NPF

Varbergs kommun och dess skolor måste tänka om!

av

Handlar det om okunskap eller vad?
Föräldern anmäler kommunen/skolan till skolinspektionen, som i sin tur ger vite till kommunen om kommunen inte gör nått. Som i sin tur anmäler föräldern om vite om inte eleven kommer till skolan. Samt en orosanmälan hos socialen.

Just nu så ser jag på detta på ett sätt att det känns som en diktatur-fasoner i Varbergs kommun. De gör eller vill inte hjälpa enskilda elever på grund av pengar eller annat själ. Samt att mamman gör ALLT för sitt barn. Den där så kallade skolplikten gör att det blir svårt att ha en form av valfrihet i skolans värld. Har själv erfarenhet av detta. Framförallt i Gymnasiesärskolan i Varberg. Ville själv jobba mer med dator-arbete och annat som jag ville utvecklas, men ingen på skolan tog mina intressen på allvar. Det började redan på Tullbroskolan, men mitt intresse ökade mer och mer.

Jag är glad att mamman i både radio och i HN står på sig för sina rättigheter. Men kommunen i sin tur skyller på skyldigheter som mamman måste göra. Frågan är då att det tycks vara moment 22.

Jag är glad att jag nu i vuxen ålder börjar sakta men säkert komma vidare med mitt nuvarande kunnande och dåvarande erfarenheter kring datorer och annat. Men det har tagit en lång tid efter skolans värld. Om jag hade fått en utbildning som jag velat ha i grundenl, så hade jag kanke haft arbete som jag själv hade gillat att göra. Men så är det och så pågår det hela Sverige. Vi måste se individen och inte bara diagnosen. Även om den också spelar till en stor del i att få en bra skolgång. Vi måste också försöka få till vissa personer en individuell skolgång för de som vill utbilda sig med exempel en lärare m.m. Jag anser att det finns mycket i skolan och dess kommuners värld att ändra på. Vi lever i 2000-talets datoriserade värld och vi kan använda Skype, epost, sociala medier. Vissa kan använda SMS och MMS m.m.

Jag som nu utbildar mig för att ta körkort ser fördelarna med att använda sin egen dator i utbildningen. Att söka fakta (även om mycket redan finns på teorifrågorna och i böckerna man får från trafikskolan). Jag har idag förstått mera av mig själv och att andra kan utvecklas till det bättre oavsett vilken funktionsnedsättning man har.

Reaktionerna baseras på reaktionerna från länkarna nedan:

 

Sveriges radio Halland:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=128&artikel=6182496&utm_source=dlvr.it&utm_medium

Hallands nyheter:

http://hn.se/nyheter/varberg/1.4038373–hemmasittares-mamma-hotas-med-boter

Ursäkten från TV4

av

Ursäkten från TV4 enligt mig är nu godtagbar. Men en känga till redaktionen på TV4 är att ni måste ha mer på benen innan ni säger nått om diagnoser eller andra saker. Visst det kan bli fel och det kan också bli så fel att det blir ramaskri om detta. Jag föreslår att ni försöker jobba på ett annat sätt gentemot tidigare när det gäller saker som ni inte förstå sig på. Andra experter, fler som lever med diagnoser av samma sort bör uttala sig osv. Men för mig är det utrett och utagerat när Tilde De Paula ber om ursäkt av det här slaget.

Håll till godo med detta klippet:

Reaktionerna har varit många

av

TV4 tar bort klipp från intervjun där dem berättar om en solskenshistoria om att han hade Autism och att han blir ”frisk” från sin autism. Samtidigt, så sker ett ramaskri på webben om hur TV4 gör och inte gör.

Jag anser att man inte ska censurera och ta bort, utan ta emot debatten och det tycker jag inte TV4 har gjort. Jag vet fortfarande inte var ursäkten från Tilde De Paula eller Nyhetsmorgon 17/11 är (än). Jag är fortfarande djupt upprörd över hur deras ”ursäkt” sker på både mail och på deras webbplats framkommer. Men jag godtar delvis ursäkten.

Här kommer en länk från TV4:
http://kontakt.tv4.se/org/tv4/d/felaktigheter-i-nyhetsmorgons-inslag-om-autism/

 

I tidigare inlägg har ni läst mitt brev och här är svaret jag fick från Nyhetsmorgon:

”Hej Christer!

Tack för ditt mejl och dina synpunkter.

Vi är ledsna att vi felaktigt både i text och skrift beskrev det som att Morgan blivit frisk från sin autism.

Den psykolog som också satt med vid samtalet beskrev just den felaktiga uppfattningen om att man skulle bli frisk från autism, att blir frisk kräver ju att man har varit sjuk. Autism är en funktionsnedsättning.

Ett program som Nyhetsmorgon väljer ofta att ta upp allvarliga ämnen och vi berättar ofta om människor som drabbats av svårigheter.

Ämnet autism har vi haft uppe flera gånger och vi kommer med all säkerhet att prata om det snart igen.

Den här gången valde vi att berätta Morgans historia.

Vi beklagar verkligen att det blev fel i dagens inslag och tackar för ditt engagemang i frågan.

Önskar en trevlig kväll!
Med vänlig hälsning
Malin, Nyhetsmorgon”

Jag anser än en gång att TV4 bör lägga ut SAMTLIGA klipp om händelsen och ursäkten och förklara hur fel det var i ett öppet klipp. Att sedan ”censurera” och ta bort klipp och att sedan göra som inget skett gör mig ledsen och arg. Detta är typen av ”rädsla” som jag inte gillar. Alla vill veta och diskutera kring vad som hände den 16/11 på Nyhetsmorgon mellan 8-11:30. Men tydligen räddar hellre TV4 sitt skinn och tar bort klipp som fått mycket kritik.

Jag är tacksam för att både Agneta Sjödin och TV4 försöker be om ursäkt och att de samtidigt försöker göra det bästa av situationen. Men jag har inte hört någon ursäkt än från TV4:s Nyhetsmorgons sändning. Men jag hoppas att klippet kommer ut så snart som möjligt.

 

Autism = Sjukdom = FEL!

av

 

Eller TV4 kan inget om autism eller andra diagonser.

Jag har sett på Nyhetsmorgon på TV4 och jag börjar bli riktigt arg över hur det framgår kring autism och att man kan bli ”frisk” från just den diagnosen eller andra liknande diagnoser. Jag själv lever med någon form av diagnos, men har inte gjort någon direkt ”undersökning” om detta. Men en sak är säker, jag lever med folk som har flera olika diagnoser i min omgivning. Allt från Aspergers Syndrom till Downs Syndrom och andra funktionsnedsättningar eller diagnoser. När jag ser på TV4:s Nyhetsmorgon och att man kan bli ”frisk” av Autism, då gick jag i taket. En sjukdom är att man har cancer, förkylning eller hosta. En som har autism är ett funktionsnedsättning och kan lindras av träning och av hjälpmedel av olika slag.

Lite kommentarer:
En skriver så här:
”Hmm Skulle han inte svara på Tittarnas frågor.. Han svarar ju bara på Agnethas frågor och påstående…..”

En annan skriver så här:
”autism är en helt normal reaktion på ett speedat samhälle”

Jag funderar kring detta med hur man kan vara så rädd och så korkad att säga att ”bli frisk från autism”. Min fråga är: Blir man frisk från en diagnos när man har det nästan genom hela livet?

Mina kommentarer har varit i stort sett och skrev detta brev till Nyhetsmorgon på TV4:
”Hej!

Jag är arg på Agneta och går i taket!

Autism är inte en sjukdom och går inte att bota. Men du kan träna och minska symtomen och genom träning och hjälpmedel, så kan man leva ett så normalt liv som möjligt.

Jag är medlem i 2 olika föreningar inom autism, Aspergers och andra diagnoser inom neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). Och vi som lever med detta lever med diagnoserna hela tiden. Så bota är ett starkt ord. Då det sägs att det är en sjukdom och ingen funktionsnedsättning.

Att bota cancer ja, men inte autism!

Med vänlig hälsning,
Christer Eklund”

Jag fortsätter mina kommentarer typ om träning och hjälpmedel.

En skriver så här:

”Jag tror absolut att man kan göra stora framsteg , genom intensiv träning, om man har autism. Säger som någon annan sa här i tråden: Killen har tydliga drag av autism kvar. De tränade ju honom mycket intensivt under flera år. Så underbart för dom att det gav resultat. Däremot vill jag ge TV4 en stor känga för att de säger att han blev ”frisk” från Autism. De borde ha läst på bättre om vad autism innebär innan de gjorde reportaget”
Då menar jag att vad är den allmänna kunskapen om diagnoser?
Varför har inte journalisterna läst på först innan man ens sänder ett TV-program eller gör ett reportage om detta?
Varför påstår vissa psykologer saker som inte ens stämmer?

En annan person skriver så här:
”Enligt psykologen kommer han inte ”falla” tillbaka i autism heller.. Denna psykolog måste tjäna pengar som gräs för det verkar ju ha kostat en del enligt familjen.. Innan dom fick Hjälp av Landsting och Kommun… Hur i Hel**te Kan dom Få när vi Kämpar för en timme hjälp i skolan….”
I mitt tycke så anser jag att vi som lever med diagnoser och anhöriga och föreningar och organisationer, måste förmedla mer om folk som har dessa olika diagnoser. Jag anser att vi måste skriva till alla som vill och måste få den kunskap som gäller.

Kunskap är makt och kunskap är vad det är. Att bli frisk från en diagnos är som att bli frisk från sin hosta.

En kommenterar det så här:

”Att söka ”botemedel” är bara ännu ett sätt att söka felet hos personen med NPF-diagnosen själv. Vad sägs om att det inte alls är ”fel” att ha vare sej adhd el asperger? Det är en normal variation av mänsklighet bara. Det är omgivningen och samhället som det ser ut som gör det till ett problem”

Ja bota ja. I dag anser samhället att ADHD eller någon annan diagnos är en sjukdom, inte en svårighet i vardagen.

En annan skriver så här:
”Såg den där jävla dumheten. Blev förbannad. Sådan idioti som religiösa samfund brukar driva har inget på TV att göra. Folk tenderar att tro på det. Dessutom sa programledaren ”frisk många gånger oemotsagd…”

Kommentarer till alla kommentarer:

Tack alla ni som skriver detta och gör att jag kan skriva mitt långa inlägg om Autism och ADHD och andra diagnoser som många anser som en sjukdom. Man är bara lite annorlunda och har lite olika svårigheter i livet och i sina diagnoser.

Mycket av detta som disskuteras i forum och efter att TV4 har gjort ett fatalt klavertramp gör mig än mer förbannad på hur samhället ser på diagnoser och att man är annorlunda som person. Vi ska vara stereotypa och vi ska vara si och så. Att vara i ett samhälle som ”Svensson-liv”, med hund, bil och skaffa familj. Men alla kan inte leva på det viset, då många har sina svårigheter. Samhället måste acceptera att man är annorlunda och att man måste kuna leva efter sina egna kriterier och behov. Det måste vara en dynamik. Att anser att en diagnos är en sjukdom, en sjukdom för mig är att man är sjukskriven från sitt arbete. Du arbetar när du har din autism eller ADHD. Men du arbetar inte när du har en influensa. Vad är Sverige på väg? Som jag skrev ovan, så har vi organisationer som hela tiden berättar om dessa saker och informerar massmedia, vård och att vi brukare ska ha ett inflytande. Men när TV4 och Nyhetsmorgon sedan ”stjälper” våra ansträngningar kring information om diagnoser m.m. Så säger nu Agneta Sjödin och TV4 att Autism är en sjukdom. Jag går i taket, ringer min farmor och skriver ett brev till Nyhetsmorgon  som finns ovan i detta inlägg.

Sedan har kommentarer från olika forum strömmat in om just detta. Jag är arg och upprörd hur massmedia säger och skriver helt korkade saker om just olika diagnoser. En kommentar jag la är att jag hade skrivit än mer vassare, men eftersom det skulle framföras i TV, så var jag än mer formell.

Att jag kokar av ilska är ingen nyhet. Jag vill bara alla som har en diagnos att ni ska kämpa väl och stå för att ni fortfarande har en diagnos, men att ni är en unik person som står där förhoppningsvis stadigt på båda fötterna och vet vad ni vill.

Jag har mina åsikter och även om vissa av åsikterna här inte är mina, så står jag för dessa också som kommentarer m.m. Givetvis är dessa anonyma, men källan står nedan vad jag tagit dessa ifrån. Just nu så snurrar allt i min skalle av hur man ska hjälpa folk med diagnoser. Hjälp till självhjälp och till att leva ett så normalt liv som möjligt är mitt motto.
Fotnot:
Alla kommentarer är tagna i ett forum på facebook som heter Autism & Aspergersförbundet.

Transportstyrelsen ska inte se så fyrkantigt på diagnosern

av

Alla vi som lever med eller utan diagnoser i vårt samhälle och kör fordon, oavsett vem eller vad det är, så ser jag människan, inte någon diagnos. Att ha fått köra tåg prickfritt och sedan få en diagnos, så menar Transportstyrelsen att han inte är lämpad, bara för att han fått en diagnos. I detta fallet var det en lok-förare. Nu kommer Transportstyrelsen med ett nytt beslut med en som jobbar på tåg och han fick en annan diagnos – ADHD.

Oavsett vilken diagnos man har eller inte har någon diagnos, så är eller KAN man vara icke lämpad att köra ett fordon. Det finns många som har diagnoser, som kör fordon bättre än en ”normal-störd”.

Har skrivit ett par rader på mina kommentarer i olika artiklar på nätet: ”Var det inte så med en person som var lokförare också? Alltså han hade Aspergers och hade kört tåg prickfritt i över 20 år, ändå fick han inte köra. Tack vare Transportstyrelsen. Tycker reglerna är lite väl snåriga….”

och sedan ”Transportstyrelsen är jävla diagnos-ryttare”

Sedan kommenterade jag en annan person i samma artikel, men med ett svar som jag skrev så här:

”Jonas De är det som stör mig hur Transportstyrelsen behandlar diagnoser. Dem ser inte personen, utan diagnosen. Jag arbetar dagligen med detta i en förening som heter Attention. Att INTE diskriminera eller tala om att dessa diagnoser är fara för andra. Vissa har en ouppmärksamhet, men många och då menar jag MÅNGA kan dessa arbetsuppgifter utan problem. Sedan är det så att myndigheter i stort skiter i personen och tittar bara på papper med ordet eller orden ”ADHD”, ASPERGER och AUTISMSPEKTRA. Det stör mig mer än att se människan bakom. Se människan, inte diagnosen!”

Jag blir bara så arg över hur man inte ser människan bakom diagnosen, utan bara diagnoserna.

Att man sedan ger dispens till vissa personer med exempel ADHD eller Aspergers, gör mig än mer arg. Jag säger diskriminering. Transportstyrelsen ska inte se så fyrkantigt på diagnoserna. Det finns värre diagnoser och värre sjukdomar som gör att man inte är lämpad för att köra fordon eller köra yrkestrafik. Jag blir arg och jag blir less på myndigheters fyrkantiga värld.

Fler kommentarer och artikeln hittar ni här:
http://www.metro.se/nyheter/jimmy-fick-adhd-diagnos-far-inte-jobba-kvar/EVHndp!pjLAsEEFC94E6/?fb_comment_id=fbc_273372386164120_884414_273374876163871#f75273fd9d1efc

Sedan finns det en blogg som jag också hänvisar till: http://adhdpappan.vimedbarn.se/blev-precis-nedsparkad/

Samhället lever med fördommar

av

Jag brinner för vissa samhällsfrågor just nu och jag har funderat hur vårt samhällssystem gör med oss. Systemet med Arbetsförmedling, Försäkringskassa m.fl. Båda myndigheterna vill att man ska jobba och den ena myndigheten säger att man är för sjuk för att jobba och den andra säger att man är inte är tillräckligt sjuk för att få sjukersättning. Om Arbetsförmedling, Försäkringskassan och LSS-handläggare med flera myndigheter och instruktioner sammarbeta mera och utvecklar lagar, så kanske alla kan få ett arbete oavsett funktionshinder eller sjukdom. Vissa klarar av att arbeta kanske 20%, men vill ha ut skälig inkomst. Vissa vill kanske jobba heltid. Men om personen blir sjuk, så ska inte karrensdagen hindra en att sjukskriva sig. Jag är oroad hur samhället blivit hårdare på svagare personer i vårt samhälle. Inte bara funktionshindrade, utan även uteliggare, tiggare, sjuka och andra utsatta i vårt samhälle som kämpar sig fram. Dessa personer ska inte behöva kämpa för sina rättigheter, då de redan antingen inte har någon bostad och/eller har sina svårigheter i livet. Man ska kunna få hjälp från dag ett. Oavsett vad det är för problem man har. Så fort man har ett ”dolt” handikapp eller ”dolda funktionshinder” eller annat smått, så måste man skrika i megafonen. Samtidigt har vi politiker, tjänstemän och andra företagare och aktieägare som tar hutlöst mycket med lön. Om man sänker deras löner och ger den sänkta procenten till välgörande ändamål, så som till handikappade och hemlösa med flera. Det behöver inte vara att ge pengar, utan ge nått som verkligen behövs för många av de hemlösa exempel. Bostad kort och gott. Eller för en funktionshindrad, kanske behöver något annat som de behöver. Men för att vi i vårt samhälle inte ska vara rädda för andra personer bara för att man är lite annorlunda, så måste vi riva murarna vi har inom oss när det gäller fördommar med mera. Anställ gärna funktionshindrade, anställ gärna personer som är lite udda. Jag har fått lite inspiration av exempel Zlatan Ibrahimovic och Pär Johansson. Att vi ska se människan och inte funktionshindret. Vi är så utseendefixerade och personlighetsfixerade idag, att man nästan skäms för att vara svensk. Vi snackar om främlingsfientlighet, vi snackar om att inte vi ska vara rasister och döma andra. Men vad gör vi själva?

Ta ett exempel:

En anställd talar om att något är fel. Exempel en Whiteboard. Att man inte ska sätta upp allt för mycket på den. Sedan får personen ”kalla handen” om att.. Du som har hjälp, ska väl inte jobba inom samma område? Personen i frågan menar att folk med vissa funktionshinder ska inte ha för mycket intryck och för mycket att titta på. Vem som jobbar och dagens datum och veckodag, det räcker menar personen. Personen själv har liknande diagnoser om det som personen jobbar med. Jag undrar en sak: Håller vi på att gå tillbaka när många av funktionshindrade satt på institution fram till slutet av 1970-80-talet? Jag vill att funktionshindrade har en begåvning, jag vill att alla ska kunna arbeta efter sin egen förmåga, men inte förlora på det. Idag gör många av dem det. Jag menar, det måste finnas något ”mellansteg” än lönebidrag och LSS daglig verksamhet. Men idag finns inte något sådant vad jag vet.

Idag lever vi i 2010-talet och vi har gått in i snart 3:e månaden i 2014. Vi har gjort mycket med LSS, vi har gjort mycket med allt annat för många funktionshindrade och allt annat, det finns också många eldsjälar i vårt samhälle som försöker jobba fram saker som ska göra det bra för en person.

Jag lever jämt eller nästan ofta med någon som har någon form av diagnos, jag ser saker och ting som många inte ser, men ändå försöker jag göra min röst hörd när det gäller detta ämne. Nu har jag bara skrivit om funktionshindrade, men när man är hemlös så anser jag att på sätt och vis är ”funktionshindrad”. Vad jag menar är att man kan inte göra det man vill på samma sätt än om man har en bostad. Man måste kämpa hårdare ute på gatan än om man har en trygghet osv. Samma sak gäller olika former av Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar  (NPF) och fysiska handikapp med mera. Det finns så många diagnoser, så jag tänker inte räkna upp alla diagnoser. Men jag vill ändå höja våra röster för att det ska bli en bättre värld. Jag står för denna text och jag står för vad vi behöver. Vissa behöver mindre hjälp, andra mer och hjälpen som man behöver får man inte. Det varierar en hel del. Det är det som jag tycker är fel beroende på vart man bor i vårt land.

Att vi bli utnyttjade stör mig mer än något annat. Därför tänker jag kämpa för varje person och varje ledig tid att vilja stötta alla som kommer i min väg. Det kan vara en gest, eller bara vara. Jag vill inte vara den person som folk ska komma ihåg att jag inte gjort någonting. Jag är djupt tacksam för att jag har min vassaste penna just nu. Den slipas och den filas varje gång. Jag kanske inte har någon bra talan, men min penna är desto större.

 

ADHD finns visst!

av

Jag har läst artikeln och jag anser att personen har totalt fel. Håller med Attention och andra föreningar och organisationer om denna frågan. ADHD är svårt att diagnostisera och en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning är en av de svåraste i gruppen att få någon helhetsbild i begreppet ADHD, eftersom den innehåller många funktionsnedsättningar. ADHD kan förekomma i exempel Autism eller Aspergers syndrom m.fl.

Jag själv som är medlem i olika organisationer vet själv hur det är när folk säger si och så om en viss diagnos. Det visar sig senare att många kritiker som inte har en aning om exempel en viss sjukdom eller ett funktionshinder har en massa tyckande. ADHD, dyslexi m.fl. syns inte att man har, men det kan märkas på dem. När jag exempel blir stressad eller när jag blir okonsentrerad, så märks det på mig att jag har svårt att exempel läsa eller skriva eller göra andra saker. Jag tror det kan vara alla tillmans, men jag anser att vissa har det svårare att tackla och andra inte. Samma sak gäller i allt man gör.

Men att ha en form av NPF är svårt ibland att leva med, men eftersom hjälpmedlen blir allt bättre, så kan man också leva med svårigheterna till möjligheter.

När jag själv ser på det, så finns det många möjligheter och inte svårigheter när man har problem med exempel ADHD.

Länk om den artikel som Aftonbladet med flera skriver om:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18124107.ab

Första inlägget om NPF

av

Vad är då NPF. Jo, NPF står för Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och innefattar den grupp som exempel har ADHD, Aspergers Syndrom, autismspektrumstörning m.fl. Under denna kategori kommer jag bland annat skriva om NPF och villka svårigheter det är att leva med NPF. Jag kommer i kontakt med folk som har NPF och som lever med just många svårigheter kring sin vardag. Jag vet själv hur svårt det är med att leva med vissa problem som kan ställa till det när man exempel har koncentrations-störningar m.m. Det kan vara eko, någon fläkt som surrar när någon pratar, det kan vara precis vad som hellst. Jag märker allt mer att man måste ha tålamod när man umgås med någon som har NPF. Inte minst jag själv som har liknande problem.

I framtiden kommer jag att ha nån form av anknyting till NPF. Kan även blogga/tipsa om appar och annat som kan underlätta för dem som har NPF.

 

css.php