Film

Ja hur många lingon finns det i världen? Ja jag undrar det. Att Petter Lindgren inte förstår hur att man försöker ”normalisera” folk som har Downs syndrom eller annat handikapp eller ”obegåvade” personer. Alla är olika i sitt tycke. Jag tycker filmen utgör en sak och det är att man inte ska ha fördommar mot de som har just handikapp. Vi är uppfostrade till en norm av att man ska vara si och att man inte ska vara så. Men att se dessa skådespelare som har en stor begåvning och glädje av vad dem gör, så som Elvis och andra föreställningar dem gjort. Samt varit med i en dokumentärserie. Att visa svenska folket med att man inte behöver vara perfekt. Utan att man visar att man har brister.

Att se filmen ”Hur många lingon finns det i världen?” är en djupt bra film kring hur man ska hantera fördommar.

Att föräldrarna inte förstår deras behov gör mig än mer förbannad. Att stå på scen och agera och villja utöva teater och utvecklas i sin takt och agera och ha glädje av att man är en del av samhället.

Jag är glad för att Glada Huddikteatern, Moomsteatern och de som gjorde ”En annan del av Köping” har öppnat för att fördommar är inget man ska sträva efter. Det är bara korkat och ha en massa fördommar för de som har handikapp eller utvecklingsstörda. Att villja utvecklas av att bara knyta skorna varje vecka är väl ändå ingen ”träning” av att man kan få hjälpmedel, så som kardborrar som ”låser” skon. Bättre med det än att försöka lära utvecklingsstörda att lära att knyta skor.

Jag är djupt tacksam för att dessa regisörer, producenter m.m. har visat en helt annan del av sverige. Det finns folk som har en helt annat tankesätt än en ”normalbegåvad”.

Tack för att man fick go’a skratt av att se filmen!