Nu när Bob Dylan fick Nobelpriset i litteratur, så funderar jag på en del på texter. Oavsett om det är musik i bakgrunden eller ej, så anser jag att poesi är vad det är. Med eller utan musik. Jag lyssnar både på svensk och utländsk musik. Nu när jag skriver, så har jag Nisse Hellbergs musik i öronen. Mitt musikintresse väcktes mycket av min barndom. Det fanns musik som jag redan då ville köpa. Nästan varje vecka kom jag ett tag med en ny skiva. Hela tiden fick jag rådet av att jag redan hade skivor. Men samlingen växte och jag ville ha mer. Just nu finns Spotify och andra tjänster att köpa musik på idag, så att det är inte samma sak.
På tal om Bob Dylan, så tänker jag på musiker, så som Michael Wiehe och grupper, så som Smokie och Gun’s n Roses med låtar som ”Tamburine man” och ”Knockin on heaven’s door”. Michael Wiehe har tolkat låtar på svenska som översattes av Michael m.fl. Jag tycker det är coolt att man kan tolka andras musik hur man nästan vill. Jag tänker utsökt på ”Så mycket bättre” på TV4.
Jag har själv funderat på att tolka låtar, så som Nisse Hellberg och Per Gessles musik. Låtlistan växer för var dag jag kollar på olika kataloger av musik.
Ju mer jag lyssnar på musik, ju mer finner jag den musik jag tycker om. Jag utgår från Nisse Hellberg, Per Gessle och Tomas Ledin, Lasse Holm och många fler. Sedan växer det från Nat King Cole till Beethoven och Jazz och klassisk och till Kiss och Status Quo och framförallt AC/DC. Men också andra lokala artister som I am Nova och Hans Schakonat och Anna-Lena Winter. Musiken växer och musiken finns i och omkring mig varje dag.
Vissa texter fastnar mer än själva musiken, men för att texten ska fastna, så ska det vara bra melodi och vise versa. Vad jag menar är. Är texten kass, men låten bra, så brukar man bara nynna melodin och om texten är bra, men när melodin är svår, så blir det svårt att hänga med också. Jag har den svårigheten att tappa texten om melodin är kass.
Men vad kännetecknar till en bra låt då?
Bra melodi förstås. Sedan ett bra arrangemang och bra harmonier. Exempel ett solo på rätt ställe, rätt pauser med flera. Samt att rätt sångare till rätt låt.
På samma sätt som Bert Karlsson som talade om för många artister vilken låt som kan passa dem. Se bara på Fame Factory. Även om han kan vara dryg och kaxig och rent av elak ibland, så tycker jag ändå han har bra idéer kring hur musik ska vara och så vidare. Se bara hur känd musiken han varit med om och hur dessa hamnat på Svensktoppen och Melodifestivalen m.m.
Det finns många producenter som gör bra musik och gör det bästa av det band och musiker än vad de egentligen är. Det finns många namn och ingen nämnd och ingen glömd. Vad jag menar är att dem fungerar som en coach och en mentor på hur de vill att musiken ska låta tillsammans med några i bandet vill att det ska låta.
Om vi tar exempel ett dansbandsgrupp, så är det flera personer som gör saker än vad de som är på scenen gör. Om vi tar exempel Thorleifs eller Arvingarna, så har de oftast ett skivbolag i ryggen, de kanske får hjälp med vissa praktiska saker, men andra dansband får göra allt själv. Även om Arvingarna får göra en del själv ändå.
Mycket av det jag lyssnar på kan ha flera betydelse i textväg. Det var som vi snackade om i skolan, texten låter glad, men melodin går i moll. Texten kan låta sorglig, men låten går i dur. Det känns konstigt, men man kan bygga texter och melodierna på det viset. Jag har inte direkta exempel på det när det gäller låtar. Men jag har lärt mig mycket kring hur musiken är uppbyggt bara genom att lyssna på musiken. Texterna är där med svåra. Många låtar är så snabba i textfraserna, att man knappt kan sjunga. Som Hans Schakonat sa om en låt de hade gjort med dåvarande Winter, ett band som inte finns idag.
”Vi har gjort en låt som vi inte kan spela”. Minns dock inte vilken av låtarna det är, men den släpptes i samband med Miljon miles-plattan. Eller den låten som var med på Melodifestivalen (Du är så) Yeah Yeah Wow Wow med Martin. Demon lät mer speedad och var så snabb att de fick dra ner på tempot. Vissa låtar passar bättre med lägre tempo än originaltempot. Det finns en låt med ** (Leta upp låt) som jag tycker på den versionen är för snabb. (Då jag lyssnade på en instrumentalversion som någon spelat in på datorn. Vet bara att jag vill ha lägre tempo än originalet på just den låten.
Musik präglar mig även när jag inte lyssnar. När jag skriver i bloggen då är det det enda som kommer ut, så är det historia och tankar om just musiken. Jag skriver mycket om det här i bloggen. Inte för intet den kallas för Diggo. Jag försöker och åter försöker finna en väg med min musik och med hur jag tänker jobba även i framtiden med bloggen och dess ämnen. Musikens historia på TV brukar jag titta på. Vissa avsnitt som ”hitlåtens historia” på SVT och andra liknande historier på olika TV-kanaler. Vissa låtar har större betydelser än andra och hur vissa låtar får ett eget liv. Det vill säga i olika språk. Jag tänker inte skriva in titlar på dessa låtar för att de är svårt nog som det är att komma på. Samt original på låtar som är omgjorda. Så som Wet Wet Wet:s ”Love is all around” som egentligen är en låt från The Troggs från 1967. Men spelades in under 90-talet av Wet wet wet och som blev en stor hit.
Dolly Parton har gjort en eller flera låtar som andra artister gjort mer eller mindre kända efter att hon skrivit dem. Samma sak gäller andra artister. Jag är mycket fascinerad över hur en ”dåligt” arrangerad låt blir så jävla bra i nyare format. Det kan räcka med att en ny person sjunger in låten, eller arrangera om melodin och harmonierna till ett nytt sound. Som det med Love is all around med The Troggs exempel. Det är ett stort exempel om hur en dålig låt blir jättebra låt.
Vi kan ta Laleh som ett exempel och som Miriam Bryant som gjorde väldigt bra ifrån sig på Så mycket bättre i TV4. Jag vet inte hur många listplaceringar hon fick av samma artist på Spotify under det året. Helt makalöst. Miriam är kaxig på ett härligt sätt. Även om jag inte gillar kaxighet och att det kan tyda på fel sätt och elakt sätt. Så finns det kaxighet med glimten i ögat. För det har Miriam Bryant och Magnus Uggla och även Paulo Roberto. Man måste vänja sig och se vad de menar med vad de säger också. Samma sak med September när hon gjorde Mikrofonkåt på Så mycket bättre. Man har rätt att tolka låtar och göra om de till sina egna. Jag tycker det är härligt med att göra på det viset. Jag själv har tolkat Bob Dylans låt Knocking on heaven’s door med en helt annan melodi än originalet.
Jag har en dröm och det är att göra en konsert med många kända som okända musiker och kanske göra om några av låtarna. Musiken är mitt allt och livet går vidare!
Tack för mina ord och tack för att ni läst detta blogginlägg! Kommentera gärna!
