kommentarer till alla kommentarer:

Tack alla ni som skriver detta och gör att jag kan skriva mitt långa inlägg om Autism och ADHD och andra diagnoser som många anser som en sjukdom. Man är bara lite annorlunda och har lite olika svårigheter i livet och i sina diagnoser.

Mycket av detta som disskuteras i forum och efter att TV4 har gjort ett fatalt klavertramp gör mig än mer förbannad på hur samhället ser på diagnoser och att man är annorlunda som person. Vi ska vara stereotypa och vi ska vara si och så. Att vara i ett samhälle som ”Svensson-liv”, med hund, bil och skaffa familj. Men alla kan inte leva på det viset, då många har sina svårigheter. Samhället måste acceptera att man är annorlunda och att man måste kuna leva efter sina egna kriterier och behov. Det måste vara en dynamik. Att anser att en diagnos är en sjukdom, en sjukdom för mig är att man är sjukskriven från sitt arbete. Du arbetar när du har din autism eller ADHD. Men du arbetar inte när du har en influensa. Vad är Sverige på väg? Som jag skrev ovan, så har vi organisationer som hela tiden berättar om dessa saker och informerar massmedia, vård och att vi brukare ska ha ett inflytande. Men när TV4 och Nyhetsmorgon sedan ”stjälper” våra ansträngningar kring information om diagnoser m.m. Så säger nu Agneta Sjödin och TV4 att Autism är en sjukdom. Jag går i taket, ringer min farmor och skriver ett brev till Nyhetsmorgon  som finns ovan i detta inlägg.

Sedan har kommentarer från olika forum strömmat in om just detta. Jag är arg och upprörd hur massmedia säger och skriver helt korkade saker om just olika diagnoser. En kommentar jag la är att jag hade skrivit än mer vassare, men eftersom det skulle framföras i TV, så var jag än mer formell.

Att jag kokar av ilska är ingen nyhet. Jag vill bara alla som har en diagnos att ni ska kämpa väl och stå för att ni fortfarande har en diagnos, men att ni är en unik person som står där förhoppningsvis stadigt på båda fötterna och vet vad ni vill.

Jag har mina åsikter och även om vissa av åsikterna här inte är mina, så står jag för dessa också som kommentarer m.m. Givetvis är dessa anonyma, men källan står nedan vad jag tagit dessa ifrån. Just nu så snurrar allt i min skalle av hur man ska hjälpa folk med diagnoser. Hjälp till självhjälp och till att leva ett så normalt liv som möjligt är mitt motto.
Fotnot:
Alla kommentarer är tagna i ett forum på facebook som heter Autism & Aspergersförbundet.

Transportstyrelsen ska inte se så fyrkantigt på diagnosern

Alla vi som lever med eller utan diagnoser i vårt samhälle och kör fordon, oavsett vem eller vad det är, så ser jag människan, inte någon diagnos. Att ha fått köra tåg prickfritt och sedan få en diagnos, så menar Transportstyrelsen att han inte är lämpad, bara för att han fått en diagnos. I detta fallet var det en lok-förare. Nu kommer Transportstyrelsen med ett nytt beslut med en som jobbar på tåg och han fick en annan diagnos – ADHD.

Oavsett vilken diagnos man har eller inte har någon diagnos, så är eller KAN man vara icke lämpad att köra ett fordon. Det finns många som har diagnoser, som kör fordon bättre än en ”normal-störd”.

Har skrivit ett par rader på mina kommentarer i olika artiklar på nätet: ”Var det inte så med en person som var lokförare också? Alltså han hade Aspergers och hade kört tåg prickfritt i över 20 år, ändå fick han inte köra. Tack vare Transportstyrelsen. Tycker reglerna är lite väl snåriga….”

och sedan ”Transportstyrelsen är jävla diagnos-ryttare”

Sedan kommenterade jag en annan person i samma artikel, men med ett svar som jag skrev så här:

”Jonas De är det som stör mig hur Transportstyrelsen behandlar diagnoser. Dem ser inte personen, utan diagnosen. Jag arbetar dagligen med detta i en förening som heter Attention. Att INTE diskriminera eller tala om att dessa diagnoser är fara för andra. Vissa har en ouppmärksamhet, men många och då menar jag MÅNGA kan dessa arbetsuppgifter utan problem. Sedan är det så att myndigheter i stort skiter i personen och tittar bara på papper med ordet eller orden ”ADHD”, ASPERGER och AUTISMSPEKTRA. Det stör mig mer än att se människan bakom. Se människan, inte diagnosen!”

Jag blir bara så arg över hur man inte ser människan bakom diagnosen, utan bara diagnoserna.

Att man sedan ger dispens till vissa personer med exempel ADHD eller Aspergers, gör mig än mer arg. Jag säger diskriminering. Transportstyrelsen ska inte se så fyrkantigt på diagnoserna. Det finns värre diagnoser och värre sjukdomar som gör att man inte är lämpad för att köra fordon eller köra yrkestrafik. Jag blir arg och jag blir less på myndigheters fyrkantiga värld.

Fler kommentarer och artikeln hittar ni här:
http://www.metro.se/nyheter/jimmy-fick-adhd-diagnos-far-inte-jobba-kvar/EVHndp!pjLAsEEFC94E6/?fb_comment_id=fbc_273372386164120_884414_273374876163871#f75273fd9d1efc

Sedan finns det en blogg som jag också hänvisar till: http://adhdpappan.vimedbarn.se/blev-precis-nedsparkad/

Överdosering av diagnoser eller vill samhället sätta oss i fack?

Jag förstår inte samhället är så negativ till NPF, eller andra diagnoser. Om man ser på TV, eller lyssnar på radio eller också ser på olika filmer, så kan jag tippa på att det finns nån sångare/sångerska eller skådespelare eller gruppmedlem som exempel har ADHD. Vi kan räkna upp någon artist eller skådespelare som har någon form av NPF.

Jag tycker att alla i samhället har fått en överdosering av diagnoser. Du har en personlighet, du har vissa kriterier som gör att du funkar på ett sätt. Du har kanske en diagnos. Men det skrivs en hel del om hur man ”måste” vara för att få just den diagnosen.

Men sedan så finns det en annan fundering i det hela. Varför måste samhället sätta oss i fack? Visst man har sin problematik och så. Det är inte det som jag kritiserar, det jag kritiserar är att samhället beter sig som en barnunge som inte har någon vetskap om hur eller vad en diagnos ska utformas på pappret. Vi kan ta exempel stress som är ett enormt problem även för de som inte har NPF.

De som har NPF kanske stressen är tio gånger värre än om en normal människa utsätts av en viss stress. Det är bara en del i det hela.

Att någon går till läkaren för bruten arm eller problem med annan åkomma än exempel ADHD eller nån annan åkomma inom NPF, så brukar läkaren koncentrera sig på NPF-problemet INTE den brutna armen eller den andra åkomman som man har problem med just nu eller just då man är hos läkaren.
Eller om man har någon med sig, så pratar man inte med patienten, utan man pratar med den som följer med personen i fråga.

Något är snett i samhället. Är det så att samhället vill solla bort folk och sätta dessa i olika fack? Det enda som dessa vill som har en NPF-diagnos är att de vill ha hjälpmedel. Exempel talsyntet för de som har dyslexi. Eller annan hjälp för andra åkommor. Samma sak att du behöver kryckor för ditt brutna ben, samma sak behöver du hjälpmedel när du har andra problem.

Att bli diskriminerad i samhället är vanligt. Vad gör du?

 

css.php