Jag förstår inte samhället är så negativ till NPF, eller andra diagnoser. Om man ser på TV, eller lyssnar på radio eller också ser på olika filmer, så kan jag tippa på att det finns nån sångare/sångerska eller skådespelare eller gruppmedlem som exempel har ADHD. Vi kan räkna upp någon artist eller skådespelare som har någon form av NPF.
Jag tycker att alla i samhället har fått en överdosering av diagnoser. Du har en personlighet, du har vissa kriterier som gör att du funkar på ett sätt. Du har kanske en diagnos. Men det skrivs en hel del om hur man ”måste” vara för att få just den diagnosen.
Men sedan så finns det en annan fundering i det hela. Varför måste samhället sätta oss i fack? Visst man har sin problematik och så. Det är inte det som jag kritiserar, det jag kritiserar är att samhället beter sig som en barnunge som inte har någon vetskap om hur eller vad en diagnos ska utformas på pappret. Vi kan ta exempel stress som är ett enormt problem även för de som inte har NPF.
De som har NPF kanske stressen är tio gånger värre än om en normal människa utsätts av en viss stress. Det är bara en del i det hela.
Att någon går till läkaren för bruten arm eller problem med annan åkomma än exempel ADHD eller nån annan åkomma inom NPF, så brukar läkaren koncentrera sig på NPF-problemet INTE den brutna armen eller den andra åkomman som man har problem med just nu eller just då man är hos läkaren.
Eller om man har någon med sig, så pratar man inte med patienten, utan man pratar med den som följer med personen i fråga.
Något är snett i samhället. Är det så att samhället vill solla bort folk och sätta dessa i olika fack? Det enda som dessa vill som har en NPF-diagnos är att de vill ha hjälpmedel. Exempel talsyntet för de som har dyslexi. Eller annan hjälp för andra åkommor. Samma sak att du behöver kryckor för ditt brutna ben, samma sak behöver du hjälpmedel när du har andra problem.
Att bli diskriminerad i samhället är vanligt. Vad gör du?
